Greta Renborg var bibliotekarie, skribent och lärare vid Bibliotekshögskolan under senare delen av 1900-talet. Hon var pionjär för uppsökande och folkbildande verksamhet på de svenska folkbiblioteken.
Greta Renborg föddes 1921 på Östermalm i Stockholm och var dotter till hovrättsrådet och senare VD:n på Norstedts Trygve Liljestrand och hans hustru Lolly, född Geijer. Fadern var den förste akademikern i familjen och en halvsyster till honom, Signe, var mor till Karin Boye. Modern härstammade från kultursläkten Geijer och hennes far var en av stiftarna till den Geijerska släktföreningen.
Greta Renborg växte upp i ett hem med kulturellt kapital där böcker inte saknades. Som VD för Norstedts stödde fadern flera författare. Greta Renborg gick i flickskola och tillbringade sina somrar på släktgårdar. Hon fick en lådkamera som hon dokumenterade hästar och ladugårdar med. Märkligt nog nekade fadern Greta Renborg att studera på läroverk och hon valde att genomgå hushålls- och lantmannaskolor samt maskinskrivningskurs.
Djur och natur lockade Greta Renborg och hon utbildade sig till kontrollassistent, en syssla som innebar att kontrollera mjölkens fetthalt. Första tjänsten fick hon på Svartsjölandet där hon även blev bekant med klientelet på den närliggande tvångsanstalten. Mötet med människor som hade annan bakgrund blev viktigt senare i hennes utåtriktade utveckling. På Mariedals gård utanför Skara fick Greta Renborg anställning som bokhållare och 1944 anställdes hon som bokhållare för Ultuna egendom utanför Uppsala. I denna miljö träffade hon agronomen Ulf Renborg som hon gifte sig med 1946. De bosatte sig i Uppsala och Greta Renborg fick anställning som skrivbiträde på Uppsala stadsbibliotek. Hon var flink i maskinskrivning och hade ett brinnande litteraturintresse. Greta Renborg skickades på Skolöverstyrelsens kurs för deltidsbibliotekarier och var med om att bygga upp biblioteket på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Bibliotekskonsulenterna Bengt Hjelmqvist och Greta Linder upptäckte redan då Greta Renborgs förmågor.
Samtidigt ägnade hon sig alltmer åt att skriva och hennes första tryckta artikel 1945 var placerad i en lantbrukspublikation under titeln ”Yrkeskvinnan och jordbruket”. Hon skrev även noveller och recensioner i Stockholms-Tidningen, Lantmannabladet och Familjetidningen Smålänningen, senare också i Jordbrukarnas föreningsblad.
Maken fick i sin karriär som agronom anställning i Lund 1950 och paret flyttade till Malmö där Greta Renborg arbetade på Centralbiblioteksavdelningen på Malmö stadsbibliotek. Där skickade man ut vandringsbibliotek. Som deltidsarbetande på biblioteksfilialer fick hon hantera stökiga ungdomar. Parallellt bedrev Greta Renborg studier per korrespondens på Hermods om jordbrukets bokföring och hon följde NKI-skolans maskinlära för jordbrukare. Efter studentexamen som privatist på Katedralskolan i Lund 1952 genomgick hon Skolöverstyrelsens ettåriga biblioteksskola 1952–1953. Hennes examen sammanföll med den stora kommunreformen 1952 då centralbibliotek inrättades för att stödja de nybildade storkommunerna. De svenska folkbiblioteken befann sig i ett expansivt skede.
Greta Renborg var 1953–1954 bibliotekspraktikant i USA och följde med bokbussarna ut på prärien. Här lärde hon sig ”book talk”, vilket hon införde i Sverige som bokprat. Artikeln ”Barn och böcker på Iowas prärier” i Biblioteksbladet, 1954, har blivit legendarisk. Hon studerade även engelsk bokbussverksamhet och fick 1955 ett stipendium för att besöka de bokbussar som då fanns i Sverige. Idéer och intryck förmedlade Greta Renborg genom artiklar i bibliotekspressen. Samtidigt började Greta Renborg introducera ny svensk och översatt facklitteratur i tidskriften Femina – en uppskattad verksamhet som hon ägnade sig åt fram till 1964.
År 1955 flyttade Renborgs till Bromma och Greta Renborg blev kontaktperson mellan förlagen i Stockholm och Bibliotekstjänst i Lund. Men nya äventyr väntade. Dalarnas biblioteksförbund hade fått medel till bokbussverksamhet och resterande medel användes för att avlöna en bokkonsulent för att uppsöka alla de 44 dalakommunerna. Detta var ett uppdrag helt i Greta Renborgs anda. Hon anordnade 1956–1958, förutom hundratals föredrag och bokprat, även knutteaftnar, mannekänguppvisningar och dans mellan bokhyllorna. En liknande läspropaganda bedrev hon i Södermanland 1958–1960. Själv kallade hon denna verksamhet för barfotajobb.
