Vera Starck-Romanus var en av den svenska sexualupplysningens förgrundsgestalter och en stark förespråkare för sexualundervisning i skolan.
Vera Starck-Romanus föddes i Stockholm. Hon var dotter till lektorn och kemisten Gunnar Starck och hans hustru Karolina Rosenbaum. Hennes moster var läkaren, feministen och sexualupplysaren Julia Kinberg, vars bok Handledning i sexuell uppfostran, 1909, blev en inspirerande förebild för Vera Starck-Romanus. Hon gifte sig 1934 med kirurgen Ragnar Romanus. De fick fyra söner mellan åren 1939 och 1951, Gabriel, Bertil, Mikael och Bill.
Vera Starck-Romanus tog studentexamen 1929 och blev klar med sin medicinska utbildning 1938. Utbildningstiden var krävande, då hon drabbades av lungtuberkulos och under en period var svårt sjuk. Efter läkarexamen var hon verksam som underläkare i Helsingborg 1938–1942, därefter på S:t Görans sjukhus 1942–1947 och på Radiumhemmet 1947–1958. Hennes specialitet var dermatovenereologi, det vill säga hudsjukdomar och sexuellt överförbara infektioner. Syfilis och gonorré var länge obotliga och mycket spridda sjukdomar. Det var först i slutet av 1940-talet då penicillinet introducerades, som de kunde botas. Enligt dåtidens smittskyddslagar var den som misstänkte sig vara smittad tvungen att uppsöka läkare.
När Ragnar Romanus fick en professur i kirurgi vid Sahlgrenska sjukhuset 1956 flyttade familjen till Göteborg. Där arbetade Vera Starck-Romanus först på Holtermanska sjukhuset, en inrättning för veneriskt sjuka, och från 1960 till sin pensionering på hudkliniken vid Sahlgrenska sjukhuset. Flera år efter pensionen fortsatte hon att arbeta på könsmottagningen i Sociala Huset i Göteborg.
Vera Starck-Romanus hade ett livslångt engagemang för sexualupplysning. Redan 1933 kom hon i kontakt med det nystartade Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och vid 1940- talets mitt började hon föreläsa på RFSU:s sommarkurser. Åren 1958–1970 var hon ordförande för RFSU:s Göteborgsavdelning och ansvarig för rådgivningsbyrån för sexuella frågor i Sociala Huset. Hon var också ledamot av förbundsstyrelsen där hon hade ett nära och av båda uppskattat samarbete med Elise Ottesen-Jensen.
Viktiga frågor under förbundets första tid var sexualundervisning i skolorna och upprättandet av rådgivningsbyråer. Man ville också dela ut gratis preventivmedel till de fattiga och ge kvinnor rätt till fri abort. Ett annat återkommande tema var kvinnors sexuella behov. Vera Starck-Romanus försvarade kvinnors rätt till samma sexuella frihet som sedan urminnes tider tillkommit mannen. Pessarutprovning och extra mottagning efter arbetstidens slut var därför en självklarhet för henne. Hon upplyste om könssjukdomar och kämpade för de homosexuellas rättigheter. Till en början arbetade hon i stark motvind men efterhand blev hennes idéer alltmer accepterade. Den fria aborten, som enligt lag började gälla 1975, var en milstolpe för henne.
Som änka efter femtio års äktenskap blev de äldres sexualitet ett nytt engagemang. Riktig ”kändis” blev Vera Starck-Romanus då hon framträdde i radio och TV med detta ämne, i synnerhet sedan hon 1985 träffat läkaren Thorsten Samuelsson och de framträdde i TV-programmet Go’kväll och berättade om hur de funnit kärleken på äldre dagar.
Vera Starck-Romanus var också engagerad i andra politiska frågor. Hon var en av grundarna av den israeliska byn Fredens oas, där kristna, judiska och muslimska barn går i samma skola. Under många år understödde hon fredsprojektet Neve Shalom i Israel.
År 1989 erhöll Vera Starck-Romanus Göteborgs Stads förtjänsttecken. Hon avled i Göteborg 2010.
