Nina von Engeström var textilformgivare och vävlärare. Hon drev vävskolor och gav ut en lärobok i vävning.
Nina von Engeström föddes 1836 på Kipplingebergs herrgård i Bälinge socken i Uppland. Hon var dotter till Matilda Augusta von Engeström och kammarjunkaren Jonas Fredrik von Engeström. Hon var andra dottern i en syskonskara på sju. Den äldsta brodern Mathias Carl Hendric dog redan vid 9 års ålder. Då fanns endast döttrar i familjen. Eftersom familjens herrgård var ett fideikommiss, som ärvdes helt på svärdsidan, skulle godset därmed komma att gå ur familjen vid faderns död om inga fler pojkar föddes. Två bröder föddes dock 1849 och 1851, varav den äldste tog över som fideikommissarie efter faderns död 1886.
Nina von Engeströms stora textila intresse var vävning, och hon kom att vara verksam med vävning under hela sitt liv. Genom moderns försorg lärde hon sig att väva redan som barn, men det skulle dröja tills hon var i 50-årsåldern för att denna verksamhet skulle göra avtryck utanför hemmet. Vid föräldrarnas död under sent 1880-tal var hon fortfarande ogift och bodde i föräldrahemmet. Hon hade emellertid några år tidigare, 1884, startat sin första vävskola i Uppsala, vid vilken hon var verksam till 1893. Vävskolan i Uppsala kom dock att fortsätta i annan regi fram till 1903.
Våren 1894 startade hon i Örebro den skola som skulle bära hennes namn, Nina von Engeströms Väfskola. Det var en omfattande verksamhet, med 26 vävstolar, och under de första sex åren deltog 360 elever i skolans kurser. Kurserna finansierades i vissa fall av Örebro läns slöjdförening och av länsstyrelsen som friplatser för mindre bemedlade elever. Elevunderlaget var brett. Till skolan sökte sig föreståndarinnor för slöjd- och vävskolor, folkskollärarinnor, folkskollärares fruar och döttrar vars syfte att delta i kurserna var att själva undervisa kvinnor i vävning, som ville lära sig hantverket för sin försörjning. På skolan undervisades i alla då förekommande vävtekniker, från uppsättning av olika slags vävar till vävning av alla slags vävda textilier.
Nina von Engeström var under sin levnad ett erkänt namn i svenska textilkretsar. Den lärobok i vävning hon lät ge ut 1896, Praktisk väfbok – tillegnad den idoga Svenska qvinnan gjorde henne till en auktoritet på området. Boken kom att tryckas i fem upplagor mellan 1896 och 1913, och därefter tryckas om i faksimil flera gånger, den senaste så långt fram i tiden som 2005. Boken var kanske inte så praktisk som titeln ville göra gällande, då den till största delen innehöll vävmönster till brukstextilier, och inte vävinstruktioner. Men dess betydelse var stor, den översattes också till engelska 2009, och anses tillsammans med Nina von Engeströms efterlämnade mönster ha påverkat vävstilen ända fram till idag.
Nina von Engeström samarbetade med ingenjörer vid Borås Väfskola och vid Almgrens Sidenväveri med kopiering och ritning av damastmönster, och lät 1899 påbörja bygget av en enorm damastvävstol, jättestolen ”Jumbo” som kunde väva så brett som 310 cm.
Nina von Engeström träffade sent i livet den unge damastvävaren Carl Widlund, till vilken hon också lät lämna sina mönster som arv. Då damastvävning var ett jämförelsevis tungt vävarbete vävdes arbeten med denna metod främst av män, men det var ett yrke på utdöende. Kanske såg Nina von Engeström en efterträdare i honom. Carl Widlund skulle flera årtionden efter Nina von Engeströms död komma att ta över ”Jumbo”, som då hade stått oanvänd i många år. Vävstolen har efter Carl Widlunds död använts i Klässbols Linneväveri.
Nina von Engeström avled 7 februari 1908 i Örebro. Vävskolan övertogs då av hennes assistent Dagmar Swidén, och namnet byttes till Örebro Vävskola.
