Sofia Gisberg var en pionjär inom mönsterritning och design.

Sofia Gisberg föddes 1854 i Sundsvall och var redan i skolan duktig i teckning. Hon vidareutbildade sig vid Litografiska Anstalten i Sundsvall under åren 1870–1877. Därefter reste hon till Stockholm för att arbeta vid Centraltryckeriet som skriftlitograf. Samtidigt tog hon enstaka kurser på Slöjdföreningens skola i frihands- och perspektivritning.

År 1879 uppmanades Sofia Gisberg av sin lärare att börja på den nyinrättade linjen för teckningslärarinnor på Tekniska skolan. Den leddes av en av de första utexaminerade kvinnliga eleverna från skolan,Amelie Brandt. Hon var den första föreståndaren för avdelningen med kvinnliga lärjungar. Samtidigt gick Sofia Gisberg som privatelev hos den framstående porträttmålaren Kerstin Cardon. Därefter gick hon vidare till Högre konstindustriella skolans treåriga utbildning. Den första kullen teckningslärarinnor utexamineras år 1883 men det visade sig vara svårt att finna lämplig anställning. Sofia Gisberg gick därför tillbaka till Högre konstindustriella skolan och utbildade sig under ytterligare tre år. Hon blev därefter, år 1886, den första kvinnliga eleven som utexaminerades som mönsterritare.

Under studietiden arbetade Sofia Gisberg som mönsterritare i ett eget företag. Flera av hennes studiekamrater kom också att bli egna företagare. De arbetade med nya material, nya tekniker, målade, skrev artiklar, arrangerade utställningar, ritade textilmönster med mera. Sofia Gisberg annonserade i pressen och åtog sig uppdrag. På så vis anlitades hon år 1883 för att rita en sköld som äreminne över Gustav II Adolf, vilken skänktes till Nationalmuseum.

År 1884 inledde Sofia Gisberg ett samarbete med bokbindarfirman F. Beck & Son. Där gjorde hon ritningar till praktfulla band i läderplastik och lädermosaik. Hon deltog i de pristävlingar som utlystes av Svenska Slöjdföreningen. I den egna firman åtog hon sig uppdrag för att rita möbler, silverarbeten och textilföremål. Hon ritade även så kallade sgraffito-orneringar, det vill säga fasadmönster uppbyggda av två lager stuck. År 1886 fick hon ett statligt stipendium för att förkovra sig som mönsterritare. Hon företog då studieresor till bland annat Tyskland och Österrike.

Professor Ernst Jacobson bad Sofia Gisberg att rita en fontän för hemstaden Sundsvall, en gåva från ett dödsbo. Hon gjorde först en skiss, en egen modell i lera och senare en fullskalemodell med hjälp av en ornamentsbildhuggare. Gjutningen av denna ståtliga fontänskulptur utfördes på Bolinders Mekaniska Verkstad. Vängåvans fontän invigdes 1886 och består av en bassäng där tre björnar håller tre vapensköldar för riket, landskapet och staden. På nästa etage finns en man som symboliserar industrin, en kvinna bär vetenskapens/teknikens attribut och en annan kvinna symboliserar handel/sjöfart. Fontänen kröns av en draperad kvinna som symboliserar konsten.

År 1887 blev Sofia Gisberg lärare i ämnena textning och skönskrift vid Tekniska skolan. Hon kom även att undervisa i fackteckning på såväl grundnivå som vid den Högre konstindustriella skolan. Hon efterträdde Amélie Brandt som föreståndare för Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar 1904 och kvarstod som sådan till 1925. Hon anses ha varit ”en av skolans främsta lärarkrafter", som "gjorde en betydande insats inom nyttokonsten”. Sofia Gisberg var tekniskt skicklig och hjälpte eleverna till praktiskt yrkesarbete. Hon moderniserade utbildningen. Hon köpte bland annat in specialvävstolar och engagerade skickliga väverskor som lärare. Flera generationer textilkonstnärer kom att bli framgångsrika tack vare Sofia Gisbergs gedigna undervisning.

I organet för mönsterritare, Svensk Konstslöjd: organ för den inhemska konstflitens främjande, utgiven av Hugo Hörlin 1888-1891, kunde man återkommande på första sidan se annonser från Sofia Gisbergs ateljé för mönsterritning. Hon kom vidare att engagera sig i föreningen Handarbetets Vänner, grundad 1874 av Sophie Adlersparre. Sofia Gisberg blev där styrelsemedlem, 1886 som suppleant och från 1893 som ordinarie ledamot. Hon var även prisdomare vid 1897 års Allmänna konst- och industriutställning i Stockholm och vid Gävleutställningen 1901. För Handarbetets Vänners räkning komponerade hon många olika fanor och högsätesbeklädnader. År 1891 belönades Sofia Gisberg med Sophie Adlersparres pris med motiveringen att hon ”genom sitt arbete synnerligen främjat svensk textilkonst”.

Sofia Gisberg blev den första anställda textildesignern på AB Licium. Hon tecknade också företagets eleganta emblem. Bland kyrkliga föremål skapade hon flera antependier. De mest uppmärksammade är de för Gustav Adolfskyrkan i Borås 1906, Gustavsbergs kyrka 1907, Hörnefors kyrka med tillhörande mässkrud 1908 samt Ösmos kyrka, ritat i jugendstil 1911.

Sofia Gisberg var mycket skicklig på kalligrafi. Hon textade släktregister, titelblad och konstnärligt utförda adresser. Bland hennes uppdragsgivare var kronprinsessan (senare drottning) Victoria men också andra bemärkta personer. Från det att Nobelpriset började delas ut år 1901 fram till Sofia Gisbergs död 1926 ritade hon diplomen till pristagarna i kemi och fysik. År 1901 tilldelades hon den kungliga medaljen Litteris et Artibus under en ceremoni på Högre konstindustriella skolan där hon startat sin utbildning.

Sofia Gisberg avled i sitt hem i Vaxholm den 3 januari 1926.