Sara Herwegh var anmoder till den kända Göteborgssläkten Sahlgren och bedrev som änka en omfattande handelsrörelse i Göteborg i början av 1700-talet.
Sara Herwegh föddes i Göteborg år 1651. Hennes far torde ha varit Jakob Herwegh den yngre — vissa källor anger dock dennes bror Adam Herwegh som fader. Farfadern, Jakob Herwegh den äldre, var en av de första göteborgarna, och hade invandrat till Sverige under 1610-talet. Hans ursprung är omtvistat men han torde ha haft antingen holländskt eller tyskt ursprung. Jakob Herwegh var vågmästare medan hans båda söner Adam Herwegh och Jakob Herwegh den yngre var verksamma som handelsmän i Göteborg. Jakob Herwegh d.y. tilldelades även ett flertal viktiga förtroendeuppdrag i staden.
Sara Herwegh ingick sitt första äktenskap med Cornelius Pietersson van Egmont i Gullberg och hon kallas därför på några håll för Sara Gullberg. Maken var diakon i den tyska församlingen. I äktenskapet föddes tre barn. Cornelius Pietersson van Egmont dog 1679. Sara Herwegh gifte sig därefter med Nils Persson Sahlgren, handelsman och rådman i Göteborg. Hur många barn hon födde i det andra äktenskapet är ovisst, men åtminstone fyra är kända: sönerna Jacob, Niclas och Peter samt dottern Anna Maria.
Sara Herwegh sörjde, åtminstone i det andra äktenskapet, för att barnen skulle få en god utbildning. Sonen Jacob Sahlgren sändes år 1700 till Uppsala för att studera. Sonen Niclas Sahlgren, född 1701, skickades 16 år gammal till Holland för att där få handelsutbildning i Amsterdam. Även sonen Peter Sahlgren reste i unga år till Italien för sin utbildning men avled redan 1722. Dottern Anna Maria Sahlgren gifte sig år 1713 med grosshandlaren och brukspatronen Hans Olofsson Ström.
Nils Persson Sahlgren drev ett handelshus i Göteborg och när han dog år 1703 tog Sara Herwegh över verksamheten. Sonen Jacob Sahlgren kallades vid faderns död hem från sina studier i Uppsala för att vara sin mor behjälplig i affärerna. Han stannade i moderns tjänst under ett drygt decennium och först 1716 erhöll han eget burskap. Den handel som Sara Herwegh i eget namn bedrev var, liksom den tidigare makens, både omfattande och framgångsrik. Handelshuset exporterade järn och master medan importen inriktades på salt och spannmål. Vid sidan av export- och importhandel ägnade hon sig åt betydande kreditgivning till ett flertal värmländska järnbruk. Sara Herwegh var under det tidiga 1700-talet den fjärde största järnexportören i Göteborg och i 1715 års taxeringslängd står hon som en av stadens mest förmögna invånare.
När Sara Herwegh avled 1727 efterlämnade hon ett betydande arv. De båda sönerna Jacob och Niclas Sahlgren torde ha haft god nytta av sina arvslotter då de strax efter moderns död inledde omfattande satsningar inom industri och handel. Jacob Sahlgren grundade år 1729 Göteborgs första, och länge enda, sockerbruk, vilket senare drevs vidare av hans änka Brigitta Sahlgren. Tillsammans med bland annat den driftige vännen Jonas Alströmer engagerade sig de båda sönerna också i två stora handelsprojekt, det ena inriktat på Västindien och det andra på Ostindien, varvid arvet efter modern torde ha bidragit med betydelsefullt kapital. Det västindiska projektet blev ingen framgång, medan det ostindiska blev en succé. Särskilt Niclas Sahlgren räknas till skaran av initiativtagare till det Svenska Ostindiska kompaniet i början av 1730-talet. Såväl Jacob som Niclas Sahlgren var framstående affärsmän och blev enormt förmögna. En del av sin förmögenhet lät Niclas Sahlgren donera som grundbult till en för allmänheten "nyttig inrättning" som med tiden tog form genom instiftandet av det Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
