Porträttfotografen Mimmi Gustafsson var verksam i Stockholm åren 1890-1930. I Stockholms stadsmuseum finns nästan 8 400 av Mimmi Gustafssons glasnegativ bevarade, vilket är museets största samling av en enskild kvinnlig fotograf.

Vilhelmina Sofia "Mimmi" Gustafsson föddes 1862 i Uppsala, som oäkta dotter till pigan Sofia Ulrika Hagelin. Hon togs emot som fosterbarn hos Maria Charlotta Gustafsson, hustru till en bokbindargesäll, boende på Hornsgatan 46 på Södermalm i Stockholm. Vid 16 års ålder, år 1878, anges Mimmi som utflyttad till Norrköping. Hon verkar ha återkommit till Stockholm, innan hon flyttade vidare till Sundsvall 1884. Till Södermalm återvände hon år 1885. Någon gång under dessa år lärde hon sig fotografyrket. 1888 startade hon sin fotoateljé på Götgatan 3 och året därefter 1889 omnämns hon med yrkestiteln fotograf i Rotemansarkivet.

År 1891 gifte sig Mimmi Gustafsson med Viktor Klang Kinell. Han var utbildad vid underofficersskolan på Karlsborg, och arbetade vid tiden för giftermålet som poliskonstapel vid Stockholmspolisen. Senare övergick han till att arbeta som fotograf tillsammans med sin hustru. Under några år i början av 1900-talet drev paret ateljéer på Grev Turegatan 24 B och Hamngatan 28 under det gemensamma firmanamnet Kinell & Co. I annonser för verksamheten stod dock Mimmi Gustafsson med eget namn inom parentes under ateljéadressen Götgatan 3, vilket tyder på att hon slog vakt om sitt eget varumärke.

År 1908 inleddes en stor renovering av fastigheten Ormen 1, som inrymde både bostad och ateljéadressen Götgatan 3. Efter renoveringen, var det bara Mimmi Gustafsson som flyttade tillbaka. Hon drev då ateljén under sitt eget namn, och år 1914 gick paret skilda vägar. Victor Kinell flyttade till Halmstad och etablerade egen fotografisk verksamhet under namnet Ateljé Kinell.

Mimmi Gustafsson arbetade inte ensam i sin verksamhet. Fotografiateljéerna var viktiga som arbets- och utbildningsplatser inte minst för kvinnor, och både ateljén och hushållet på Götgatan 3 omfattade tidvis fotografielever, biträde och retuschöser. I folkräkningen för år 1900 finns till exempel fotografieleven Alma Margareta Åberg upptagen som medlem i det Kinellska hushållet. Ombyggnaden av fastighetens vindsvåning till fotografiateljé skedde redan 1862, då porträttfotografin var på väg att slå igenom i Stockholm. En släkting till Mimmi Gustafsson har nedtecknat en beskrivning av hur ”tant Mimmis” ateljé såg ut på 1920-talet. Efter att ha gått uppför alla branta trappor till översta våningen och passerat en liten tambur, väntade ett rum möblerat med 1880-talsmöbler. Där låg fotografier i olika storlekar utlagda för påseende. Alla var försedda med Ateljé Mimmi Gustafssons stämpel och årtal. Det fanns också ett speciellt utrymme för retuscheringsarbetet. En stor klar vattenkaraff fungerade som förstoringsglas och även som ljuslins från lampan. Den rymliga ateljén hade stora takfönster mot norr, med gardiner som kunde dras för vid behov. Kunderna kunde välja mellan olika slags fonder, både inomhusmiljöer som passade till eleganta bord och klädda stolar, och utomhusmotiv som skogspartier och ängsutsikter, kompletterade med konstgjorda träd, stubbar och till och med en gräsmatta.

I Mimmi Gustafssons verksamhet var den färdiga porträttbilden, i form av ett visitkort eller en förstoring för inramning, naturligt nog i fokus. Som i andra fotoateljér sparades negativen främst för efterbeställningar, och utgjorde också ett sorts kundregister. Då verksamheterna lades ned, ansågs de inte besitta något större värde och gick i många fall förlorade. Men negativen hos Mimmi Gustafsson hittades år 1984 i ett skåp på vinden i Götgatan 3. Fyndet av Mimmi Gustafssons negativ, som resulterade i en gåva till Stockholms Stadsmuseum, var en lycklig slump. År 2011 gjorde Stadsmuseet en genomgång av samlingen där varje bild rengjordes, emballerades och placerades i kylmagasin. I nuläget (2020) är ett femtiotal av Mimmi Gustafssons negativ digitaliserade och sökbara via Digitala Stadsmuseet och förhoppningsvis tillkommer fler inom en snar framtid. I databasen Porträttfynd finns även ett par hundra av Mimmi Gustafssons färdiga ateljéporträtt, främst i form av visit- och kabinettskort. Hennes framgångsrika ateljé är ett exempel på hur fotografiyrket kunde erbjuda goda möjligheter för kvinnor att bli självförsörjande och skaffa sig en plats i samhället, oavsett bakgrund. Bildsamlingens omfång och långa tidsspann gör den till en betydelsefull källa till porträttfotografiets historia.

På porträtten ser vi män, kvinnor och barn posera framför kameran, enskilt eller i grupp. Ibland i traditionella, uppsträckta poser, ibland mer lekfullt agerande. Bildkompositionerna är ofta stramt hållna, men inte tråkiga. Mimmi Gustafssons skicklighet som porträttfotograf visar sig dock främst i den lyhördhet med vilken hon verkar ha närmat sig sina kunder. Varje individ skildras i sin egen rätt, utan att något särskilt manér lagt sig mellan fotografen och den avbildade. Detta kräver både ett genuint intresse för människor, och en förmåga att få dem att känna sig avslappnade framför kameran. Kanske var det dessa egenskaper som gjorde Mimmi Gustafsson till en så eftersökt och uppskattad fotograf, att ateljén på Götgatan 3 fanns kvar i fyrtio år.

När Mimmi Gustafsson år 1920 gifte om sig med posttjänstemannen Erik Wilhelm Ekström upprättades ett äktenskapsförord. Dokumentet som listar hennes ägodelar är intressant ur flera aspekter. Dels är det en fotografihistorisk källa till vad en porträttfotograf vid denna tid ägde, och hur den egendomen värderades. Dyrast är ”1 fotografiapparat med 1 objektiv” som värderades till 1 000 kr. Där finns också varmpressar, fonder, ”apparater för elektrisk fotografering” samt diverse möbler och rekvisita till ateljén. Dessa uppgifter kan förstås också hittas i bouppteckningar, men där rör det sig naturligt nog oftast om fotografer som vid frånfället inte längre är professionellt verksamma. Dels var det ett sätt för yrkeskvinnan Mimmi Gustafsson att vid 58 års ålder säkra sin självständighet och fortsatta försörjning, oavsett hur äktenskapet slutade.

År 1930 stängde Mimmi Gustafsson ateljén på Götgatan, efter ett långt yrkesliv som fotograf. Hon var då 68 år gammal. Året därpå dog maken Erik. Mimmi Gustafsson avled 1949 och är gravsatt på Sandsborgskyrkogården i Stockholm.