Nathalie Andersson-Meijerhelm var filantrop, aktiv inom väckelserörelsen och hon grundade Kristliga föreningen av unga kvinnor (KFUK) i Sverige år 1887.

Nathalie Andersson-Meijerhelm föddes 1846, som Natalia, på Hammarstens gård i Grums socken, Värmlands län. Hon var yngsta barnet i en syskonskara av fyra döttrar, varav en dog i späd ålder. Fadern, Fredrik Miles von Meijerhelm, arrenderade gården men var även kapten vid Värmlands regemente. Modern Gustafva Fredrika Sidonia, född Djurklou, var friherrinna. Några år efter faderns död, 1851, flyttade döttrarna och modern till Karlstad. När modern avled, elva år senare, fick de tre systrarna ett hem hos den före detta kaptenen Göran Mårten Hammarhjelm, och fyra år senare hos sin morbror Nils Gabriel Djurklou på Sörby säteri, Norrbyås.

Nathalie Andersson-Meijerhelm gifte sig 1870 med bergsmanssonen från Siggebohyttan i Lindesberg, den två år äldre Carl August Andersson. Vid sitt giftermål ändrade de båda sina namn till Andersson-Meijerhelm. Carl August var under flera år anlitad som sekreterare i Evangeliska Alliansens svenska avdelning och hade verkat som missionär i ett otal europeiska länder. Han var även tecknare och författare till hembygds- och kulturhistoriska verk. Efter faderns död ärvde han en stor förmögenhet. Tillsammans och var för sig reste makarna Andersson-Meijerhelm mycket. De återkom gärna till Siggebohyttans bergsmansgård, där de 1884 lät uppföra huset ”Talis kulle”.

Makarna Andersson-Meijerhelm flyttade 1872 till Stockholm där Carl August ägde flera boenden. Nathalie Andersson-Meijerhelm påbörjade där den räddningsverksamhet bland såväl värnlösa kvinnor som män, som kom att prägla det återstående livet. Tillsammans började makarna Andersson-Meijerhelm sina så kallade ”fattigbjudningar” i ett av Stockholms slumområde. I en före detta krog samlade de fattiga människor till gemenskap och förtäring och året efter startade de i samma lokal ”soldatmission”. Varannan lördagskväll serverades gröt till traktens fattiga och varannan lördagskväll inbjöds 50-100 soldater till te. Vid båda tillfällena hölls tal av Nathalie Andersson-Meijerhelm i en samvaro utan alkohol. Senare hyrde makarna en läsesalong för soldater.

År 1878 öppnade de Stockholms första soldathem, ”Härbärget för husvilla män”, vilket först finansierades genom frivilliga gåvor med teckningslistor hos flera bokhandlare, och dessutom mottogs gamla kläder. Idag är soldathemmen en ideell organisation, Svenska Soldathemsförbundet, vilka erbjuder stöd till soldater, veteraner och deras anhöriga framförallt utomlands.

Nathalie Andersson-Meijerhelm ömmade främst för kvinnor som hade det svårt. Hon var kritisk till den dubbelmoral som betraktade kvinnor som begick moraliska felsteg på det sexuella området som ”fallna kvinnor”, medan männen gick fria. De prostituerade kvinnorna såg hon delvis som offer för arbetslöshet och kallade dem för ”samhällets olycksbarn”.

I Stockholm märke hon hur okunniga om samhället unga flickor i hennes bekantskapskrets var, medan fattiga kvinnor och tjänstekvinnor dignade under krav och hårt arbete. Nathalie Andersson-Meijerhelm samlade därför unga flickor från olika sociala grupper till bibelsamtal i sitt hem. Parallellt med söndagsskoleklasser för barn ledde hon också bibelstudieklasser för till Stockholm inflyttade landsortsflickor. I detta arbete såg hon behovet av en bredare verksamhet med kristen social inriktning. Inspiration fick hon i sin kontakt med Elsa Borg och bibelkvinnorna i Vita bergen. Hon hade också lyssnat till Hanna Ouchterlony och slumsystrarna i Frälsningsarmén.

