Elisabet Barnekow var en känd porträttmålare som drev på arbetet för kvinnors lika villkor som konstnärer och medborgare. Hon gjorde även viktiga insatser som sekreterare i Föreningen Svenska konstnärinnor.
Elisabet Barnekow föddes i Skåne och utbildade sig i Stockholm där hon levde större delen av sitt vuxna liv. Hon studerade i Paris under 1890-talet och reste, tillsammans med sin livskamrat Ida Thoresen till Europas olika länder, bland annat Italien och vad som idag är Tjeckien. Hon blev under sin livstid en välkänd porträttmålare och hade som beställare högt uppsatta kommuntjänstemän, den svenska adeln, internationella kungahus men också den kulturella och politiska eliten. Bredvid den svenska drottningen Viktoria, Markisen och Markisinnan av Aberdeen syns bland porträtten av kulturpersonligheter som Selma Lagerlöf, Frida Stéenhoff, Ellen Hagen och Victoria Benedictsson. Elisabet Barnekows verk finns representerade i nationella samlingar, som Nationalmuseum och Skissernas museum.
Elisabet Barnekow var med om att starta Föreningen Svenska konstnärinnor och har genom sina pionjärinsatser gjort djupa avtryck i den svenska konsthistorien. Orsaken till att de kvinnliga konstnärerna slöt sig samman var, enligt den första ordföranden Ida von Schulzenheim, att de var ”därtill nödda och tvungna”. Den befintliga Konstnärsklubben tillät endast manliga konstnärer och droppen kom när de manliga vännerna samlat sig i föreningen De unga 1909 och återigen uteslöt sina kvinnliga kollegor. Föreningen Svenska konstnärinnor lanserades 1910 med Elisabet Barnekow som sekreterare och ansvarig för den internationella sektionen. Sammanslutningens främsta ändamål var att möjliggöra utställningar i likhet med jämförbara föreningar i Paris och Storbritannien, vilket man också gjorde i stor omfattning, nationellt och internationellt. Elisabet Barnekow var med och sammanställde ett flertal utställningar med kvinnliga konstnärer, som på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1910 och på Baltiska utställningen i Malmö 1914.
I ett hårdnande klimat uteslöts de kvinnliga konstnärerna i allt högre grad från utställningar, kritik och böcker. Den skeva historieskrivningen oroade man sig för på flera fronter under Elisabet Barnekows tid. Mot slutet av sitt liv insåg hon att en stor kunskapsbank höll på att gå förlorad. Tillsammans med Nationalmuseums intendent Gertrud Serner sammanställde hon ett (ofullbordat) lexikon i två band över kvinnliga konstnärer fram till 1830-talet. Detta lexikon finns nu i Nationalmuseums samlingar. Det är med andra ord en betydande insats för konsthistorisk kunskap som kan speglas genom Elisabet Barnekows gärningar.
Elisabet Barnekow dog i Stockholm 1942. Hon är begravd på Sörby Kyrkogård i Vinslövs församling.