Sara Lisa von Linné, var husmor, hushållsföreståndare och lanthushållare samt gift med Carl von Linné.
Sara Lisa von Linnè föddes 1716 som äldsta barn till stadsläkaren och provinsialläkaren i Falun Johannes Moraeus och hans hustru Elisabeth Hansdotter. Modern var dotter till en bergsrådman. Fadern kom från en prästsläkt och hans farfar var kyrkoherde i Mora och Falun och antog namnet Moraeus efter Mora. Sara Lisa fick med tiden flera yngre syskon, varav en bror blev bergsfiskal och en annan bergsrådman, senare ägare till bergsmansgården Sveden, där faderns morbror, Jesper Swedberg, vuxit upp. Familjen Moraeus hade sitt umgänge i Falun bland de borgerliga familjerna. Johannes Moraeus var varmt religiös, allvarsam och läste lärda skrifter, har hans svärson Carl von Linné berättat.
Den unge uppsalastudenten Carl von Linné tillbringade julferierna 1733–1734 i Falun i sällskap med sin studentkamrat Clas Sohlberg. Här i trakterna passade han på att studera gruvor och hyttor och blev bekant med landshövdingen i Dalarna Nils Reuterholm. Denne kom senare att finansiera Linnés Dalaresa. Ännu viktigare och mer livsavgörande blev mötet med Sara Lisa som han träffade i umgängeslivet i Falun när hon var 17 år. Tycke uppstod och han friade 1735. Fadern godkände frieriet på villkor att den blivande svärsonen tryggade sin ställning och tog en medicine doktorsgrad utomlands.
Sara Lisa von Linné fick vänta på sitt bröllop i flera år. Under tiden fortsatte hon att roa sig i Falutrakten. Det finns flera vittnesbörd om hur förtjust hon var i kortspel och dans. När Carl von Linné 1739 hade nått en tryggad social position kunde han vigas med Sara Lisa von Linné på Svedens gård. Paret bosatte sig i Räntmästarhuset vid Slussen mellan Skeppsbron och Järntorgsgatan. Även om de bodde i Stockholm umgicks de också med folk från Falun och 1741 föddes sonen Carl i Sara Lisa von Linnés hemstad Falun.
Tiden i Stockholm blev kort. Den växande familjen bosatte sig 1741 i Uppsala där Carl von Linné hade fått en professur i medicin och botanik. Tjänstebostaden på Svartbäcksgatan låg i anslutning till det som då var den botaniska trädgården. I huset hade både Olof Rudbeck den äldre och yngre bott. I Uppsala umgicks de med familjen Johan Floderus, professor i grekiska, och familjen Johan Ihre, professor skytteanus.
Sara Lisa von Linné födde sju barn från 25 till 41 års ålder, varav två dog späda. De överlevande barnen drabbades ofta av olika infektioner som grasserade i staden. Inte något av barnen gick i allmän skola, utan de fick sin undervisning i hemmet. Redan vid nio års ålder skrevs dock sonen Carl in vid Uppsala universitet. Sara Lisa von Linné uppfostrade sina barn med stränghet, medan Carl von Linné var mildare. Han önskade helst att döttrarna skulle uppfostras till dugliga husmödrar och inte till ett liv i flärd och fåfänga. Det sägs att han avrådde sina studenter från att låna ut böcker till döttrarna. Eftersom han var fullt upptagen med sitt vetenskapliga värv fick Sara Lisa von Linné ta hela ansvaret för barnens uppfostran och undervisning. Gästfriheten i hemmet var stor mot studenter och kollegor från universitetsvärlden.
Hösten 1758 köpte Carl von Linné in gårdarna Hammarby och Sävja söder om Uppsala. Gårdarna på landsbygden gav möjligheter att komma ifrån den osunda Uppsalaluften och utgjorde även en trygg försörjning för hushållet med förnödenheter både från åker och djurhållning. År 1762 byggdes den stora mangårdsbyggnaden på Hammarby. Efter den stora branden i Uppsala 1766 flyttade Carl von Linné sina samlingar till Hammarby och där liksom i Uppsala tog Sara Lisa von Linné hand om de anställda och gårdens skötsel.
Det mesta som är känt om Sara Lisa von Linné hänger ihop med vardagslivet på Hammarby. Under makens levnadstid var hans lärjungar inhysta i bondgårdar i grannskapet till Hammarby och de kom till gården för att höra föreläsningar eller göra exkursioner. Umgänget med Sara Lisa von Linné kunde bestå i kortspel eller musicerande. I den samtida memoarlitteraturen och vidarefört i forskningen skildrades hon som en stor stark kvinna, härsklysten, egennyttig och helt utan kultur. Döttrarna omtalas också som naturbarn. Ett hinder i umgänget med utländska gäster var att Sara Lisa von Linné inte kunde tala främmande språk. Men Carl von Linné skriver i sin självbiografi att ”Gud gifwit honom den Hustru han mäst önskade sig, och som hushållade medan han arbetade”.
Carl von Linné dog 1778 och ett gemensamt testamente stipulerade att hans hustru hade rätt att under sin livstid bebo och bruka Hammarby och de underliggande gårdarna Vallby och Edeby. Sara Lisa von Linné drev lanthushållet i närmare trettio år. I och med makens död blev hon som änka myndig och rättskapabel. Ortsbefolkningen kring Hammarby respekterade fru Linné och hon omfattade tjänarna med välvilja. Efterlämnade inventarier vittnar om hur hon sysslade med linberedning, odlade köksväxter, gjorde sylt av frukt och bär och lagrade rotfrukter över vintern. Hushållet hade ett stort linneförråd och var försett med vävredskap, broderbågar och knyppeldyna. De sista tolv åren i livet levde änkan Sara Lisa von Linné på Hammarby med en ogift dotter, som avled 1839.
Sara Lisa von Linné lät sälja sin makes omfattande samlingar och korrespondens till högstbjudande och Linnean Society i London ansvarar alltjämt för arkivet. Om man jämför bouppteckningarna efter Carl och Sara Lisa von Linné kan man konstatera att kreatursbeståndet ökat väsentligt. Den sista namnteckningen av henne i kvittensböckerna för Hammarby är från den 1 april 1806.
Sara Lisa von Linné avled den 20 april 1806 och ligger begravd med make och son i Uppsala domkyrka.
