Författaren Ulla Trenter var — tillsammans med Maria Lang — deckardrottning i Sverige innan begreppet fanns. Hon debuterade ”vid skrivmaskinen” i sin man Stieg Trenters böcker, och tog vid hans död över hans persongalleri och skrev ytterligare 23 kriminalromaner i hans anda. Hon verkade även som översättare och utbildade nya deckarförfattare.
Ulla Trenter föddes 1936 som Ulla Elisabet Andersson på Allmänna BB i Stockholm. Hon var dotter till föreståndaren Elisabeth Andersson, född Kindgren, och kontoristen Lennart Andersson. Efter att ha tagit studentexamen vid Brännkyrka gymnasium 1956 började hon läsa engelska vid universitetet. Hon blev god vän med Lena Trenter, och träffade därigenom dennas far, den kände kriminalförfattaren Stieg Trenter. Som 23-åring blev hon guvernant åt hans dotter i Florens, och 1960 skilde sig Stieg från sin dåvarande hustru och gifte om sig med Ulla Trenter. De fick tre döttrar tillsammans när de bodde i bland annat Florens, Rom och Stockholm: Laura, född 1961, Elisabeth, född 1965, och Cecilia, född 1967. Efter Stieg Trenters död flyttade familjen tillbaka till Stockholm.
Stieg Trenter, född som Stig Johansson, slog igenom som deckarförfattare i mitten av 1940-talet. Han skrev totalt 22 romaner med fotografen Harry Friberg, baserad på Trenters gode vän Karl Werner (KW) Gullers, i huvudrollen. Harry Fribergs parhäst är den kortvuxne och fåfänge — men oerhört intelligente — kriminalintendenten Vesper Johnson, delvis modellerad efter Allers chefredaktör Runar Karlströmer. Böckerna är klassiska pusseldeckare, och fick mycket beröm för sina finurliga intriger och fina miljöskildringar.
Redan från början av 1960-talet arbetade Stieg och Ulla Trenter tillsammans. Makarna resonerade sig fram till intriger och språklig utformning av böckerna och i Dvärgarna, som kom ut 1963, anges att hon fanns på plats ”vid skrivmaskinen”. I följetongen Döden på studieresa, som kom ut samma år, angavs till och med att Ulla Trenter stod för dialogerna.
Sommaren 1967 avled Stieg Trenter hastigt i en hjärtinfarkt strax innan han skulle fylla 53 år. Hans sista roman, Rosenkavaljeren, var då inte mer än påbörjad och avslutades av hustrun. Boken publicerades med hennes tillstånd dock enbart i hans namn. Recensionerna var positiva, och Ulla Trenter beslöt sig för att fortsätta skriva i samma anda och med samma personer i huvudrollerna. Den första bok hon skrev på egen hand var Kungens lilla piga, som gavs ut 1968. Romanen utspelar sig i Stockholm, där Peggy Lindström arbetar på Husgerådskammaren och hamnar mitt i ett mysterium med en död man i Gustaf III:s paradsängkammare på slottet. Harry Friberg råkar vara med vid upptäckten av liket, och deltar förstås i mysteriet med liv och lust. Historien fortsätter in i konstnärskretsar, och utspelar sig bland annat på Auktionsverket och Moderna museet innan finalen äger rum i ett hotfullt gammalt hus vid Stadsgården. Romanen fick ett positivt mottagande.
I Odjuret, 1970, träffar Harry Friberg reklamexperten Astrid, som han gifter sig med i Gästen, 1971. Att Ulla Trenter lät den inbitne ungkarlen Friberg knyta hymens band fick de mest hängivna Trenterläsarna att protestera, men hon lät sig inte avskräckas utan fortsatte att introducera nya personer i intrigerna. I Döda rummet, 1982, dyker hon till och med själv upp som en slags Watsonfigur bredvid Friberg. Hon skrev en kriminalroman om året mellan 1968 och 1989, och i alla, utom Drakblodet, 1976, är Harry Friberg huvudperson. Drakblodet utspelar sig i London, där den världsberömde svenske deckarförfattaren Eugen Lundgren försvinner från en kongress av mordexperter.
De flesta av Ulla Trenters detektivromaner utspelar sig i Stockholm. I Kedjan, 1973, mördas en man i Villa Frescati vid Vetenskapsakademien, i En gång är ingen gång, 1977, är brottsplatsen Reimersholme, och i Skyddsänglarna, 1980, är det i sommar-Stockholm som kräsna tjuvar gör inbrott.
