Magdalena Gyllenkrok var en mecenat och filantrop som ägnade sitt liv åt välgörenhet och skolreformer. Hon var en av 1800-talets mer kända kvinnor i Lund och hade ett stort engagemang för undervisning för flickor och för stadens fattigvård.
Magdalena Gyllenkrok föddes 1788 på Svartå bruk, Kvistbro socken, Örebro län, som dotter till förste hovmarskalken, majoren och friherren Per Adolf Fock och Christina Charlotta Falker. I Lunds universitetsbibliotek finns en liten släktbok, som tillhört Magdalena Gyllenkrok, med anteckningar och teckningar som dateras till 1814–1819. Det stora ämnet i boken är vänskapen, “La tendre Amitié”. Mellan flertalet tänkespråk på franska och tyska, som hennes vänner skrivit, finns omkring en tredjedel som är skrivna på svenska.
Vid 19 års ålder gifte sig Magdalena Gyllenkrok med friherren och överstekammarjunkaren Axel Gustaf (Gösta) Gyllenkrok, ägare till Svenstorps och Björnstorps slott i Skåne, där de bosatte sig. Makarna hade också en gård i Lund vid Stora Södergatan 25, den så kallade Norbergska gården, och här förde makarna ett gästfritt hus. Den 25–26 september 1837 övernattade bland annat kung Carl XIV Johan i gården.
I äktenskapet föddes fyra barn. Sonen Carl Gustaf gav sina föräldrar sorg och bekymmer. Han var färdig officer men förstörde sin bana genom att låna ur regementskassan till en spelskuld. Han flydde ur landet och stupade 1840 i ett spanskt inbördeskrig (carlistkrigen). Fadern grundade 1840 ett räddningsinstitut, efter tyskt mönster, för ”värnlösa, vilseförda och vanvårdade gossebarn från Skåne” på Lilla Råby utanför Lund, kanske som en sorts botgöring.
Under hela 1800-talet var flickors utbildning eftersatt och mycket bristfällig i jämförelse med pojkarnas. Detta orättvisa förhållande engagerade Magdalena Gyllenkrok starkt. Handelsman Anders Gadde i Lund upprättade 1823 ett testamente där han stadgade att pengarna skulle användas till att grunda: ”En Schola för fattiga Äckta Barn af Qvinnokönet.” Hans tanke var att ett tiotal flickor i nioårsåldern från Lund och Simrishamn, hans födelsestad, skulle undervisas i denna skola i ”vanliga fruntimmersyrken” sedan de först i fattigskolan inhämtat kristendomskunskap och lärt sig skriva läslig stil.
Gaddes donation blev dock snart bortfuskad av de styrande i staden och efter hans död 1826 hade ännu inget gjorts för att få igång skolan, men en grupp av Lunds mer välbärgade och samhällsintresserade damer tog saken i egna händer och bildade 1836 en frivillig organisation som de kallade Fruntimmersdirektionen för Fattigskolan. Magdalena Gyllenkrok satt som ordförande i Fruntimmersdirektion 1836–1862.
Syftet var ideellt välgörenhetsarbete samt att anordna en slöjdskola för flickor och Fruntimmersdirektionen fick genast disponera en lokal hyresfritt i den nybyggda fattigskolan vid Magle Stora Kyrkogata. Deras undervisning för flickor blev delvis ett förverkligande av Gaddes testamente. Nådigt fick de till en början ett litet anslag på 100 riksdaler ur Gaddes fond, som till stora delar användes till gossars undervisning eller i varje fall inte till husliga yrken för flickor som Gadde hade menat. Ibland anordnades baler och marknader för att få in pengar till slöjdskolan, kallad Gaddiska flickskolan eller Slöjdskolan för flickor.
Makarna Gyllenkrok var båda varmhjärtade människovänner. Under de år som Magdalena Gyllenkrok satt på ordförandeposten i Fruntimmersdirektionen donerade makarna Gyllenkrok stora medel till stadens skolor. År 1857 inrättade friherre Gyllenkrok och hans fru Magdalena Gyllenkrok en fond på 8 000 riksdaler till direktionen för fattigvården i staden Lund, där räntan skulle fördelas årligen mellan Gaddiska nya slöjdskolan, småbarnsskolan och fattigskolan som verkade sida vid sida. År 1861 skänktes 4 000 riksdaler till de ovan nämnda skolorna där räntan skulle gå till premier i form av böcker till de duktigaste eleverna samt till kläder inför konfirmationen.
År 1838 öppnades en liten flickskola, Lunds första med akademiska lärare. Initiativtagare var magistrarna Gustaf Magnus Sommelius, sedan rektor för Katedralskolan, Fredrik Borg och Petter Wåhlin. Friherrinnan Gyllenkrok och biskopinnan Faxe stod som beskyddare och på anmodan av dessa två damer anlitades en handarbetslärarinna Helene Darin som tog en riksdaler riksgäld i månaden för varje elev hon undervisade i alla slags handarbeten. Det är dock inte känt vad som hände med skolan och var den låg.
År 1862 avled Magdalena Gyllenkrok 74 år gammal. I begravningsannonsen stod: ”Begråten av många nödens barn.” Hennes begravning i Lunds domkyrka blev uppmärksammad och cirka 800 personer hedrade hennes minne. 12 svartklädda flickor från stadens flickskola följde liktåget samt elever från institutet i Råby. Biskop Johan Henrik Thomander förrättade jordfästningen och höll ett vackert liktal, där han bland annat konstaterade att ”det hon kunde, det gjorde hon.” Han skrev ett minnesord som idag finns arkiverat på Riksarkivet. Efter jordfästningen sjöng Lunds studentsångarförening och Katedralskolans sångkör och vid processionens utgående spelade Råbyinstitutets elever på bleckinstrument en sorgmarsch.
Till minne av Magdalena Gyllenkrok instiftade Axel Gustaf Gyllenkrok 1863 en motsvarande stiftelse för flickor, ”Malin Gyllenkroks Vårdanstalt för fattiga och värnlösa flickor” som förlades till en gård i Lilla Råby. Den brann dock ner redan 1869, varefter den fick en ny byggnad som förlades nära räddningsinstitutet. Denna byggnad finns kvar och kallas Oxiegården. Anstalten lades ner 1925. År 1858 donerades mark till vad som nu är Gyllenkroks allé till Lunds stad.
Makarna Gyllenkrok ligger begravda tillsammans i familjegraven på Igelösa kyrkogård.
