Sonna Rosén var inredningsarkitekt och formgivare. Hon är främst känd för att ha formgivit stolen Solfjädern.

Sonna Rosén föddes i Sankt Matteus församling i Stockholm den 27 juni 1920. Hon var dotter till filosofie doktor Fritiof Persson och Anna Persson, född Nilsson. År 1947 gifte hon sig med arkitekten Nils Arne Rosén, med vilken hon fick tre barn, födda mellan 1947 och 1957.

Sonna Rosén utbildade sig vid Konstfackskolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm och arbetade en tid som inredningsarkitekt vid Carl-Axel Ackings kontor. I slutet av 1940-talet startade hon tillsammans med sin make en egen verksamhet, vilken höll till i lokaler på Kungsholmen i Stockholm. Under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet utförde Sonna Rosén flera inrednings- och formgivningsuppdrag inriktade mot äldre och funktionsnedsatta konsumenter. Detta ledde bland annat till att hon år 1952 gav ut boken Bo bra på gamla da'r: förslag till inredning av hem för gamla, skriven på uppdrag av Svenska socialvårdsförbundets delegation för åldringsvård.

I samband med ett inredningsuppdrag för ett sjukhem i Vimmerby ritade hon år 1948 karmstolen Solfjädern. Stolen ger ett lätt intryck, tack vare det mjukt böjda ryggpartiets pinnkonstruktion som övergår i armstöd. I formgivningen av stolen utgick Sonna Rosén ifrån äldre personers behov och utformade en stol som är behändig, lätt att resa sig ur och med ett lägre ryggstöd, då personer med nedsatt rörelseförmåga och stel rygg inte är betjänta av höga ryggstöd. År 1952 tilldelades Solfjädern utmärkelsen Good Design av Museum of Modern Art (MoMA) i New York. Under sin karriär arbetade Sonna Rosén även med textilier och tapeter, bland annat för Svenskt Tenn AB.

Sonna Rosén finns representerad i Nationalmuseums samlingar i Stockholm med Solfjädern och tygtrycket Spectrum, 1955, och på Museum of Modern Art i New York med Solfjädern.

Sonna Rosén avled den 25 juni 2007 i Saltsjöbaden, strax före sin 87 årsdag. Hon är begravd tillsammans med sin man på Skogsö Kyrkogård.