Märtha Ohlson var pianist, en av sin tids mest hyllade och anlitade ackompanjatörer och en pionjär inom svensk radio.

Märtha Ohlson föddes den 27 juli 1876 i Stockholm in i en musikalisk och konstnärlig familj. Hon var dotter till kontorsskrivaren Carl Theodor Ohlson och skådespelaren och sångerskan Johanna Albertina ”Alba” Andersson. Sina första pianolektioner fick Märtha Ohlson i hemmet av sin mor, som tidigt upptäckte dotterns stora musikaliska begåvning.

Alba Andersson arbetade hårt för att utveckla Märtha Ohlsons talang som pianist, och i Stockholm fann hon flera stora scenkonstnärer som ville engagera sig. I början av 1880-talet hölls ett flertal konserter till förmån för Märtha Ohlson i Kungliga Vetenskapsakademiens hörsal och på Berns Salonger. Under den allra första, år 1881, debuterade Märtha Ohlson själv offentligt, endast fem år gammal, med ett litet pianostycke och delade då scen med stora artister såsom sångerskan Mathilda Taube och pianisten och kompositören Emil Sjögren. Märtha Ohlson gjorde ett så starkt intryck på Emil Sjögren att han år 1904 dedikerade sin stora sonat i A-dur, Opus 44, till henne. Åtta år gammal fick Märtha Ohlson dessutom berömmande intyg om sina stora anlag för tonkonsten av de stora internationella scenkonstnärerna Arthur Rubinstein och Teresina Tua.

Som tioåring blev Märtha Ohlson antagen till Kungliga Musikaliska Akademiens konservatorium (nuvarande Kungliga Musikhögskolan) och blev då dess genom tiderna yngsta elev. Hon studerade där piano för Hilda Thegerström under åren 1886—1893. Från 1893 till 1899 fortsatte hennes studier för pianisten Lennart Lundberg. Märtha Ohlson debuterade som ackompanjatör 1898 och gav samma år sin första egna konsert på Stockholms Arbetareinstitut, där de insamlade entrépengarna tillsammans med ett ekonomiskt bidrag från Kung Oscar II, gav henne möjlighet att nästföljande år resa till Paris och studera för den framstående pianisten Raoul Pugno.

Under åren 1894—1908 var Märtha Ohlson engagerad som pianist i Stockholms Arbetareinstituts konsertverksamhet och var en bidragande orsak till att dess ”Folkkonserter” på söndagar blev en sådan populär och framstående del av huvudstadens nöjesliv. Hon arbetade även vid Stockholms Borgarskolas konsertverksamhet och hennes längsta engagemang blev vid Folkkonsertförbundets konserter där hon framträdde regelbundet från år 1906 ända fram till år 1940.

Märtha Ohlson ackompanjerade genom åren en rad framstående svenska och utländska artister — bland andra Anna Oscàr, Carolina Östberg, Signe Rappe, Tor Aulin och Aino Ackté. Hennes mest kända samarbete är dock som ackompanjatör till operachefen John Forsell. Deras gemensamma framträdanden sträckte sig från 1898 och långt in på 1930-talet. Det var som mest intensivt fram till 1921 då de, enligt Märtha Ohlson själv, spelade ”bortåt femhundra konserter” tillsammans, däribland en turné i de andra nordiska länderna. Märtha Ohlson deltog även som pianist på en rad av dåtidens främsta celebriteters föredragskvällar — bland andra Ellen Key och Carl Larsson. Vid sidan av karriären som ackompanjatör bedrev Märtha Ohlson en omfattande verksamhet som efterfrågad pianopedagog och hon var en av Jussi Björlings första pianolärare.

I februari 1905 höll Märtha Ohlson sin första stora konsert som solist i Kungliga Vetenskapsakademiens hörsal där Beethoven, Bach, Chopin och Emil Sjögren stod på repertoaren. Hon blev hyllad för sin sällsynt säkra teknik och stilkänsla. Märtha Ohlson invaldes i Kungliga Musikaliska Akademien som associé 1912 och som ledamot nr 557 år 1919. År 1924 belönades hon med den kungliga medaljen Litteris et Artibus.

Märtha Ohlson var även en pionjär inom svensk radio och debuterade i rundradion med ett eget solistprogram redan året före bildandet av AB Radiotjänst (nuvarande Sveriges Radio) 1924. I Märtha Ohlson fann svensk radio en verklig trotjänare och hon medverkade i över 625 radiosändningar — den sista så sent som 1963, vid 87 års ålder.

Märtha Ohlson hade en charmerande personlighet och hennes mångsidiga pianospel har beskrivits som ”framstående i rytm, klang, stil och färdighet”. Tidskriften Idun beskrev hennes talang som ackompanjatör med orden; ”Att ackompanjera väl är en konst, som så få förstå. Till dessa få hör fröken Ohlson. Hon besitter i hög grad förmågan att intränga i ett tonverks alla detaljer och förstår till följd härav att vid ackompanjemanget i uttryck och skiftningar underordna sig den hon ackompanjerar”.

Märtha Ohlson var aktiv som pianist livet ut och medverkade ända upp i 80-årsåldern vid konserter. När hon avslutade sin karriär hade hon medverkat vid 3 000 offentliga konserter i Sverige.

Märtha Ohlson avled den 23 juni 1966 och ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.