Signe Gustafsson var dragspelare. Hon var yrkesverksam som musiker under 1930- och 1940-talen. När dragspelet och dragspelsmusiken upplevde en nytändning under 1970-talet blev hon en känd företrädare för instrumentet, bland annat som frontfigur för det fiktiva dragspelsriket Bälgien och initiativtagare till festivalen Bälgspel vid landsvägskanten i värmländska Ransäter.

Signe Gustafsson föddes 1911 som Signe Bergqvist, i Lesjöfors, Värmland, ett brukssamhälle dominerat av ortens järnbruk. I samhället fanns ett livaktigt musikliv, mycket tack vare det föreningsliv som uppstått kring järnbruket. Signe Gustafsson lärde sig tidigt att spela orgel och piano, först som självlärd och senare genom lektioner för Axel Branzell, kantor i närbelägna Rämen. År 1928 fick hon sitt första dragspel som fadern, själv dragspelare, köpt efter en avliden släkting. Tillsammans med dragspelarna Billy Hedström och Einar Persson bildade Signe Gustafsson en trio som uppträdde på danser och föreningsfester i Lesjöfors med omnejd.

Under första halvan av 1930-talet deltog Signe Gustafsson i flera lokala dragspelstävlingar. I en tävling i Hagfors 1935 kom hon på andra plats efter den etablerade dragspelsartisten Stina ”Bångbro-Stina” Karlsson. Resultatet gav Signe Gustafsson ryktbarhet som skicklig dragspelare och samma år flyttade hon till Stockholm dit hon engagerats för olika musikerjobb. Hon spelade där med bland andra Lily Ekströms damorkester som regelbundet uppträdde på restaurang Skandinav på Stora Nygatan. Hon uppträdde även på Åhlén & Holms terrass, i Sixtens Varieté på numera rivna Nöjesfältet beläget mittemot Gröna Lund och på Hamburger Börs. Tillsammans med artisttruppen Cabaret Paraden turnerade hon i Danmark och Norge liksom i den svenska landsorten. Hon ingick även i Eugén Severins rytmiska ensemble som turnerade 1935 tillsammans med sångaren Folke Lindberg, även känd som ”Folkelin”. I annonseringen, där Signe Gustafsson (då Bergqvist) var den enda som, jämte Lindberg och orkesterledaren Severin, nämns vid namn, beskrivs hon som ”Skandinaviens främsta kvinnliga dragspelsstjärna” och ”en attraktion av första klass”.

Under 1930-talet medverkade Signe Gustafsson regelbundet i radio, ofta i duett med dragspelaren Folke Malmstedt som hon under en tid också var gift med. I likhet med de flesta av sina kvinnliga dragspelarkollegor från 1930- och 1940-talen finns hon däremot inte inspelad och utgiven på skiva. Hon var heller inte verksam som kompositör i någon nämnvärd utsträckning. Endast en låt med hennes signatur är känd, valsen ”Purala vals” tillägnad Purala finngård i norra Värmlands finnskogar.

År 1941 turnerade Signe Gustafsson och Folke Malmstedt tillsammans med akrobattruppen Rafnistas under namnet Cirkus-Varietén — Rafnistas-Malmstedts Tournén, som varvade akrobatiknummer med clowner, dansuppvisningar och dragspelsmusik. På 1940-talet var hon även engagerad av Cirkus Schreiber i Karlskoga under ledning av cirkusdirektören Baptista Mijares-Schreiber. Hon medverkade där i en damorkester som deltog under cirkusens landsomfattande turnéer.

Några år in på 1940-talet lämnade Signe Gustafsson Stockholm och återvände till Värmland, först till hemorten Lesjöfors och senare till Filipstad. Efter hemkomsten till Värmland träffade Signe Gustafsson blivande maken Konrad Gustafsson med vilken hon fick dottern Monica. Under 1950- och 1960-talen lämnade hon musikeryrket och dragspelet ställdes under några år på hyllan. I slutet av 1960-talet skedde en nytändning för dragspelsmusiken som hamnat i skymundan i konkurrens med pop- och rockmusik. År 1969 bildades Sveriges Dragspelares Riksförbund (SDR) som följdes av flera lokala dragspelsklubbar. Radio- och TV-program som Dags för dragspel i Sveriges Radio och Nygammalt på Sveriges Television gjorde dragspelsmusiken känd för en bredare allmänhet. Signe Gustavsson blev en förgrundsfigur för denna dragspelsrevival och en offentligt känd person som ofta medverkade i olika radio- och TV-program. Hon var medlem i SDR redan från starten, och hon tog initiativ till att bilda flera dragspelsklubbar, bland annat dragspelsklubben Pionjär i värmländska Persberg.

