Regina Pallin var pedagog och biträdande föreståndare för Högre lärarinneseminariet i Stockholm 1864—1889.

Regina Pallin hade värmländska rötter. Hon föddes 1834 på Ruds gård strax utanför Karlstad, där fadern Erik Pallin var lantbrukare. Hon var yngst av åtta syskon och fick under 1840-talet sin första utbildning i en flickpension i Karlstad, sannolikt den Weinbergska pensionen. När hon var 19 år dog modern Märta, född Westmark. Fadern flyttade då med Regina Pallin och ytterligare en ogift dotter till sin kusin och tillika måg, kronolänsmannen Bengt Daniel Pallin på Motorp i Ekshärad längre upp i Värmland, som var gift med den äldsta dottern. Regina Pallin var skriven hos sin svåger i drygt ett decennium, men började tidigt arbeta som guvernant och befann sig sannolikt mest på annan ort.

Någon gång under slutet av 1850-talet — exakt när är oklart — genomgick Regina Pallin lärarinnekursen vid den så kallade Klosterskolan i Uppsala. Denna privata flickskola hade grundats 1855 av den skotskättade Jane Miller-Thengberg och fick snabbt rykte om sig att vara en av landets bästa flickskolor. Den hade fyra tvååriga klasser och blev, trots att den bara existerade fram till 1863, förebild för den åttaåriga flickskola som senare utvecklades i Sverige. År 1957 tillkom en separat, ettårig påbyggnadskurs för dem som avsåg att arbeta som lärare, och det var den Regina Pallin genomgick.

Efter utbildningen i Uppsala följde ytterligare några år som guvernant. Under en period var Regina Pallin anställd hos en familj i Sörmland; tyvärr finns inga närmare uppgifter om familjens namn, var de bodde eller hur lång tid det handlade om, men uppenbarligen var det en lycklig tid.

År 1864 flyttade Regina Pallin till Stockholm. Hennes lärare från Klosterskolan i Uppsala, Jane Miller-Thengberg, hade utsetts till föreståndare för statens Seminarium för bildande af lärarinnor, senare benämnt Högre lärarinneseminariet i Stockholm. Hon rekryterade två av sina tidigare elever från Klosterskolans lärarinnekurs, Regina Pallin och Hilda Casselli, att biträda henne i det nya arbetet. Jane Miller-Thengberg omorganiserade samtidigt verksamheten som gick från en förhållandevis fri och akademiskt inriktad undervisning till en fastare organiserad lärarutbildning med formaliserad studiegång. Nu skapades också Statens normalskola för flickor som knöts till seminariet och där seminarieeleverna fick praktisk handledning och övning i att undervisa. Regina Pallins uppgift blev att fungera som Jane Miller-Thengbergs ställföreträdare och biträde vid Högre lärarinneseminariet medan Hilda Casselli fick motsvarande uppgift inom normalskolan.

Jane Miller-Thengberg lämnade Högre lärarinneseminariet 1868 för att gifta sig med en av seminariets lärare. På hennes önskan tillsattes då istället en manlig rektor med ett övergripande ansvar för både Högre lärarinneseminariet och normalskolan. Regina Pallin kvarstod som biträdande föreståndare för Högre lärarinneseminariet och Hilda Casselli för normalskolan. Den nya situationen innebar för Regina Pallin ett tydligare ledningsuppdrag och fria händer på ett annat sätt än tidigare.

I det stora hela fortsatte dock verksamheten under Regina Pallins tid på det sätt den organiserats av Jane Miller-Thengberg. Någon pedagogisk nydanare var Regina Pallin inte heller. Hennes betydelse var framförallt knuten till hennes sätt att vara som person och till den relation hon etablerade till sina elever, vilket kom att prägla hela andan vid Högre lärarinneseminariet. Den viktigaste komponenten i Regina Pallins intellektuella begåvning var hennes psykologiska blick, som ytterst bottnade i ett genuint intresse för varje individ. Hon hyste inte bara en moderlig ömhet och medkänsla för sina seminarieelever utan var även bra på att se deras styrkor och svagheter under provlektionerna och gav gärna råd om framtida arbete och uppgifter, men även stöd i mera privata livssituationer. Hon ägnade sig särskilt gärna åt dem som på olika sätt hade det svårt. Hennes kärleksfulla omtanke om eleverna gjorde henne omåttligt populär och med många elever bibehöll hon kontakten under många år efter att de avslutat utbildningen.

Regina Pallin var en allvarlig person som ingav vördnad; bland kolleger kallades hon ibland lite skämtsamt för ”vår Regentinna” vilket dock stämde dåligt överens med hennes i grunden lugna och milda sätt. Men hon kunde framstå som reserverad, fåordig och tillbakadragen, vilket hängde samman med den blyghet hon tvingats övervinna. Hon hade svårt för offentliga framträdanden men genomförde dem när hon måste. Hennes omgivning vittnade om en bristande tilltro till den egna förmågan och en ständigt närvarande ängslighet för att misslyckas.

Regina Pallin gifte sig aldrig och fick inga barn. Om hennes liv utanför Högre lärarinneseminariet är inte mycket känt. Hon var dock inte den enda i släkten som skapade sig en position inom skolvärlden. Brodern Rudolf Pallin som disputerat i historia i Uppsala och skrev läroböcker, arbetade under några år på 1860-talet som lektor i historia och geografi vid Högre lärarinneseminariet innan han blev rektor för Nya elementarskolan i Stockholm. Therese Kamph, syster till brodern Victor Pallins hustru, genomgick utbildningen vid Högre lärarinneseminariet och blev sedan föreståndare för Kjellbergska flickskolan i Göteborg. En brorsdotter var Frida Pallin, senare föreståndare och ägare till Mathilda Halls skola i Göteborg.

Vid Regina Pallins femtioårsdag instiftade tidigare elever en stipendiefond i hennes namn, avsedd för behövande elever vid Högre lärarinneseminariet. Ett porträtt i olja beställdes också inför firandet av hennes 25-årsjubileum som biträdande föreståndare. Regina Pallins hälsa började dock svikta. Hon var mot slutet av sitt liv trött och sjuk och hade därför begärt tjänstledighet under ett läsår för att vila upp sig, men hann aldrig påbörja ledigheten. Till dåvarande och tidigare elevers stora sorg avled hon knappt 55 år gammal i Stockholm 1889. Det beställda porträttet som målades av konstnären Elisabeth Wahrling hann hon aldrig få; det överlämnades till Högre lärarinneseminariet strax efter hennes död.

En minnesvård över Regina Pallin avtäcktes på Nya kyrkogården, nu känd som Norra begravningsplatsen, i Solna tre år efter hennes död, och under ceremonin upplästes en längre dikt av hennes tidigare elev Selma Lagerlöf: ”Vid aftäckandet av Regina Pallins grafvård den 16 oktober 1892”.