Ida Thoresen var en skicklig skulptör och en av grundarna till Föreningen Svenska konstnärinnor 1910.

Ida Thoresen föddes i Göteborg år 1863. Hon hade en internationell bakgrund. Hennes far var grosshandlaren Carl Christian Thoresen, invandrad från Norge, och modern var engelskan Sophie Chambers. Nära släktingar på faderns sida fanns i Ryssland och Schweiz. Moderns anknytning till England innebar att Ida Thoresen från sina tidigaste barnaår fick vänja sig vid ständiga byten av bostadsort, när släktingarna skulle besökas.

Ida Thoresens flickdröm var att bli sångerska. Efter två års studier i Tyskland och Italien var hon dock tvungen att sluta sjunga eftersom hon hade fått problem med halsen. År 1894 engagerades i stället skulptören Edvard Brambeck i Göteborg att undervisa henne i modellering. Skulpturstudierna varvades med visiter, operabesök, åkturer med vagn och brevskrivning – den närapå dagliga adressaten var den nio år yngre målarinnan Elisabet Barnekow. Från 1895 var de oskiljaktiga. Tillsammans med Ida Thoresens mor bodde de 1895–1900 i Paris, där flickorna studerade på bland annat Académie Julian. ”Två gånger om veckan gå vi till föreläsningar i anatomi, mycket intressanta men hemska då professorn naturligtvis måste åskådliggöra sitt ämne”, skrev Ida Thoresen till en väninna. Efter en tid skaffade hon och Elisabet Barnekow sig egna ateljéer, för att slippa ”gå i skola tillsammans med män o modellera efter fullkomligt [sic!] nakenmodell”, som man gjorde på de öppna akademierna.

Ida Thoresen var välbeställd. Hennes far hade dött 1878 och efterlämnat en avsevärd förmögenhet. Somrarna tillbringades i Sverige, då man kunde hyra in sig på Särö eller Marstrand eller besöka det barnekowska godset i Skåne. På vår och höst brukade Ida Thoresen och Elisabet Barnekow stanna någon tid i Schweiz, gärna i Vevey och göra cykelturer på alpvägarna. Rivieran med Monte Carlo och sevärdheterna i Italien var självklara resmål. Stannade de en längre tid på någon plats anställdes kammarjungfrur. Elisabet Barnekow var adelsfröken med en synnerligen ömtålig hälsa, som krävde både högfjällshotell och medelhavsvärme. Därför tillbringade de vintrarna antingen i Paris, Montreux eller, från år 1900, i Rom. Ida Thoresen tog det som sitt ”livsverk …att arbeta på att hålla henne frisk”.

Mot bakgrund av det ständiga resandet och alla sociala engagemang är det förvånande att Ida Thoresen hann utföra en så stor mängd skulpturer, uppskattningsvis nära 100 verk, de flesta i ”naturlig” storlek. Redan första gången hon ställde ut på la Société des Artistes Français, de franska konstnärernas salong i Paris, 1897, fick hon medalj för ett profethuvud, Aposteln Johannes. Hon deltog i ytterligare två salonger med En gammal bondkvinna, en marmorrelief av Elisabet Barnekow och Soldyrkaren, 1897, föreställande en ung man som sträcker armarna mot solen. Tillika med Douleur (eller Sorg) blev Soldyrkaren hennes oftast utställda verk. Livsglädjen, en kvinnlig motsvarighet till Soldyrkaren, räknas till hennes mest populära.

År 1899 fick Ida Thoresen en beställning av Blanche Dickson, Tjolöholm slotts engelska, kvinnliga byggherre, att forma en gravängel till dennas makes mausoleum. Arbetet drog ut på tiden flera år och krävde konstnärsparet Ida Thoresens och Elisabet Barnekows närvaro i Rom. Ängeln, som verket kom att heta, återgavs sittande med enorma hopfällda vingar. Den gestaltas som en ung, smärt kvinna i en tunn, fotsid klädnad med håret i en kort modern frisyr och med ett känslobefriat, neutralt uttryck i ansiktet. Ängeln höggs i den dyrbaraste Carraramarmor av italienska hantverkare. Ängeln var nära att förolyckas när mausoleet på Tjolöholm rasade för att slutligen rivas på 1970-talet. I dag blickar Ängeln ut över havet instängd i en glasbur. Dess svala, klassicistiska anslag återfinns även i andra kvinnofigurer av Ida Thoresen, till exempel i helfiguren Nirvana och bysten Sfinxen, båda från 1920 i svart granit. Skulpturerna kunde uppfattas som bärare av ”manlig kraft” och uppvisa ”det äkta konstnärskapets prägel”, som en journalist i Aftonbladet skrev 1928.

Efter bildandet av Föreningen Svenska konstnärinnor ställde Ida Thoresen ut på alla deras grupputställningar såväl i Sverige som i Wien, London, Köpenhamn och USA. Åtminstone två av hennes verk blev kvar i USA: Över djupen, som föreställer en ung man sittande på en örn, skapad i brons 1916, och Soldyrkaren, i marmor, uppställd i American Swedish Historical Museum i Philadelphia. I 27 år arbetade Ida Thoresen som Föreningen Svenska konstnärinnors utställningskommissarie och i elva år som dess vice ordförande. De inhemska uppdragen ökade vilket ledde till att hon och Elisabet Barnekow skaffade sig en permanent bostad med dubbla ateljéer på Karlavägen i Stockholm. På 1920-talet försökte Ida Thoresen konkurrera om den planerade Fredrika Bremer-statyn, som sysselsatte hela konstnärskåren i över ett decennium, men utförandet var på förhand vikt för Sigrid Fridman. Däremot blev hennes modellskiss till en helfigurstaty av den så kallade enköpingsläkaren Ernst Westerlund antagen. Hon hade själv varit hans patient. Planerna på helfigurstatyn fick dock bantas, men en byst av Westerlund avtäcktes i Enköping 1930, vilken renderade Ida Thoresen utmärkelsen Litteris et Artibus. År 1935 tillbringade de båda konstnärinnorna flera veckor i Skottland för att porträttera markisen och markisinnan av Aberdeen. Ida Thoresen har även porträtterat Ungerns riksföreståndare Miklós Horthy, prinsessan Eugénie, och gjort flera porträtt av sig själv och sin livsledsagarinna Elisabet Barnekow.

Ida Thoresen avled i Stockholm 1937. Trots att hon utformat familjegraven på Örgryte gamla kyrkogård i Göteborg är hon inte begravd där utan bredvid Elisabet Barnekow på Sörby kyrkogård i Skåne.