Majvor Snare var journalist och första kvinnan som genomgick en svensk journalistutbildning.

Majvor Snare föddes i Östersund 1918 och växte upp i ett medelklasshem. Fadern var agronom och modern yrkesarbetande som telegrafexpeditör. Det föll sig naturligt att även dottern skulle få läsa vidare och utbilda sig.

År 1937 tog Majvor Snare studentexamen vid Högre allmänna läroverket i Östersund, och arbetade därefter några månader som volontär vid Jämtlands Tidning innan hon for utomlands för vidare studier. Tillbaka i Sverige började hon läsa franska vid Göteborgs högskola samtidigt som hon deltog i det nya påfund som högskolans rektor Curt Weibull genomdrivit; en integrerad journalistutbildning bestående av tre dagars studier vid högskolan och två dagars praktik per vecka vid en av Göteborgstidningarna. Den första kullen bestod av fyra studenter; Majvor Snare och tre manliga kolleger med liknande bakgrund. Hon gjorde praktik på Morgontidningen och efter terminens slut blev hon sommarvikarie där, med fast anställning på hösten 1938. Därmed avbröt hon sina högskolestudier i franska.

Morgontidningen, som utgavs av Göteborgs Handelstidnings AB hade emellertid ekonomiska svårigheter, och en tid prövade Majvor Snare en karriär inom Stockholms veckopress, men återkom till Göteborg och Morgontidningen kort innan den lades ner. År 1941 blev hon Göteborgs-Postens första fast anställda kvinnliga journalist, och det skulle komma att dröja 17 år innan hon fick en kvinnlig kollega på redaktionen. Det innebar dock inte att hon likt kvinnliga kollegor på andra tidningar fick ta hand om en så kallad kvinnosida. Göteborgs-Postens ägare och chefredaktör Harry Hjörne ansåg nämligen att kvinnofrågor inte skulle låsas in på en särskild sida utan det skulle blandas med tidningens övriga material. På så sätt lockades även män att läsa. Den inställningen hindrade inte att Majvor Snare blev den som fick bevaka tidens stora modevisningar i Paris och det berömda furstebröllopet i Monte Carlo 1956, mellan filmstjärnan Grace Kelly och prins Rainer av Monaco, allt med språklig och stilistisk bravur.

År 1945 gifte hon sig med ingenjören Bertil Snare och med så småningom tre barn i familjen blev hon en förebild för hur en modern husmodersroll kunde kombineras med yrkesarbete. Från 1953 medverkade hon i Sveriges Radios husmorsprogram, och 1955 var hon redaktör för andra delen av boken Svensk Yrkeskvinna. Bokverket bestod dels av en vägledande beskrivning av utbildningar och arbetsområden för kvinnor, dels en förteckning över ”kvinnliga insatser i det svenska arbets- och samhällslivet” med biografiska notiser, allt för att uppmuntra unga kvinnor till yrkesarbete. Bokens första del hade en kraftig slagsida mot kvinnor i huvudstadsområdet, och Majvor Snares andra del gav en översikt av ”den västsvenska kvinnovärlden” med en biografisk avdelning på drygt 500 sidor.

När den välkända journalisten Ria Wägner skulle göra en paus med sitt TV-program Hemma, ett timslångt direktsänt eftermiddagsprogram riktat mot kvinnor i det då fortfarande nya mediet televisionen, blev det Majvor Snare som fick ta över från Göteborg. Hennes första program i serien, år 1960, fick gott betyg av huvudstadstidningarnas TV-recensenter då hon samlat fem göteborgska riksdagskvinnor i studion för att diskutera fördelarna med deltidsarbete, samtidigt som några av dem lagade mat.

Under två år i början av 1960-talet medverkade hon flitigt med artiklar och en veckokrönika om Göteborg i veckotidningen Idun som Ria Wägner då blivit chefredaktör för.

Vid den tiden hade den svenska journalistutbildningen formaliserats till en statlig praktisk-teoretisk utbildning med två institut, ett i Stockholm och ett i Göteborg, och här engagerades Majvor Snare som den pionjär hon varit i sin ungdom, nu som ledamot i styrelsen för institutet i Göteborg. Diskussionerna om utbildningens innehåll och upplägg var livliga, både bland studenter och företrädare för pressen. 1965 skrev samarbetsnämnden för de två instituten, vilken då bestod av Majvor Snare och hennes kvinnliga kollega i Stockholm, konsumentjournalisten Willy Maria Lundberg, tillsammans med sex män, journalister och akademiker, en promemoria till ecklesiastikdepartementet för en reformering av utbildningen. Förslaget ledde till ytterligare en utredning och inrättandet av två journalisthögskolor, innan de slutligen integrerades med universiteten 1977.

När Majvor Snare gick bort 2005 omtalades hon i nekrologerna som en av Göteborgs pressprofiler och pionjärer i stadens tidningsbransch. Hon är begravd på Stampens kyrkogård i Göteborg.