Thora Ohlsson var sjukgymnast under 1900-talets första hälft och verkade i London, där hon även engagerade sig i Svenska kyrkan och den kvinnliga rösträttsrörelsen.

Thora Ohlsson föddes 1868 som äldsta överlevande barnet till Håkan Ohlsson, grundaren av Håkan Ohlssons boktryckeri i Lund, och hans hustru Theodora Åkerlund, också kallad Thora. Hon växte upp i centrala Lund tillsammans med sina syskon Ulrika, Håkan Theodor och Edla. Både fadern och modern var mycket religiösa. Fadern kom från en schartauansk lantbrukarfamilj i skånska Norrvidinge och religionen var en viktig del i familjens liv. I en intervju berättar Thora Ohlsson att hon ofta hade konflikter med sin mor som var mycket mån om att hennes döttrar uppförde sig som flickor skulle göra. Fadern lät henne vara friare och de var ofta ute i naturen tillsammans, vandrade, åkte skidor och släde.

Thora Ohlsson gick i folkskola och läroverk i Lund och utbildade sig sedan till gymnastiklärare och massös vid Lunds universitet. Utbildningen skedde enligt den ”Lingska metoden” efter Per Henrik Ling och innehöll studier i ”menniskokroppens anatomi och fysiologi”. De anatomiska kunskaperna inhämtade hon bland annat genom ”demonstrationer å anatomisalen i Lund”. Hon genomgick också en kurs i ”qvinnliga underlifssjukdomar” enligt den Brandtska metoden, en sorts livmodermassage och gymnastik uppkallad efter M Thure E Brandt. Efter sin utbildning arbetade hon under 1890—1897 som gymnastiklärarinna på Lunds fullständiga läroverk för flickor där hon själv gått ut med högsta betyg, berömlig, i handarbete och gymnastik och med näst högsta, med beröm godkänd, i alla andra ämnen.

Thora Ohlsson arbetade parallellt som föreståndare för baderskorna och gymnastikhallen vid Silkeborgs vandkuranstalt i Danmark, något som hon fortsatte med på somrarna även sedan hon flyttat till London. Hon behandlade också patienter som remitterades till henne för sjukgymnastik.

År 1897 beslutade Thora Ohlsson sig för att flytta till London. Hon skriver om orsaken i ett brev 1945: ” Min mor brukade säga ’du är inte som andra - du blir så lik din far’. Det var detta missförstånd som gjorde att jag gav mig ut i världen för att försöka leva det liv som bäst passade för en independent tänkande varelse.”

Den första tiden i London blev svår. Hon fick inga jobb som sjukgymnast, kunde inte språket och saknade vänner. När hon använt sina sista besparingar kontaktade hon Svenska kyrkan som då låg i östra London. Där blev hon varmt mottagen och fick hjälp och stöd. Det var hennes umbäranden den första tiden i London som fick Thora Ohlsson att besluta sig för att ägna sig åt att hjälpa och bistå ensamma svenska flickor i staden.

År 1899 grundades svenska Kristliga Föreningen av Unga Kvinnor, KFUK, i London och Thora Ohlsson drogs tidigt till föreningen. Snart valdes hon in i styrelsen och 1923 blev hon ordförande. Föreningen hade ett tätt samarbete med Svenska kyrkan i London och en livlig verksamhet utvecklades.

År 1928 fick Thora Ohlsson Vasamedaljen i guld för sina gärningar i föreningen. När Svenska kyrkan 1911 byggde en ny kyrka på en mer central adress i London — tidigare låg man avlägset ute i East End — erbjöds KFUK en lokal i fastigheten på Fitzroy Street.

Thora Ohlsson drevs av en önskan att kunna öppna ett hem för svenska kvinnor där de skulle kunna få en fristad, husrum till ett humant pris och hjälp att klara vistelsen i London. Hon grundade en fond för ändamålet och satte in mycket egna medel. Hon bedrev också ett idogt insamlingsarbete och försatte aldrig en chans att föra önskan om ett hem på tal i alla tänkbara sammanhang. Dock mötte hennes planer motstånd. Kyrkorådet där hon själv — som första kvinna i svenska kyrkans historia — blivit invald 1918, ansåg att de svenskor som kom för att arbeta i staden istället behövde kontakt med den inhemska befolkningen. Dessutom hade svenska Sjömanskyrkan nyligen invigts och Margaretahemmet, ett ålderdomshem, hade öppnats. Till slut blev hennes envishet en belastning för KFUK och de andra i styrelsen beslöt sig för att försöka rekrytera en yngre ordförande. Thora Ohlsson var över 60 och man ansåg sig behöva en mer ungdomlig kraft för arbetet med ungdomarna. År 1930 fick hon avgå, inte utan bitterhet.

