Sophie Hermansson var en pionjär inom den privata vården av psykiskt sjuka kvinnor. Hon drev i sin herrgårdsliknande Villa Holmehus i Malmö ett av landets första vårdhem.
Sophie Augusta Fredrika Hermansson föddes i Helsingborg 1836. Hon var dotter till regementskvartermästaren Hans Hermansson och Margaretha, född Grähs. Vid 25 års ålder fick hon efter en uppmaning från doktor Salomon tjänsten som föreståndare vid Malmö hospitals kvinnoavdelning, år 1861. På hospitalet arbetade hon fram till 1879.
År 1879 öppnade det nya hospitalet i Lund, som långt senare kom att heta Sankt Lars. Där arbetade Sophie Hermansson i två år och mottog en kunglig medalj för ”för nit och redlighet i rikets tjänst”. Lunds hospital var betydligt större än motsvarande institution i Malmö och tydligen blev arbetet med tiden alltför betungande för Sophie Hermansson. Förutom att den hårda belastningen orsakade henne ”en svår sjukdom” saknade hon numera ungdomens ”mod och förtröstan”, menade hon enligt en artikel i Idun.
Sophie Hermansson begärde avsked från staten och den offentliga sinnessjukvårdens tjänst. Förutom en lång erfarenhet hade hon haft möjlighet att studera sinnessjukvård i Norge, Danmark och England och såg tydligen framför sig ett privat alternativ. Hon förstod att de offentliga sinnessjukhusen kanske inte var de bästa miljöerna och att det fanns familjer som var villiga att betala för en mer omsorgsfull vård.
För att öppna en privat vårdanstalt för kvinnor från högre samhällsklass införskaffade hon Villa Holmehus med en liten park, i den södra förstaden. Idag är tomten centralt belägen mitt i kvarteret Rådjuret, avgränsad av Jörgen Ankersgatan, Holmgatan, Kärleksgatan och Davidshallsgatan. Villa Holmehus hade tidigare ägts av Gottfried Kockum, från 1873 disponent vid Kockums Mekaniska Verkstad (nuvarande Saab Kockums). Efter disponentens död bodde hans änka kvar i villan med sina två barn i några år innan hon möjliggjorde för Sophie Hermansson att driva sin verksamhet.
Platserna till vårdhemmet Holmehus var mycket eftersökta. Från 1882 erbjöds boende för tio kvinnor och från 1885 fanns det tolv platser. En kusk, en sjuksköterska och ett antal pigor anställdes och verksamheten drevs i samarbete med läkaren Constantin Brandberg – senare även Thure Petrén.
Författaren Alice Lyttkens minns tant Sophie Hermansson och hennes verksamhet från sin barndom:
”Jag var mycket nyfiken på ‘nippertanterna’ som höll till på baksidan av huset mot parken. […] Jag kan fortfarande se parken framför mig, där eleganta damer satt på bänkar, som var utspridda lite här och var. Somliga pratade för sig själva eller med varandra, somliga satt ensamma och stirrade framför sig, men några såg alldeles vanliga ut.”
Holmehus var öppet fram till 1913. Samma år hade Kockums Mekaniska Verkstad lämnat området som enligt stadsplanen skulle komma att förändras.
Sophie Hermansson avled, nyss fyllda 78 år, den 10 oktober 1914. Hon ligger begravd på S:t Pauli norra kyrkogård men gravrätten har återgått till upplåtaren.
