Marita Lindgren-Fridell var en mångsidig och okonventionell konstvetare, verksam som skribent och utställningsarrangör och särskilt betydelsefull som folkbildare. Hon skrev det första större verket om svensk konstpedagogik och ses som en av den svenska konstpedagogikens pionjärer.

Marita Lindgren-Fridell föddes i Västerås 1910 som dotter till ingenjören Göte Lindgren, ingenjör, och Anna Lindgren, född Pettersson. Hon började läsa konsthistoria vid Uppsala universitet och blev där amanuens vid den konsthistoriska institutionen 1929. Där kom hon bland annat att arbeta tillsammans med Gregor Paulsson, professor i konsthistoria. Det resulterade bland annat i att hon var bildredaktör för Konstens världshistoria, 1942–1952, och en av deltagarna i forskningsprojektet Svensk stad, vars resultat publicerades i flera band under åren 1950–1953.

Sin licentiatavhandling Jesse rot: en ikonografisk studie, lade Marita Lindgren-Fridell fram 1936. Hon fortsatte med doktorandstudier och gjorde då flera utlandsvistelser där hon fortsatte att följa upp Jesse rot-ikonografin. Marita Lindgren-Fridell disputerade aldrig utan lämnade akademin i början av 1940-talet. Hon fortsatte därefter sitt konsthistoriska värv utanför universitet fram till 1974 då hon blev hedersdoktor vid konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet.

Marita Lindgren-Fridell var konsthistorikern med medeltida kyrkokonst och textil konst som specialiteter, men hon var lika intresserad av konstbildning och konstpedagogik. Hon verkade som skribent, kulturjournalist, utställningsarrangör och föreläsare. Hon skrev särskilt om medeltida ikonografi, och återkom till Jesse rot så sent som 1979 i ”Jesse rot på Läckö: kring några målningsfragment”, publicerad i Västergötlands fornminnesförenings tidskrift, 1979/1980. Hon skrev också om 1800-talets impressionism, kvinnliga konstnärers möjligheter att verka samt om textil konst och inredningskultur. Marita Lindgren-Fridell var även manusförfattare och skrev tillsammans med Thorsten Eklann filmmanuset till Prins Gustaf, 1944.

Inom konstbildningsvärlden blev Marita Lindgren-Fridell redan under 1940-talet en tongivande person. Som konstpedagog och folkbildare tog hon starka intryck av den engelske konsthistorikern och litteraturkritikern Herbert Read och hans ideologi om konstpedagogik och syn på barnets skapande. Hon inspirerades av boken The meaning of art, 1931, och introducerade i Sverige Reads bok Education through art, 1943. Boken utkom på svenska 1956 med titeln Uppfostran genom konsten. Utifrån Reads teori satte Marita Lindgren-Fridell barnets bildningsintresse i centrum – barns möte med konst, barns egna skapande och det taktila sinnets betydelse. I det verkade hon för att separera barn- från vuxenpedagogik inom konstpedagogiken.

Marita Lindgren-Fridell inledde sin konstpedagogiska forskning med artikeln ”Art education in swedish schools”, 1959, publicerad i en festskrift till Gregor Paulsson. Det första större verket om konstpedagogik i Sverige, Föreningen Konst i skolan: pionjärinsats i skolans konstbildning 1947–1976, publicerades av Marita Lindgren-Fridell 1984.

Som sakkunnig var Marita Lindgren-Fridell aktiv ledamot av 1948 års konstbildningsutredning Konstbildning i Sverige: förslag till åtgärder för att främja svensk estetisk fostran, SOU 1956:13, enmansutredare i utredningen för högre konstnärlig utbildning, presenterad i Högskolor för konstnärlig utbildning: betänkande, SOU 1970:66, samt som sakkunnig i 1957 års skolberedning och i gymnasieutredningen för estetiska ämnen 1960, redovisade i 1957 års skolberedning 6 Grundskolan: betänkande, SOU 1961:30, och 1960 års gymnasieutredning 4 Ett nytt gymnasium, SOU 1963:42.

Marita Lindgren-Fridell var en av pionjärerna i Konstfrämjandet som bildades 1947, men hon kom särskilt att prägla Föreningen Konst i Skolan, som grundades samma år. Hon var intendent och från 1951 chef för föreningen. När försöksverksamheten med Riksutställningar startade 1967 följde Föreningen Konst i Skolan med dit och kom att utgöra Riksutställningars skolavdelning till och med 1976, och med den följde Marita Lindgren-Fridell som chef. I den funktionen var hon ansvarig för den experimenterande och tongivande vandringsutställningen Upptäcka, uppleva. Den turnerade land och rike runt under andra hälften av 1960-talet och fram till 1974, och ansågs banbrytande i konstpedagogik för barn och unga – och hur barn skulle känna sig delaktiga i utställningen. Bland annat fanns där ett aktivitetsrum för kreativt skapande.

Marita Lindgren-Fridell kom att skapa en rad konstbildande utställningar, dessutom skol-TV, och ledde otaliga studiecirklar och kurser. Ett exempel var Konstnären och verkligheten, 1950, på Gripsholms slott i Konstfrämjandets regi. Även som den första intendenten för Uplands konstförening, bildad 1933, var Marita Lindgren-Fridell en eldsjäl som strävade efter att nå ut till nya grupper och arbetade med vandringsutställningar och ett flertal konstpedagogiska projekt.

Marita Lindgren-Fridell delade intresset för konstsamlande med maken Allan Fridell. Hon avled 87 år gammal, 1997, och är begravd på Berthåga kyrkogård i Uppsala.