Märta Helena Reenstierna, även kallad Årstafrun, var en dagboksförfattare. Dagboken utgör ett mänskligt och kulturhistoriskt dokument som speglar vardagsliv och festligheter på en svensk herremansgård i slutet av 1700-talet och under 1800-talets första decennier.
Märta Helena Reenstierna föddes år 1753 i Hovs församling i Älvsborgs län. Hennes föräldrar var löjtnanten Abraham Reenstierna och baronessan Catharina Maria Köhler. År 1772 skickades Märta Helena Reenstierna till en släkting i Stockholm för att lära sig språk och husliga dygder. Där träffade hon två år senare den tjugo år äldre ryttmästaren Christian Henrik von Schnell. De gifte sig i juni 1775 och bosatte sig på gården Årsta, strax söder om Stockholm. Paret von Schnell fick tillsammans åtta barn under åren 1776 till 1787, fyra flickor och fyra pojkar. Sju av barnen dog. I början av 1790-talet var Hans Abraham det enda av barnen som levde.
År 1793 började Märta Helena Reenstierna skriva en dagbok som hon fortsatte med fram till år 1839. Årstadagboken är i första hand en bondedagbok, då skrivandet följde årscykeln på gården Årsta och den första januari varje år påbörjade Märta Helena Reenstierna en ny volym som avslutades på nyårsafton, med tack för året som gått. Under årets månader redovisar hon vädrets alla skiftningar och arbetet med djur och odlingar på gården. Kvinnoarbetet inomhus i kök, bakstuga och sal samt bär- och äppelplockning i köksträdgården beskrivs utförligt. Även slakt, sådd och skörd behandlas. Samma sysslor återkommer år efter år. Likaså beskriver hon firandet av högtidsdagarna: jul, midsommar, slåtterfest, gåsafest och namnsdagar, särskilt Helena-dagen i slutet av juli då det firades med kanonsalut och fest med många gäster.
Märta Helena Reenstiernas dagbok är full av konkreta skildringar av det dagliga livet där husmodern arbetade nära de tre pigorna. Förhållandet till tjänstefolket var till synes gott, men slarv, opålitlighet och fylleri väckte hennes irritation. Märta Helena Reenstierna läste gärna och hon berättar i dagboken ofta om böcker hon läst: år 1795 läste hon Goethes Werthers lidanden och fann den ”ypperlig”, med sin son läste hon Baron von Münchhausens sällsamma resor och äventyr till lands och vatten och år 1802 var det Fieldings roman Tom Jones som roade henne. Det blir i dagboken tydligt att hennes läsning mest var inriktad på förströelse.
Märta Helena Reenstierna var en aktiv och arbetsam person, ständigt sysselsatt inomhus eller i sin trädgård. Trädgården gav också bidrag till kassan, då äpplen och bär såldes inne i Stockholm. De dagar hon inte var verksam med bak, syltning, städning eller att spinna, laga strumpor eller andra traditionella kvinnosysslor tog hon gärna en tur i vagn till Stockholm för att handla tyg, beställa en ny hatt till sig själv eller en väst till sin man. Hon hälsade ofta på vänner och ibland avslutades dagen med ett teaterbesök. Märta Helena Reenstiernas dagbok ger god inblick i Stockholms nöjesliv, mode och politiska händelser kring sekelskiftet 1800.
I januari 1811 dog Märta Helena Reenstiernas make och han begravdes i Brännkyrka kyrka. Sorgerna var flera. Sonen Hans Abraham hade uppmanats att begära avsked från sin tjänst som fänrik på grund av oregerligt leverne. Han hade dragit på sig skulder, varit berusad på krogar, hamnat i arrest och gjort en piga med barn. Hans Abraham hämtades hem till Årsta där han alltmer deltog i gårdens skötsel. I november 1812 fick Märta Helena Reenstierna bud om ”den faseligaste underrättelse jag någonsin öfverlefvat, att denne min ende Son slutat sin korta lefnad på Sjöbotten, där han öfver natten blef liggande.” Hans Abraham hade gått ut på den frusna Årstaviken, isen brast och Hans Abraham drunknade. Tragedin var ett faktum. Inom loppet av knappt två år hade både make och ende sonen avlidit. Som barnlös änka kom Märta Helena Reenstierna att leva till år 1841 och dagboken skrev hon nästan lika länge, till november 1839.
En släkting överlämnade Märta Helena Reenstiernas dagböcker till Nordiska museet på 1940-talet. Delar av dagboken gavs därefter ut i tre vackra och rikt illustrerade band av Sigurd Erixon, Arvid Stålhane och Sigurd Wallin, Årstadagboken Del I-III, 1946–1953. Med publicerandet blev Märta Helena Reenstiernas liv och gärning känd. Först år 2008 blev hon även ett ansikte för eftervärlden då en ring med hennes miniatyrporträtt, målat år 1796 som present till maken, återfanns på Uppsala Auktionskammare.
Märta Helena Reenstierna är begravd i Brännkyrka kyrka.
