Mathilda Malling, mer känd under pseudonymen Stella Kleve, var en av det moderna genombrottets mest omskrivna och radikala kvinnliga författare. Hon väckte stor uppståndelse med sina sexuellt frispråkiga noveller och romaner.
Mathilda Malling föddes 1864 på gården Oskarsfarm i Norra Mellby, Skåne, som första barnet till godsägaren Frans Oskar Kruse och hans hustru Anna Maria Mathilda. Så småningom fick hon fyra systrar och en bror. När hon lämnade Skåne för studier i Stockholm och därefter i Schweiz och Köpenhamn hade familjen flyttat från Oskarsfarm, bott några år utanför Lund, men därefter flyttat åter till hennes barndomstrakter och gården Vetteryd i Norra Mellby. Dit skulle Mathilda Malling också återvända och bo och arbeta under den period då hon publicerade hon sig under pseudonymen Stella Kleve. Hon var hemligt förlovad med danske Peter Malling sedan 1886. De gifte sig i januari 1890 i hennes föräldrahem och flyttade därefter till Köpenhamn. När Peter Malling dog 1913 stannade Mathilda Malling kvar i Danmark och fortsatte att ge ut nya romaner nästan årligen.
Mathilda Malling skrev ett trettiotal böcker under nästan fyra decennier. Hon skrev populära historiska romaner, herrgårdsromaner, ett par minnesböcker om sin skånska uppväxt, en komedi och en sagosamling, merparten utgivna på Albert Bonniers Förlag i Sverige. Men det är med de verk hon skrev under pseudonymen Stella Kleve som hon gjorde sig ett namn under 1880- talet. Hon ville vara en modern författare och Stella Kleve kom att betraktas som oroväckande modern. En kritiker, Karl Warburg, skulle senare konstatera att hon mötte mer uppseende än erkännande under denna del av sitt författarskap.
Mathilda Malling var långtifrån ensam kvinnlig författare under den period som brukar kallas det moderna genombrottet i Sverige. Samtida med henne var till exempel Victoria Benedictsson, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell. Mathilda Malling hade visserligen en del gemensamt med de tre författarna, intresset för unga kvinnors livsvillkor exempelvis, men redan hennes val av pseudonym, Stella Kleve, signalerade något nytt i en tid när många andra kvinnor, som exempelvis Victoria Benedictsson, valde att framträda med manligt namn i offentligheten. Hon var som ett barn av en ny tid. Hon var ung, ungefär femton år yngre än de ovan nämnda författarna, hon hade studerat och sist men inte minst: hon debuterade i en dansk tidning med novellen ”Flirtations”, översatt och introducerad av Herman Bang hösten 1884.
Fram till december 1888 publicerade sig Mathilda Malling, under pseudonymen Stella Kleve. Hon gav ut två romaner – Berta Funcke på försommaren 1885 och Alice Brandt, hösten 1888. Kritikerna var skakade och uttryckte stor olust. Än värre blev det med ett par av de många noveller hon publicerade i tidningar och tidskrifter, även dessa signerade Stella Kleve. Novellen ”Pyrrhussegrar”, som publicerades i tidskriften Framåt i oktober 1886 väckte sådan uppståndelse att tidskriften tvingades lägga ner sin verksamhet. I samma tidskrift hade hon också, i september samma år, publicerat artikeln ”Om efterklangs- och indignationslitteraturen i Sverige”, som uppfattades som en attack på hennes kvinnliga författarkollegor. I den menade hon att författare visst ska skriva om kvinnors ibland svåra livssituation, men att hon själv inte ville upprepa de realistiska noveller och romaner som var ute på marknaden. Hon ville introducera en ny och sensuell diktning. Hon skrev även artiklar om dekadensförfattare som Herman Bang, J P Jacobsen, A C Swinburne och om Ola Hanssons Sensitiva Amorosa. Med den dekadenta novellen ”Höstdagar. Ur en mans dagbok” i danska tidskriften Ny Jord i december 1888 publicerade Mathilda Malling sin sista text som Stella Kleve.
År 1894 återvände Mathilda Malling som författare med den anonymt utgivna En roman om förste konsuln, en historisk roman på svenska men utgiven i Danmark. Denna gång uppskattades hennes litterära verk av samma kritiker som fått olustkänslor av Stella Kleves romaner. Snart avslöjades att det var Mathilda Malling som var författare och Karl Warburg menade att hennes utveckling visade prov på litterär mognad. Mathilda Mallings romaner utgavs därefter av Albert Bonniers Förlag och kom ofta ut samtidigt i Sverige och Danmark. Hennes författarskap fick många läsare, men tillhörde inte längre det litterära avantgarde som kunde väcka intresse bland kulturskribenter.
Mathilda Malling dog i Köpenhamn 1942.