Men snart efter hennes avgång blev hennes dröm om ett hem för svenska kvinnor verklighet. ”Svenskhem” öppnade 1931 i ett hus i Hampstead, och Thora Ohlsson valdes in i styrelsen. Hennes besvikelse över avsättningen hindrade inte henne från att arbeta för hemmet.

Under alla sina Londonår var Thora Ohlsson en viktig del av kyrkans arbete. Hon berättade i samband med sin 60-årsdag att hon länge själv utgjorde svenska kyrkans ”kör”. Ensam från orgelläktaren sjöng hon vid dop, bröllop, begravningar och högmässor. Dock hade hon rykte om sig att ständigt vara i opposition i kyrkorådet.

Thora Ohlssons engagemang för hjälpbehövande var stort och hon grundade syföreningen ”The Swedish Woman’s Relief Fund” 1915. Syföreningen sydde ursprungligen till hjälp för ”koloniernas barn” men senare för Röda Korset, Rädda barnen och för Margaretahemmet vilket var svenska kyrkan i Londons ålderdomshem.

Thora Ohlsson identifierade sig som suffragett, och som medlem i Independent Labour Party, ILP, kämpade hon för kvinnlig rösträtt tillsammans med tidens engelska namnkunniga rösträttskvinnor såsom Sylvia Pankhurst och Lady Lucy Houston. Lady Houston var Thora Ohlssons patient och hon följde flera gånger med henne på strapatsrika resor. Bland annat vistades hon två månader på Lady Houstons lyxjakt Liberty.

Resor var ett av Thora Ohlssons stora intressen och hon följde ofta med patienter som personlig sjukgymnast. Hon såg både Afrika, Amerika och Europa. Förutom en stor mängd resedagböcker vilka finns bevarade i hennes arkiv, skrev hon reportage i tidningar. Från Kuba skickade hon till exempel en artikel som publicerades i Lunds Dagblad 1909.

Under hela 1930-talet var Thora Ohlsson aktiv på Svenskhem och hennes verksamhet blev känd, inte bara i London utan i hela Sverige. Ryktet att hon fanns spred sig: ”skriv till Fröken Thora i London. Hon kan ordna allt.” Hon var en kurator, innan begreppet blivit allmänt. När andra världskriget utbröt upphörde strömmen av svenskor och verksamheten avstannade. Thora Ohlsson ägnade sig i stället allt mer åt svenska Sjömanskyrkan där hon fick epitetet ”Mor Thora”.

Under 1940-talet började Thora Ohlsson märka av sin ålder och hon fick fler och fler krämpor. Men hon fortsatte besöka Svenska kyrkan och Sjömanskyrkan in i det sista. Under åren hade hon alltid regelbundet återkommit till Lund och till sin familj där. Brevväxlingen med syskonen var också flitig. Sista gången hon var i Lund var under de första krigsåren 1938—1940. När hon lämnade Sverige då var det för sista gången.

Hon gjorde 1944 ett försök att återvända ”för att i ro och frid få tillbringa ålderns dagar i gamla kära Sverige”. Hon sålde sin lägenhet och packade för att flytta hem och hon hann så långt att hon installerat sig ombord på Amerikalinjens båt Drottningholm i Liverpool. Men hon saknade ett sista tillstånd för att få resa med till Sverige och tvingades stiga av båten. Denna avgick 12.00 och tillståndet anlände 12.15. Trots att hon hyrde en motorbåt för att hinna i kapp Drottningholm gick det inte och hon fick återvända till London.

Hennes dagböcker berättar om en allt mer svag och sjuklig tillvaro och i mars 1946 somnade hon in i sitt hem i London. Thora Ohlsson ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.