År 1971 bildades det fiktiva dragspelsriket Bälgien på initiativ av nöjesjournalisten Stig Nahlbom. Det var en PR-organisation som verkade för att synliggöra och popularisera dragspelsmusiken. Bälgien var åtminstone under 1970-talet framgångsrikt med att synas i det publika utrymmet. Det gjordes genom att knyta till sig kända musiker och kulturpersonligheter som utnämndes till Bälgiens kungar, presidenter, nationalskalder med mera, och genom spektakulära evenemang som de årligen återkommande Bälgiaderna. Signe Gustafsson utsågs från starten till ständig drottning och blev därmed organisationens stadigvarande ansikte utåt medan kungarna byttes ut årligen.

Samma år som Bälgien bildades medverkade Signe Gustafsson i radioprogrammet Våra favoriter med Rune ”Gnesta-Kalle” Gnestadius som programledare. Där lanserade hon i direktsändning idén att samla Sveriges dragspelare till en gemensam spelträff, inspirerad av folkmusikrörelsens spelmansstämmor. Hembygdsföreningen i värmländska Ransäter tog till sig idén, och i samarbete med Signe Gustafsson arrangerades evenemanget Bälgspel vid landsvägskanten för första gången sommaren 1972. Den första träffen samlade omkring 300 deltagare och arrangemanget har sedan dess växt för att idag samla tusentals deltagare varje sommar.

Signe Gustafsson hade också ett starkt intresse för dragspelets historia. Hon hade en stor samling av äldre dragspel, affischer, noter och annat kulturhistoriskt material efter dragspelare. Hon hade en vision om ett dragspelets hus som skulle fungera som en kombinerad konsertlokal, kursgård för dragspelsklubbar och inte minst som museum för hennes egen dragspelssamling. Genom Bälgiens försorg köptes en gård i Fogdhyttan utanför Filipstad år 1977. Köpet finansierades genom en stor dans- och dragspelsgala i Älvsjömässans lokaler utanför Stockholm som samlade 5 000 deltagare. Bland artisterna som ställde upp för att förverkliga Signe Gustafssons dröm märktes bland andra Sven-Ingvars, Bröderna Lindqvist och Andrew Walter. Men på grund av ekonomiska svårigheter blev dragspelshuset, som fick namnet Bälgiengården, aldrig verklighet och fastigheten såldes efter några år. Istället blev det Lesjöfors bruksmuseum som övertog ansvaret för Signe Gustafssons samlingar, där delar av materialet idag finns utställt i en särskild paviljong som kallas för Signes lusthus. En mindre samling av fotografier och trycksaker efter Signe Gustafsson finns även hos Svenskt visarkiv i Stockholm.

Bland de dragspelare som Signe Gustafsson ofta spelade tillsammans med märks Stig Bräck, Bror Frisk, Lasse Benny (artistnamn för Lars Georg Bergman) och Nils Fläcke. Hon var även nära vän med Sven Hylén och Andrew Russell (artistnamn för Anders Granlund), två av svensk dragspelsmusiks verkliga pionjärer. Hon var den drivande kraften bakom att Andrew Russell uppträdde offentligt för första gången sedan 1930-talet när han medverkade i TV-programmet Nygammalt 1972. Sven Hylén hade Signe Gustafsson hört redan 1928 när han uppträdde med duettpartnern Ragnar Sundquist i Lesjöfors Folkets hus. Konserten gjorde ett stort intryck på henne och Sundquist och Hylén var sedan dess två av hennes främsta förebilder bland dragspelare.

Signe Gustafsson avled i Filipstad 2004, 93 år gammal. För att hedra hennes minne anordnades under ett antal år efter hennes död en dragspelsfestival i hennes namn i Lesjöfors.