Men Greta Renborg var inte bara en praktiker på biblioteksfältet. Hon dokumenterade och analyserade insatserna. Bibliotekstjänst utgav 1963 hennes skrift Det uppsökande biblioteket. Om bibliotekets möjligheter att stimulera läsintresset, med vida utblickar mot USA och Norden, som användes som lärobok vid bibliotekarieutbildningen. Alltmer kom Greta Renborg att bli den uppsökande sociala folkbibliotekariens banérförare i Sverige. Inspiration hämtade hon från studiebesök i olika länder. Hon fördjupade sig i sitt yrke genom att 1968 skriva en trebetygsuppsats i sociologi i Uppsala: Kännedom om och attityder till folkbibliotek.
Lars Tynell på Stockholms stadsbibliotek erbjöd Greta Renborg att leda dess nyinrättade PR-avdelning 1967–1973. Hon inledde samarbeten och tillsammans med Bonniers utgav hon 1969 kärleksdikter i antologin Skönast är kärleken – upplagan på 20 000 exemplar sålde snart slut. Samma år tilldelades hon Bengt Hjelmqvists pris av Sveriges Allmänna Biblioteksförening (SAB).
Det var följdriktigt att man till den nyinrättade Bibliotekshögskolan i Borås från 1973 kom att anlita Greta Renborg som lärare i PR och marknadsföring. Samhällsengagemanget utvecklade hon och studenterna genom fältstudier i olika kommuner och hon undervisade även utomlands. Biblioteksforskning hade börjat diskuteras och Greta Renborg medverkade i En bok om biblioteksforskning 1969 som litteratursociologerna i Uppsala publicerade. Ett Centrum för biblioteksforskning inrättades 1987 vid Göteborgs universitet. Greta Renborg var tveksam till uppläggningen, men deltog ändå i verksamheten och utsågs 1993 till hedersdoktor vid nämnda lärosäte.
Makarna Renborg var sedan 1965 bosatta i Sunnersta nära Uppsala och Ultuna. Detta var ett skäl till att Greta Renborg inte ville ha en heltidstjänst i Borås. Andra skäl var förstås att hon hade många andra engagemang – till exempel 1980–1987 som ledamot i LRF:s kulturråd där hon bland annat ordnade utställningen Bygden behöver biblioteken. Inom Föreningen Norden gjorde hon utställningen Böcker kan bygga broar. Greta Renborg var även engagerad i Sveriges Författarförbund och Biblioteksmuseiföreningen samt ordförande i Sunnersta Egnahemsförening som byggde äldreboendet In Sundusum. Hon skrev kulturartiklar i Upsala Nya Tidning.
Givetvis var Greta Renborg under hela sin karriär engagerad i Sveriges Allmänna Biblioteksförening och skrev flitigt i dess publikation Biblioteksbladet. SAB började 1987 dela ut ett Greta Renborgs pris till en person som lyckats med god marknadsföring i hennes anda. Priset består i statyetten Läsaren av Pye Engström.
Som pensionär fick Greta Renborg tillfälle att fördjupa sitt personliga förhållande till tidskrifterna i boken Bildande blad. Tidskrifter i folkbildningens tjänst, 1996. Här önskade hon lyfta fram folkbildningens vägröjare som brann för kunskapssökandets nöje och nytta. Samtidigt blev boken ett bidrag till presshistorien och folkbildningens historia.
När Greta Renborg såg tillbaka på sitt liv i folkbildningens tjänst fann hon en stark känsla för verkligheter som hon själv inte hade erfarenhet av – sådant hon lärde av sina första arbeten inom lantbruket. Men 1945 byttes jordbruket mot bokbruket. Barndomens basvaror böckerna ville hon sprida och se växa hos enskilda människor. Liknande självtänkare inom biblioteksvärlden var Valfrid Palmgren och Mary Ørvig.
Makarna Renborg donerade medel till Uppsala universitetsbibliotek för en arkivarietjänst med syfte att marknadsföra personarkiv. Här förvaras Greta Renborgs eget personarkiv som speglar den viktiga insats som hon gjorde för svenskt biblioteksväsende genom att kombinera folkbildning och forskning.
Greta Renborg avled i Uppsala 2005 och är begravd på Hammarby kyrkogård, Uppsala.