Vivi Sylwan var en internationellt känd textilforskare. Hon var textilintendent vid Röhsska museet i Göteborg och den första kvinnan som utnämndes till hedersdoktor vid Göteborgs högskola.

Vivi Sylwan föddes i Kristianstad. Hon var dotter till överstelöjtnant Otto Sylwan och Ida Carolina Sylwan, född Wendel. Hon hade sju syskon men kom att stå sin halvbror Otto Sylwan särskilt nära. Denne blev professor i estetik samt litteratur- och konsthistoria vid Göteborgs högskola och samma högskolas rektor 1914-1931. De delade hushåll tills han avled 1954.

Vivi Sylwan tog teckningslärarexamen i Stockholm 1894. Åren 1895-1896 var hon anställd vid en broderifirma i Berlin. Därefter var hon innehavare av en hemslöjdsaffär i Malmö samtidigt som hon arbetade som teckningslärare.

I början av 1900-talet utbildade Vivi Sylwan sig vid avdelningen för högre konstindustri på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm. År 1908 flyttade hon till Göteborg, där hon under några år var verksam vid hemslöjdsföreningen Konstfliten (Bohusslöjd). Snart kom hon in på museibanan, ditlockad av Röhsska museets chef Axel Nilsson. Hon anställdes först som skrivbiträde 1912 men fick snabbt andra uppgifter. Redan 1914 blev hon amanuens och föreståndare för avdelningen för textilier.

Vivi Sylwan kom att bedriva en intensiv jakt på gamla textilier både i Sverige och utomlands. Hon hade ett särskilt intresse för folkliga vävnader, inte minst i Västsverige, där hon registrerade ryor och bohuslänska dubbelvävnader, som var hennes specialitet. Hon besökte hem, där hon ritade av och antecknade fakta om möbler, bokband, husgeråd, vävnadsprodukter och annat som kunde vara av intresse för museet, vilket invigdes 1916. Hon var mycket noggrann när det gällde katalogisering, vård och konservering av textilierna.

Vivi Sylwans forskning var oerhört bred. Hon beskrev dräktskicket under bronsåldern i Norden, brickbandets kulturhistoria, orientaliska mattor, medeltida kyrkliga bonader med mera. Hennes vetenskapliga arbete rörde sig inom många kulturkretsar och hon satte in de undersökta textilierna i en kulturhistorisk och etnografisk kontext. Hon spårade vävnadstekniker och mönster och kunde exempelvis visa att vissa mönstertekniker i svensk folklig textilkonst bar på ett antikt arv.

Vivi Sylwan var den första forskaren att visa att de medeltida bonaderna från Överhogdal i Härjedalen och Skog i Hälsingland inte hade en broderad mönstring utan vävd. I sitt stora verk Svenska ryor, 1934, beskriver hon också flossateknikens utveckling och visar hur ryorna från början varit slitryor (nyttoprodukter), som använts som underlakan med luggen ner, då ofta omönstrade. Senare, när bruket av sängkläder förändrades, började man dekorera ryorna med mönster. De blev då prydnadsryor med luggen uppåt och användes som bröllopstäcken eller överkast för att senare bli mattor och väggprydnader.

Efter studieresor till Tyskland, England, Frankrike och Österrike fick Vivi Sylwans textilforskning en internationell räckvidd. Redan 1923 påpekade hon att det var inom sidenvävningen som den vävtekniska utvecklingen kunde spåras. I boken Siden och brokader, 1931, beskriver hon hur ädelsidenet uppkom i medelhavsländerna och vilka typer av vävstolar som har använts.

Mycket uppmärksammade blev de böcker Vivi Sylwan skrev om fynd från centralasiatiskt område. Hon gavs tillfälle att studera textilier som hemförts från Sven Hedins resor i Centralasien, vilket resulterade i boken Woolen Textiles of the Lou-Lan people, 1941. I boken Investigation of Silk from Edsen-Gol and Lop-Nor, 1949, visar hon att de äldsta proven på sidenvävning i Kina finns som avtryck på bronsföremål från 1000-talet f. Kr. Dessa skrifter gjorde henne berömd i internationella fackkretsar.

Vivi Sylwan var inte bara insamlare och forskare utan undervisade också i textil konsthistoria vid Slöjdföreningens skola (Konstindustriskolan vid Göteborgs universitet) och i Väfskolan (Textilhögskolan) i Borås.

Vivi Sylwan tilldelades den kungliga medaljen Illis quorum 1934. År 1936 fick hon Jacques Lamms pris för värdefullt arbete på de bildande konsternas och konstindustrins områden. Hon var den första kvinnan som utnämndes till hedersdoktor vid Göteborgs högskola 1941.

Vivi Sylwan dog 1961 och är begravd på Fosie kyrkogård.