Marianne Kärrholm var Chalmers första kvinnliga professor.
Marianne Kärrholm föddes den 22 december 1921 i Helsingfors, Finland. Hon var dotter till Karl Hellsten och Märta Lindhe och hade en bror, Martin Hellsten. Efter moderns andra giftermål år 1936 flyttade hon tillsammans med sin mor och bror till Malmö. Familjen flyttade senare till Göteborg.
Marianne Kärrholm gick i realskolan i Malmö (nuvarande Sankt Petri skola) och tog examen där år 1937. Efter flytten till Göteborg tog hon studentexamen vid Högre allmänna läroverket för flickor år 1940 med fyllnadsprövning 1941, varefter hon började på Chalmers tekniska högskola. Hon praktiserade under studietiden på bland annat SKF, Göteborgs Vattenverks laboratorium och Apotekarnes droghandelsaktiebolag. Marianne Kärrholm tog civilingenjörsexamen i kemiteknik vid Chalmers tekniska högskola 1945 med synnerligen goda betyg, enligt en vetenskaplig bedömning några år senare.
År 1946 gifte hon sig med Gunnar Kärrholm, och äktenskapet varade fram till makens död 2006. De fick tillsammans tre barn, Helena, Johan och Pia. Gunnar blev professor i ämnet Byggnadskonstruktion på Chalmers år 1960.
Efter civilingenjörsexamen 1945 arbetade Marianne Kärrholm som forskningsingenjör vid Svenska Textilforskningsinstitutet (TEFO), som var placerat på Chalmers område. Hon arbetade nära de stora svenska textilföretagen i Borås och Norrköping med vetenskaplig forskning kring olika aspekter av textilframställning. Vetenskapliga studier och publikationer ledde till doktorsexamen år 1960 och utnämning till docent samma år. Avhandlingens titel var Solvent-assisted dyeing of wool. Hon arbetade 1960–1971 som avdelningschef och laborator på TEFO.
Under tiden på TEFO kom Marianne Kärrholm i kontakt med olika typer av konsumentfrågor, främst som ledamot av Statens konsumentråd 1959–1972, Svenska Industriens Standardiseringskommissions (SIS, numera Sveriges standardiseringsförbund) tekniska nämnd 1975–1988 och Folksams vetenskapliga råd 1973–1991. Konsumentfrågorna hade fått allt större betydelse under 1950- och 1960-talet. Det startade med Hemmens Forskningsinstitut, som 1957 blev Statens institut för konsumentfrågor. Samtidigt tillkom Statens konsumentråd, som vid denna tid var ett organ för samordning av konsumentupplysning och konsumentforskning. Statens konsumentråd, Konsumentinstitutet och Varudeklarationsnämnden avvecklades när Konsumentverket bildades år 1973. Ett nytt konsumentinriktat forskningsområde tillkom 1968 då det tekniska forskningsrådet ombildades till Styrelsen för teknisk utveckling, STU. Därvid tillkom ett nytt ansvarsområde inom STU:s teknikutveckling, som benämndes konsumentteknik. Konsumentteknisk forskning skulle utveckla nya produkter eller förbättra redan existerande produkter. De industriella framställningsprocesserna ansågs endast vara av mindre intresse för konsumenterna medan däremot produkternas bruksvärde och användningsegenskaper var av stort intresse. STU och Konsumentrådet initierade en utredning vars syfte var att få fram underlag till förslag om konkreta forsknings- och utvecklingsprojekt inom området konsumentteknik. Marianne Kärrholm fick uppdraget att leda denna utredning. Den resulterade i boken Konsumentteknik: konsumentinriktad forskning på livsmedel, kläder, bostad, fritid. Den utkom på svenska år 1971 och i en internationell upplaga år 1972. Den Konsumenttekniska forskningsgruppen bildades 1971 på uppdrag av STU:s styrelse för att få igång utvecklingsarbete enligt utredningens förslag. Marianne Kärrholm utsågs till forskningsgruppens ledare. Forskningsgruppen förlades till Göteborg.
Konsumentteknik inrättades som ett forskarutbildningsämne vid Chalmers tekniska högskola år 1980. Marianne Kärrholm förordnades då till adjungerad professor. Den konsumenttekniska forskningsgruppen knöts till Chalmers 1982. Efter två år tillkom institutionen för konsumentteknik. Samtidigt omvandlades den adjungerade professuren till en personlig professur för Marianne Kärrholm år 1984. Hon blev då Chalmers tekniska högskolas första kvinnliga professor.
Institutionen definierade 1986 verksamhetsområdet som ”studier av relationen människa och teknik ur ett brukarperspektiv”. Forskning och kunskapsutveckling inom konsumenttekniken gällde främst metoder baserade på användarens krav och förmåga, samt utvärdering av nya tekniska lösningar. Den nya kunskapen omsattes i många tillämpningsområden som exempelvis beklädnad, personlig hygien, avfallshantering, arbetsmiljö och arbetsredskap och information i vardagslivet. Inom beklädnad utvecklades främst ändamålsenliga arbetskläder för verkstadsindustrin, polisen och sjukvården samt kläder för äldre och handikappade. Inom området personlig hygien utvecklades bland annat toalett-, dusch- och tvättutrustning samt utveckling av vårdmiljön. Studier och utveckling av manualer och bruksanvisningar blev också ett intressant område inom konsumenttekniken. Professuren ledigförklarades i samband med Marianne Kärrholms pensionering år 1989.
Marianne Kärrholm var en öppen, nyfiken och engagerad person, med en stark vilja och med en vision. Hon bidrog med sina insatser till att den ingenjörsutbildning som idag bedrivs vid Chalmers tekniska högskola, särskilt inom Design och produktutveckling, är starkt påverkad av användarperspektivet. Hon fick Chalmersmedaljen för sina insatser år 1990. Marianne Kärrholm framstår på många sätt som en pionjär.
Marianne Kärrholm dog den 21 januari 2018 i Göteborg och ligger begravd på Mariebergs kyrkogård.
