Maj Bring var konstnär och mycket aktiv i konstlivet under första hälften av 1900-talet. När hon fyllt 80 år kom en stark konstnärlig förnyelse i hennes verk.

Maj Bring föddes 1880 i Uppsala, där hennes far var rådman vid Uppsala rådhusrätt. Han var också mycket litterärt och musikaliskt engagerad. Den upplevelse som kanske fick henne att bestämma sig för att bli konstnär var ett besök med fadern hos familjen Urban och Lotten von Feilitzen i Östergötland 1899, då hon fick lära sig att spela piano av Lotten, en av de mest ansedda pianisterna i Sverige (som dock förbjudits av sin far kompositören Adolf Fredrik Lindblad att bli konsertpianist). Maj Bring återkom under flera somrar till den konstnärliga familjen och blev nära vän med dottern, konstnären Anna Casparsson i Saltsjöbaden.

År 1900 fick Maj Bring möjlighet att börja på Valands målarskola i Göteborg. Idén kom från hennes farbror i Göteborg, som ville att hans dotter skulle gå där tillsammans med Maj Bring. Carl Wilhelmson var lärare och skolchef på Valands målarskola. Maj Bring tyckte det var en fri och trevlig stämning på skolan där Carl Wilhelmson behandlade alla elever lika oavsett kön. Hon trivdes mycket bra och hade många kamrater på skolan, förutom kusinen Elsa, Axel Törneman, Tora Vega Holmström, Gerhard Henning och Ester Almqvist. Men redan 1902 sökte sig Maj Bring vidare och blev antagen som elev vid Kungliga Akademien för de fria konsterna (Konstakademien) i Stockholm som hade högre status än Valands målarskola. Väl där upptäckte hon att det på skolan rådde en mycket konservativ anda. De manliga och kvinnliga eleverna hade skilda avdelningar. På Valand hade alla målat tillsammans. Lärare var bland andra Georg von Rosen, Gustav Cederström och Oscar Björck som tillhörde en äldre generation. Hon längtade tillbaka till Göteborg, men fortsatte ändå på Konstakademien. Först på hösten 1905 fick hon åter studera en termin i Göteborg med sin omtyckte lärare Carl Wilhelmson. Det gav henne styrka att stå ut de återstående terminerna på Konstakademien.

Efter avslutad utbildning reste Maj Bring 1908 till Paris för att studera vidare och stannade där en längre period. I början av 1910 gick hon ett par månader på Matisses målarskola. Hon fick god kontakt med Matisse, upprätthöll kontakten och sökte upp honom under sina resor till Paris och Nice.

Tillbaka i Stockholm 1910 gick föräldrarna med på att hon hyrde en egen liten lägenhet på Fjällgatan i Stockholm. Dit kom hennes vänner Mollie Faustman och Ellen Trotzig för att måla med Maj Bring. En gång i veckan kom Carl Wilhelmson, som då flyttat till Stockholm, och kritiserade deras verk. Det blev ett slags informell konstskola.

Maj Bring debuterade 1913 i en samlingsutställning med Mollie Faustman, Oskar Molitor och Edvin Ollers och deltog sedan i många utställningar med landskapsmålningar och porträtt. Den första stora separatutställningen ägde rum 1930 på Galleri Gummesons i Stockholm, då hon visade ett 50-tal målningar och teckningar. Kritiken var både positiv och negativ, men den mycket negativa kritiken av Karl Asplund i Svenska Dagbladet måste ha påverkat henne djupt. För efter denna utställning ställde hon nämligen inte ut separat på 23 år. I stället öppnade hon en egen målarskola, som hon drev mellan 1930 och 1939, och som aktiv person i konstlivet blev hon 1949 ordförande i Föreningen Svenska konstnärinnor under två år.

Efter starka påtryckningar framför allt från vännen Vera Nilsson ställde hon ut igen 1953, i en retrospektiv utställning på Konstnärshuset i Stockholm. Hon var då 73 år och tänkte att det skulle bli hennes sista utställning. Vera Nilsson kallade den Maj Brings minnesutställning. Men redan året därpå hade hon en nästan lika stor utställning i Norrköping.

En vändpunkt och nytändning i Maj Brings konst kom när hon fyllt 80 år. Efter sin nära vän konstnären Anna Casparssons död 1961 fick hon en samling glaspärlor och paljetter, sådana som vännen använt i sina märkliga sagoaktiga broderier. Denna gåva kom mycket lägligt, då Maj Brings syn hade försämrats och hon fått svårigheter att måla. Hon kunde nu använda nya material i målningarna och började klistra in pärlor och klippa ut färgade papper för att skapa bilder. Kanske hade hon också inspirerats av Matisses sena collage, som hon sett när hon sista gången besökte honom 1950. Maj Bring skapade stämningsfulla bilder som Nattens reflexer, där inklistrade pärlor glittrade och hon skapade collage med motiv från Bibeln.

År 1965, 85 år gammal, ställde hon ut sina nya verk på galleri Hos Petra i Stockholm. Maj Bring sågs nu av kritikerna som en självständig och originell konstnär och fick ett nytt genombrott som konstnär. Till sin släkting Dag Widman, som skrev en artikel för hennes katalog, sa hon: ”För första gången i mitt liv känner jag att detta är jag själv.” Utställningen på det ledande Stockholmsgalleriet Doktor Glas 1969 blev hennes sista. Då var hon nästan 90 år gammal.

Maj Bring livnärde sig på sitt konstnärskap hela livet och fick i slutet av livet ett stort erkännande. Betydelsefulla var konstnärskamraterna Vera Nilsson, Siri Derkert, Maja Braathen, Ninnan Santesson och Berta Hansson. De stöttade och stärkte varandra och träffades regelbundet för att måla tillsammans.

Maj Bring var också en god berättare. Hon gav ut sina memoarer Motsols 1960, där hon drastiskt och roligt beskriver sina minnen fram till mitten av 1950-talet.

Maj Bring avled i Stockholm 1971. Hon är begravd på Gamla kyrkogården i Uppsala.