Maj Hirdman var arbetarförfattare.
Maj Hirdman föddes 1888 i Söderbärke i Dalarna. Båda hennes föräldrar kom från Värmland och fadern Lars Magnus Eriksson från ett förmöget hem, men på 1870-talet gjorde familjen konkurs och blev helt utblottad. Maj Hirdmans far sattes i snickarlära. Som timmerman och snickare flyttade han med sin unga hustru Mathilda och en växande barnaskara till Norberg. Detta var under åren då det jäste i Norberg, gruvarbetarna var missnöjda med sina löner och arbetsförhållanden och 1891 bröt Norbergsstrejken ut. Då var Maj Hirdman tre år. Ett par år efter strejken dog hennes far endast 37 år gammal. Han hade under usla förhållanden gjort allt för att försörja sin familj och hans död blev en katastrof för familjen. Änkan Mathilda stod ensam med fyra barn utan möjlighet att försörja sig. Maj Hirdman placerades i fosterhem i Stockholm, men hon trivdes inte där så hon stal pengar till tågbiljetten och åkte tillbaka till sitt hem i Norberg.
Det hade tidigt visat sig att Maj Hirdman var begåvad. Hon kunde läsa långt innan hon började skolan. ”Och studier var det ju aldrig tal om. Om en fattig flicka hade en enastående röst så kunde en herrgårdsfröken nedlåta sig till att upptäcka henne och göra henne berömd och sig själv på köpet. Men hur skulle en utpräglad studiebegåvning kunna upptäckas? I skolan möjligen, men om begåvningen inte gjorde sig gällande i betygen, vilket ju ofta händer, så fanns inte möjligheter för lilla Anna. Ingen människa på jorden anade hennes möjligheter”, skriver Maj Hirdman själv i antologin Ansikten: självbiografiska skisser som kom ut 1932 och där hon som enda kvinna fick ingå tillsammans med 17 manliga arbetarförfattare.
I Norberg anslöt sig Maj Hirdman till ungdomsklubben i Högfors, en radikal klubb som ägnade sig åt kultur och politik. Där fick hon också kontakt med Hinke Bergegren, agitatorn och socialisten, som blev hennes uppmuntrande vän. Hon kämpade och agiterade för solidariteten och sålde tidningen Brand. I Norberg kallades hon för Röda Maja.
När Maj Hirdman var 13 år fick hon sin första plats som piga i Hedemora. Där stannade hon något år men flyttade sedan till Avesta där hon blev hembiträde hos postmästaren. Även i Avesta fanns de röda socialistiska idéerna. Hon mötte Ragnar Casparsson, en av arbetarrörelsens stora profiler, som senare blev landshövding i Västmanland. Han arbetade på Avesta Järnverk och kallade Maj Hirdman för ”Postmästarns vackra piga”. Där fanns också en annan ung, radikal man med visioner för arbetarna, Gunnar Gustavsson. Han skrev i Brand och fanns under Hinke Bergegrens beskyddande vingar. Gunnar Gustavsson tog sig sedermera namnet Hirdman och blev studierektor för och förgrundsgestalt i Arbetarnas bildningsförbund (ABF) som grundades 1912.
Maj Hirdman och Gunnar flyttade ihop. Sitt första hem hade de i Norberg. De fick tre barn och det blev Maj Hirdman som fick ta ansvaret för hus, hem och barn. Det blev inte något lyckligt äktenskap. Ansvaret slet hårt på Maj Hirdmans nerver. Att vara hustru och mor och dessutom försöka få tid för att skriva var svårt att få ihop. Maj Hirdman stred för sitt livsutrymme. En av de noveller hon skrev hette ”Barnamörderskan”, vilken handlar om en mor som dödar sitt barn. Novellen skapade hårda diskussioner och Maj Hirdman fördömdes av sin omgivning. Hon ryckte och slet i sina bojor, men hon kom inte loss. Hon var hustru till den begåvade, arbetsamme Gunnar Hirdman och fick leva i skuggan av honom.
Maj Hirdman gav ut 17 böcker, men fick aldrig något riktigt genombrott. För sin roman Uppror i Järnbäraland, en skildring av Norbergsstrejken, fick hon dock tidningen Vis litterära pris 1945.
Maj Hirdman dog 1970. Hon är begravd på Bromma kyrkogård i Stockholm.