De trogna läsarna uppskattade hennes spännande och mysiga deckare, precis som de tyckt om Stieg Trenters kriminalromaner. Enligt kritikerna sjönk dock kvaliteten på hennes böcker i mitten av 1970-talet, bland annat på grund av krystade intriger. De röda cirklarna, 1989, som handlar om mord i sherlockianska kretsar, hyllades emellertid som läsvärd och underhållande. Hennes tjugofjärde och sista roman var Sköna juveler som kom ut 1991. Som ett slags avslutning på Fribergserien skrev Ulla Trenter även En Jurybok om Stieg Trenters mat, 1996. I denna beskrivs den mat som Harry Friberg och Vesper Johnson äter i böckerna, men också den mat som Stieg Trenter uppskattade till vardags och fest, med recept.
Under flera år från 1998 höll Ulla Trenter tillsammans med journalisten och kritikern Kerstin Matz kurser för kvinnor i hur man skriver spännande deckare. De skrev dessutom två faktaböcker om kriminallitteratur: Kvinnor & Deckare, 2000, tillsammans med författaren och journalisten Bo Lundin, samt Heliga mord: en läsebok om religion och brott, 2005. Vidare skrev Ulla Trenter ett stort antal noveller som publicerades i periodisk press och deckarantologier. Hon gav också ut ett par LL-historier (Läsa Lätt) — Samtal med döden, 2004, och Varför dör grannarna?, 2006 — samt novellsamlingen Lustmord, 1999, i samarbete med journalisten och författaren Inger Jalakas. I den sistnämnda parodieras manliga litterära detektiver — bland dem Harry Friberg, som i novellen kallas Henry Fröberg.
År 1969 ingick Ulla Trenter sitt andra äktenskap med departementssekreteraren, senare kanslichefen för Lotterinämnden, Johan ”Jan” Palm. De fick dottern Johanna, född 1970, och 1975 flyttade de från Stockholm till Kalkuddens gård i Mariefred, för att ge barnen en bättre uppväxtmiljö. I Mariefred engagerade sig Ulla Trenter Palm — som hon då formellt hette — i ett antal organisationer. Hon var bland annat styrelseledamot i lokalföreningen för Rädda Barnen och jubileumssekreterare för Gripsholms 450-årsjubileum. Sina erfarenheter från Gripsholm under jubileumssommaren 1987 utnyttjade hon för övrigt i Döden i rikssalen, 1988, där författaren själv spanar efter mördaren.
Ulla Trenter var aktiv i Centerpartiet som ledamot av kulturnämnden och kommunstyrelsen i Strängnäs kommun. Hon var dessutom kyrkvärd och körsångare i Mariefreds församling. År 1979 skrev hon en guidebok om sin hemort, Mariefred: staden, slottet, omgivningarna, som illustrerades av Mariefredskonstnären Harry Karlsson.
Ulla Trenter arbetade som studieorganisatör för Studieförbundet Vuxenskolan i Mariefred och från 1987 vid folkbokföringen tills hon gick i pension. Förutom de lokala uppdragen hann hon även med att delta i de arrangemang som Föreningen Kriminalförfattare i Stockholm anordnade, och hon var en uppskattad ledamot — senare hedersledamot — i Novellmästarna. År 1987 valdes hon in i Svenska Deckarakademin. Andra kända ledamöter var Maj Sjöwall, Jan-Olof Ekholm, Jan Broberg och Åke Runnquist. Under flera år var hon medlem av akademins presidium.
Efter att ha gått en översättarutbildning vid Stockholms universitet började Ulla Trenter arbeta med översättningar från både engelska och italienska i slutet av 2000-talet. Hon översatte bland annat tre rättegångsdeckare av Gianrico Carofiglio och en självbiografisk skildring av Nicolai Lilin från italienska. Peter Tremayne, som skriver om en keltisk nunna på 600-talet, fick svensk språkdräkt av Ulla Trenter, liksom en Agatha Christie-biografi av Laura Thompson.
Något år efter Johan Palms död 1999 överlämnade Ulla Trenter Kalkuddens gård till dottern Johanna Palm och flyttade till en lägenhet i centrala Mariefred. De sista åren av sitt liv var hon sjuk, och orkade bara läsa, vilket hon gjorde med stor entusiasm i Svenska Deckarakademins läsgrupp för översatta kriminalromaner. Men till slut tog orken slut, och hon avled 2019, fem dagar efter sin 83-årsdag. Begravningen ägde rum i Mariefreds kyrka.
