Ulrika Strömfelt var en hovdam som enligt obekräftade uppgifter bidrog till avslöjandet av statskuppsförsöket 1756.
Ulrika Strömfelt föddes 1724 som dotter till riksrådet Johan Carl Strömfelt och Hedvig Elisabet Wrangel, hovmästarinna hos drottning Ulrika Eleonora d.y. och överhovmästarinna hos drottning Lovisa Ulrika, därtill guvernant för den senares barn. Tillsammans med systern Agneta blev Ulrika Strömfelt hovfröken hos drottning Ulrika Eleonora d.y. redan vid 12 års ålder. Hon var även verksam vid hovet under drottningarna Lovisa Ulrika och Sofia Magdalena.
Mest känd är Ulrika Strömfelt för sin eventuella delaktighet i avslöjandet av Lovisa Ulrikas statskuppsförsök 1756. För att finansiera statskuppen hade drottningen sänt juveler till sin bror prins August Vilhelm, i avsikt att pantsätta dem. Detta skall Ulrika Strömfelt ha fått kännedom om och meddelat till sekreta utskottet, vilket då krävde att få inspektera kronjuvelerna.
De samtida källorna nämner inget om Ulrika Strömfelts inblandning i avslöjandet av kupplanerna, men den 30 april 1756 beslutade sekreta utskottet att tilldela henne en årlig pension på 2 000 riksdaler. Detta var ett ansenligt belopp, vilket understryks av att en riksrådsänka enligt samma protokoll endast erhöll halva den summan. Kort därefter avslutade också Ulrika Strömfelt sin tjänst hos drottningen. Pensionen drogs dock in vid mösspartiets reduktion 1765.
I december 1756 gifte sig Ulrika Strömfelt med hattpolitikern Carl Sparre. Samtiden hade en hel del att säga om Sparres otrohetsaffärer, men äktenskapet beskrivs som lyckligt och harmoniskt; ett omdöme som styrks av de varma brev som paret utväxlade under hela sitt äktenskap. I äktenskapet föddes en son, som dock dog redan 1764.
Paret kom att odla en god relation med Gustav III och 1777 tillträdde Ulrika Strömfelt tjänsten som överhovmästarinna hos drottning Sofia Magdalena.
I 1700-talets dagböcker och memoarer saknas nästan helt negativa omdömen om Ulrika Strömfelt. Hon tillskrivs i samtiden uppskattade kvinnliga egenskaper, såsom vett och oklanderlig moral.
Ulrika Strömfelt dog i Stockholm 1780 och Gustav III anordnade en överdådig begravning för henne i Riddarholmskyrkan.
