Gerda Lundequist var förra sekelskiftets stora stjärnskådespelare i Sverige och liknades vid den största av dem alla, Sarah Bernhardt. Hon var dessutom regissör, teaterchef, scenframställningslärare och föreläsare och förekom mycket i radio.
Gerda Lundequist kom från obemärkta förhållanden. Hon föddes 1871 i Stockholm, som dotter till hårfrisörskan Hedvig Lundqvist eller Lundequist. Fadern var okänd, och Gerda Lundequist blev fosterdotter hos sin moster Amalia Charlotta Ekecrantz.
Vid femton års ålder började Gerda Lundequist sina studier vid Kungliga teaterns elevskola, som elev till den kända pedagogen Signe Hebbe. Under 1889–1891 fortsatte hon studierna vid Dramatiska teatern. Sina första engagemang hade hon vid Stora teatern i Göteborg och hos Hjalmar Selanders sällskap, 1891–1896. Därefter arbetade hon på en rad teatrar, ledda av Albert Ranft, särskilt vid Svenska teatern i Stockholm. Hon var engagerad på Dramaten 1889–1891, 1906–1911 och flera gånger fram till 1948, men även som frilans på Riksteatern och Vasateatern.
Tillsammans med Torsten Hammarén var Gerda Lundequist 1923–1925 regissör och konstnärlig ledare på Helsingborgs stadsteater. Under sin senare karriär, 1931–1946 var hon lärare i scenframställning vid Dramatens, Musikhögskolans och Operans elevskolor. Dessutom undervisade hon i välläsning och talteknik och framträdde vid många tillfällen med läsningar av bland annat Heidenstam och Selma Lagerlöf, sång och dramatiska uppträdanden vid Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad, där hon också satt i förtroenderådet. Hon var även en mycket uppskattad radioröst och gjorde några få filmer.
Gerda Lundequist gifte sig med Alfred Dahlström 1908 och var gift med honom fram till hans död 1923. Med honom hade hon dottern Cecilia Matilda Frida Dahlström, gift Shaw.
Sin scendebut gjorde hon 1889 och spelade året därpå Anne-Marie, barnjungfrun, i Ibsens Ett dockhem. Hon uppträdde alltså redan tidigt i det som räknas som världsdramatik men spelade under sin långa karriär även roller i dramer som numera knappast spelas, som Tora i Bjørnstjerne Bjørnsons Paul Lange och Tora Parsberg, Fru Arvik i hans När det unga vinet blommar och Fanny Armaury i Den fåvitska jungfrun, alla på Dramaten. Det säger något om hennes position och rykte att hon gjorde huvudroller som Antigone, Goneril i Kung Lear, Lady Macbeth, Kristina i Mäster Olof och titelrollen i Lessings Minna von Barnhelm.
Gerda Lundequists sista roll på Dramaten, 1948, var änkedomprostinnan Julia Hyltenius i Hjalmar Bergmans Hans nåds testamente, en formidabel roll med komiska möjligheter som hon förvaltade på ett mycket framgångsrikt sätt. Dessförinnan hade hon gjort flera andra komiska roller som Mrs Dowey i J.M. Barries Den gamla visar sina medaljer på Vasateatern.
Av hennes få filmroller märks särskilt majorskan Samzelius på Ekeby i Mauritz Stillers Gösta Berlings saga, 1924, med bland annat Greta Garbo och Hennes kungliga höghet änkedrottningen av Dalarna i Giftas, 1955. På radioteatern spelade hon i Ingmar Bergmans uppsättning av Strindbergs dramatiska fragment Holländaren, 1947.
Gerda Lundequist avled i Stockholm 1959, vid 88 års ålder, och är gravsatt på Östra kyrkogården i Göteborg.