Märta Bucht var lärare och en i Luleå drivande kraft för kvinnosaken, nykterheten och barnens väl och ve.

Märta Bucht föddes i Luleå 1882 som dotter till kartografen Wilhelm Bucht och hans hustru Rosa. Fadern var stadsingenjör i Luleå och är mest känd för sin roll i fastställandet av den nya stadsplanen efter den stora branden 1887. Märtas farfar, länsmannen Lars Johan Bucht, har ett sorgligare eftermäle. Han var en av två myndighetspersoner som slogs ihjäl vid upproret i Kautokeino 1852. I familjen Bucht fanns sex barn.

Märta Bucht och hennes syster Agnes fick sin utbildning vid Luleå Elementarläroverk för flickor, en privatskola som grundats av Elina Benckert och Ester Lönnegren. Efter skolgången gav sig Märta Bucht iväg till gruvsamhället Malmberget där hon arbetade något år som guvernant men drömde om att bli lärare. Efter faderns död 1894 var familjens ekonomi dock ansträngd. Då klev flickskolans rektor Elina Benckert in och stöttade vidareutbildningen. Tack vare Elina Benckerts bidrag kunde Märta Bucht läsa vidare vid Privata högre lärarinneseminariet i Stockholm 1901–1903.

Under tiden i Stockholm tog Märta Bucht starkt intryck av Matilda Widegren, pedagog och fredsaktivist, som hon bodde hos under sina studieår. Hon återvände till Luleå för att vikariera vid flickskolan, men fick sedan tjänst vid Statens normalskola för flickor i Stockholm. Där arbetade hon i några år innan hon åter flyttade till Luleå och tog en fast plats i flickskolans kollegium år 1907.

Märta Bucht undervisade i svenska, tyska, geografi och sång, med en särskild förkärlek för modern litteratur. Hon beskrivs som en livlig och entusiasmerande lärare med ett ständigt ungdomligt sinne och ett engagemang som också gick långt utanför klassrummets väggar. Märta Bucht tog aktiv del i skolfester, teaterföreställningar och inte minst skolans föreningsaktiviteter. I det Buchtska hemmet stod dörren alltid öppen för diskussioner, sång, läsning och umgänge. Vid flickskolans övergång till kommunal ägo år 1933 blev Märta Bucht biträdande föreståndare. Hon undervisade vid skolan ända fram till sin pensionering 1948, men fortsatte även efteråt att arbeta som vikarie i flera år. Märta Bucht var en eldsjäl, vars ideella och politiska strävanden gick hand i hand med yrkesrollen.

Luleåkretsen av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) bildades 1907 med länsmejerskan Anna Gustafsson i spetsen för interimsstyrelsen. Märta Bucht blev dock föreningens stadiga ordförande från 1908 och fram till föreningens upplösande. Luleås rösträttskvinnor var aktiva och fanns med på den nationella arenan – man reste till landsomfattande möten, bjöd in kända talare till staden och såg till att utbilda sig själva och andra. Bland Märta Buchts privata korrespondens finns brev från bland andra Frigga Carlberg, som vittnar om kontakterna inom det rikstäckande nätverket.

Vänskapen med Matilda Widegren var betydande för Märta Bucht. Båda engagerade sig starkt i fredsrörelsen som var sprungen ur de lidanden det första världskriget orsakade. År 1915 anordnades en internationell kvinnokonferens i Haag för att diskutera fredsfrågan. Konferensen var upptakten till det förbund som tog fast form i Zürich 1919, då Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet bildades. Märta Bucht var en av tolv svenskor på plats i Zürich. Hon var medlem av den svenska centralstyrelsen och Luleåkretsens ordförande i 40 år.

Nykterhetssträvandet utgjorde en annan stor del av Märta Buchts ideella engagemang i Luleå. Vita Bandets lokala förening bildades 1902 i flickskolans samlingsrum och fick namnet Luleå kvinnliga nykterhetsförening. När Märta Bucht återvände från sina studier i Stockholm gick hon genast med i föreningen och medlemskapet varade livet ut. Hon var medlem även i IOGT-logen Norrbottens Banér, men det största arbetet lade hon ner i Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund (SSUH).

Flickskolans SSUH-förening Rimfrost bildades 1904 med Märta Bucht som stadigt stöd i arbetet. På distriktsnivån var Märta Bucht ombud och ordförande i koloninämnden. Förbundet öppnade en barnkoloni 1921 för barn från tuberkulossmittade hem. År 1930 förlades kolonin till Måttsund där verksamheten sedan fortgick fram till 1955. För barnkolonins drift och finansiering gjorde Märta Bucht betydande insatser.

Medan kollegorna vid flickskolan, Siri Holm och Anna Svensson, tidigt tog plats i Luleå stadsfullmäktige, valde Märta Bucht delvis en annan väg för sina offentliga uppdrag. År 1911, samtidigt som Siri Holm valdes in som den första kvinnan i stadsfullmäktige, blev Märta Bucht suppleant i folkskolestyrelsen, där hon kom att sitta kvar som ledamot till 1951. Hon var även ledamot i stadens nykterhetsnämnd och stadsfullmäktige 1931–1934. Märta Bucht var också barnavårdsman och innehade flera uppdrag inom landstinget.

Politiskt sett var Märta Bucht liberal, med stort engagemang inom de frisinnade (från 1934 Folkpartiet). Hon var ordförande för den frisinnade kvinnoklubben i Luleå och engagerad i partiets valkretsförbund, under många år i styrelsen.

Märta Buchts insatser inom utbildningsväsendet begränsades inte till yrkesgärningen. Hon var en folkbildare som spelade en aktiv roll i såväl Luleå som Norrbottens föreläsningsföreningar. Hon var dessutom själv en flitig föreläsare. Förutom nykterheten, politiken och freden så talade Märta Bucht med förkärlek om sitt gamla Luleå.

Rektorn för flickskolan, Anna Svensson, skänkte sin vän följande hedersord på 65-årsdagen: ”samhället behöver många sådana kvinnor: kloka, goda, modiga och mänskliga.” Märta Bucht blev belönad med kunglig medalj och orden för sina insatser i samhället.

Märta Bucht dog 1962 i Luleå, där hon är begravd på Innerstadens kyrkogård.