Textilkonstnären Maja Lundbäck var under 1900-talets första hälft en av de drivande krafterna bakom att höja kvaliteten på hemslöjdens produkter och att föra de konstnärliga utbildningarna närmare hemslöjdsrörelsen.
Maja Lundbäck föddes 1906 i Jättesta, Gudmundrå i Ångermanland, där hennes far Johan Petter Vestin var komminister. Efter avslutad skolgång flyttade hon till Stockholm och utbildade sig på Högre konstindustriella skolan, Tekniska skolan (nuvarande Konstfack). Direkt efter examen 1927 fick hon anställning på Östergötlands Läns Hemslöjdsförening. Som deras första textilkonstnär eller mönsterritare, fick hon stor betydelse för föreningens framtida utveckling. Hennes tekniska kunnande i kombination med hennes stora intresse och engagemang för bruksvaror med hög kvalitet låg helt rätt i tiden med de diskussioner som fördes inom hemslöjdsrörelsen om att förnya mönster och produkter. År 1931 blev Maja Lundbäck rekryterad till Svensk Hemslöjd i Stockholm och var verksam där fram till 1937. Under den perioden gifte hon sig med vissångaren och skådespelaren Vilhelm Julinder och bytte till hans efternamn eller använde dubbelnamnet Vestin-Julinder. Tillsammans fick de dottern Birgitta 1935. År 1941 gifte hon om sig med agronomen Sven Lundbäck och de fick ytterligare två barn.
Under anställningen på Svensk Hemslöjd vidareutbildade hon sig till vävlärare vid Johanna Brunssons vävskola 1935. Maja Lundbäcks vävda mattor i flossa eller röllakan tilldrog sig stor uppmärksamhet redan under åren på Östergötlands Läns Hemslöjdsförening. Hon stod även för den moderna produktionen av ryamattor som knöts på ryabottnar. Det blev ett mycket populärt handarbete, som dåvarande kung Gustaf V bidrog till genom sitt privata intresse. Han beställde under denna tid material för att själv knyta en matta, som var komponerad av Maja Lundbäck.
År 1937 blev Maja Lundbäck utsedd till direktör för Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbund (SHR). Ett av hennes första uppdrag blev att vara kommissarie för förbundets tjugofemårsjubileum med en stor utställning av nordisk hemslöjd i Liljevalchs konsthall. Hon var även ansvarig för förbundets deltagande i världsutställningen i New York 1939.
Ett led i hennes strävan att göra hemslöjdens produktion tidsenlig och anpassad efter marknadens verkliga behov var att starta en provvävnadsateljé i Stockholm. Hon ansåg att hemslöjdens textila bruksvaror blev som bäst när de skapats med garn i vävstolen och att det är genom provvävnad, inte med färglåda på papper, de bästa resultaten fås fram. I samma anda deltog hon tillsammans med dräkt- och textilhistorikern Gunnel Hazelius-Berg på Nordiska museet i arbetet med en svensk bygdedräkt och i tävlingar om nya turistsouvenirer. Andra sätt att föra ut de goda förebilderna för att vända strömmen av mediokra handarbeten var genom att hålla föredrag, skriva handböcker och ge ut mönsterblad. Förbundets mönsterblad rönte stor uppskattning och ett 15-tal mappar med mönster till bland annat broderier, vävnader och ryamattor gavs ut.
Maja Lundbäck var en av frontpersonerna inom hemslöjdsrörelsen som förespråkade filmtrycksmetoden för tryck i större skala inom hemslöjden. Hon medverkade även till att introducera nya textila material, som exempelvis cellull, under 1940-talets krisår.
Från 1947 fram till pensionen 1969 var hon lärare på Konstfackskolan med ansvar för vävning och mönsterkomposition. Som facklärare kunde hon förena hemslöjdens ambition med att höja såväl den tekniska som estetiska kvaliteten på produkterna genom samarbetet med konstnärligt skolade krafter. Hon införde företagsekonomi på schemat och betonade vikten av den konstnärliga utbildningens betydelse för hemslöjdens utveckling. Hon bidrog till att eleverna vid de konstnärliga textila utbildningarna i högre grad fick praktik eller anställningar hos landets hemslöjdsföreningar.
Maja Lundbäck har även utfört ett flertal textila utsmyckningar, bland annat i Engelbrektskyrkan och Hjorthagens kyrka i Stockholm.
Maja Lundbäck gick bort 1980.
