Margaretha von Ascheberg var godsägare vid sekelskiftet 1700. I sin makes ställe satte hon upp ett regemente och förvaltade vidsträckta egendomar.
Margaretha von Ascheberg föddes 1671 som nummer tolv i en stor syskonskara. Under det 40 år långa äktenskapet mellan Rutger von Ascheberg och grevinnan Magdalena Elenora von Besseck föddes sammanlagt 25 barn, men nio dog redan i samband med födseln. Endast fem av syskonen överlevde sina föräldrar, däribland Margaretha von Ascheberg. Fadern, som var militär, liksom modern hörde till äldre adelssläkter med vitt förgrenade släktband i Europa. Rutger von Aschebergs militära duglighet, bland annat i 1670-talets krig i Skåne, lade grund för höga ämbeten i kungens tjänst. Som generalguvernör i de nyligen erövrade landskapen Skåne, Blekinge och Halland, samt i Göteborg fick han ansvaret för återbyggnadsarbetet efter kriget.
Med tanke på föräldrarnas höga samhällspositioner bör Margaretha von Ascheberg ha fått en adekvat utbildning i privat regi. Som 19-åring gifte hon sig i Malmö med den adlige officeren Kjell Christoffer Barnekow, vars adliga och militära släktsammanhang liknande hennes eget. Det nygifta paret hade sitt säte på slottet i Vittskövle i Kristianstad, men makens militära engagemang i pommerska kavalleriet innebar ständiga fälttåg. Likt flera av sina gelikar följde Margaretha von Ascheberg med på fälttågen; parets andra barn föddes under pågående kampanj i Bryssel. Sammanlagt blev det fem barn, varav ett dog i späd ålder. Äktenskapet blev emellertid kortvarigt. I samband med nordiska krigets utbrott var maken på väg hem för att slutföra arbetet med det regemente han enligt fördrag med kronan var skyldig att sätta upp på egen bekostnad, ’Skånska Stånds- eller Prästdragonerna’. Tanken var att samla ihop trupperna och snabbt ansluta regementet på andra sidan Östersjön. I Kalmar drabbades han emellertid av feber och avled mycket plötsligt i december 1700.
Margaretha von Ascheberg var 29 år då hon blev änka med fyra minderåriga barn. Vid sidan om bestyren för begravning blev det hon som fick fullfölja mönstringen av regementet. Fördraget hade visserligen ingåtts på villkor att i händelse av dödsfall skulle överstens arvingar inte behöva fullfölja avtalet. I denna tro avrapporterade Margaretha von Ascheberg till kungen hur långt arbetet fortskridit och att hon var redo att lämna över till en militär. Hon skrev också suppliker där hon anhöll om att slippa såväl arbetet som den höga kostnaden. Suppliken möttes emellertid med avslag och Margaretha von Ascheberg tvingades därmed fullfölja sin makes uppdrag. Överste Buchwaldt, som efterträdde Kjell Kristoffer Barnekow i det militära, rapporterade till kungen att värvningen gick långsamt eftersom Margaretha von Ascheberg av sparsamhetsskäl ville avvakta tills ”Michaelis, då folk går af tjänsten, i beräkning att få några lösdrifvare till dragoner” (Personhistorisk tidskrift 1912:1). Hon genomförde dock värvningen till belåtenhet, även om hästarna inte befanns så goda som önskvärt. Utöver hästar och manskap var det även Margaretha von Aschebergs sak att ombesörja utrustning och klädsel för var och en av dragonerna. Det var både tidsödande och kostsamt. Först våren 1702 var regementet om 200 dragoner redo för avmarsch.
Efter iordningställandet av regementet väntade andra uppgifter. Egendomarna under Vittskövle slott hade tidigare skötts av förvaltare men kom nu att handhas direkt av Margaretha von Ascheberg. Hon initierade planteringar, och byggde hospital och skolor vid sina egendomar. På feodalt manér förenade hon omsorger med kärva förmaningar. I äldre litteratur omskrivs hon som en riktig husmor för sina underlydande. Godsförvaltningen lyckades henne dock mycket väl och när Margaretha von Ascheberg gick ur tiden värderade bouppteckningen efter henne enbart lösöret till drygt 70 000 daler silvermynt, en mycket stor summa.
Margaretha von Ascheberg avled i oktober 1753.