År 1878 sökte hon medlemskap i den svenska avdelningen av den brittiska, kontinentala och allmänna Federationen vars syfte var ”upphävande av reglementering av prostitution och verka för en gemensam sexualmoral”. För att få mer kunskap for hon till England. Tre år senare startade hon ”Arbetshemmet för värnlösa qvinnor” på Sturegatan i Stockholm. Där blev hon föreståndare. Det var ett hem för kvinnor i farozonen, prostituerade, straffade och frigivna kvinnor. Genom att öppna en tvättstuga och tillhandahålla enklare sömnadsarbeten fick kvinnorna sysselsättning. Nathalie Andersson-Meijerhelm verkade även för olika stödjande sysselsättningar för tjänsteflickor utan arbete och startade en ”Förening till skydd för tjänste- och arbetssökande unga qvinnor”. Parallellt bekämpade hon litteratur, teaterföreställningar, bilder och kläder som betraktades som osedliga. Arbetshemmet stängdes redan 1885, men Nathalie Andersson-Meijerhelm var då ledare för en bibelskola.

Under en tidigare resa till England hade Nathalie Andersson-Meijerhelm kommit i kontakt med Blåbandsrörelsen. Det var dock först 1885 som hon anslöt sig till Sveriges Blåbandsförening (senare Sveriges Blåbandsförbund), en löftesbunden nykterhetsrörelse på kristen grund. Hon inledde en brevväxling med dess internationelle ledare nykterhetsivraren Frances Willard, som hade grundat Womans Christian Temperance Union (WCTU), i Sverige under namnet Vita Bandet. De båda brevskrivarna utbytte goda råd om hur budskapet om totalförbud mot alkohol och opium samt andra droger skulle spridas. I England kom hon i kontakt med Young Womens Christian Association (YWCA), vars verksamhet stämde överens med hennes egna visioner. Den väletablerade organisationen från 1855, deras arbetsmetoder och sociala insatser var just vad hon sökte. Hon ville grunda en liknande organisation i Sverige.

Nathalie Andersson-Meijerhelm utlyste ett möte i Missionsförbundets kyrka vid Floragatan den 30 november 1885, där hon redogjorde för den engelska verksamheten och föreslog ett YWCA/KFUK i Sverige. Gensvaret var stort. Ett femtiotal personer i olika generationer blev medlemmar. Den 9 december 1885 tillsattes en interimsstyrelse för Kristliga föreningen av unga kvinnor (KFUK). Syftet var ”att bilda en förening till ömsesidigt stöd för unga kristna qvinnor”. Pionjärkvinnorna i den nystartade föreningen var i allmänhet ekonomiskt oberoende. Nathalie Andersson-Meijerhelm blev vald till ordförande.

KFUK-föreningens första expedition och samlingslokal låg i ett hus på Humlegårdsgatan, men redan innan året var slut hade lokaler hyrts på Brunnsgatan. Flytten gick vidare 1887 till Norrlandsgatan 13, där bibliotek och läsrum inreddes. Verksamheten fylldes av arbete men även med ”glad och givande gemenskap”. Det var symöten, bibelstunder, engelska klasser och olika sångövningar.

År 1886 påbörjades verksamheter för fabriksflickor och även möten för tjänarinnor. Under den så kallade flyttveckan möttes arbetssökande flickor från landsbygden vid järnvägsstationer och kajer. Föreningen anvisade bostäder och förmedlade anställningar.

Då Nathalie Andersson-Meijerhelm grundade KFUK i Sverige var hon fyrtio år med lång erfarenhet av föredrag och aktiviteter för att bistå fattiga kvinnor. Hon fortsatte resa omkring i landet, men nu talade hon om föreningens verksamhetsfält. Ett otal KFUK-föreningar växte upp runt om i Sverige.

Makarna hade under åren vistats mycket i Paris, där Carl August tidigare varit missionär. Han hade då blivit medlem i ”Mission populaire évangélique de France”, även kallad McAllmissionen efter grundaren Robert Whitaker McAll, som fick beteckningen ”Belleville-missionen”. Medlemskapet var sannolikt skäl till att makarna 1891 lämnade Stockholm för att bosätta sig i Paris.

Genom sin kristna tro och sociala känsla startade Nathalie Andersson-Meijerhelm snart även i Paris nya projekt och öppnade kring sekelskiftet hemmet ”L'abri de la fillette” (Småflickornas tillflykt) i en fattig del av Paris. Hon drev det fram till sin död 1922. Nathalie Andersson-Meijerhelms make dog i Paris redan 1912. Han gravsattes i Paris på kyrkogården Cimetière des Lilas i en murad grav, som var tänkt för de båda makarna.

Efter makens död donerade Nathalie Andersson-Meijerhelm gamla dokument och föremål till det som då hette Bergslagens fornminnesförening, vilken i dag ingår i en omfattande samling kring paret Andersson-Meijerhelm, som förvaltas av Lindesbergs kommuns samlingar.