Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Berta Alice Victoria (Tollie) Zellman

1887-08-311964-10-09

Skådespelare, regissör

Tollie Zellman var en av den svenska scenens största komedienner under 1900-talets första hälft.

Tollie Zellman föddes 1887 på Norrmalm i Stockholm som dotter till dekorations- och kyrkomålaren Carl Magnus Zellman och hans hustru Betty. Sju år senare föddes lillasystern Signe. Fadern placerade sin äldsta dotter i Åhlinska skolan och hon avslutade senare sina studier vid flickläroverket i Nyköping, dit familjen flyttat. Tollie Zellman har beskrivit sig själv som något av en klassens clown och hon kallades för ”Komikern” av sina kamrater. Som ung flicka och kontorist på avlöningskontoret på Nordiska Kompaniet i Nyköping hade hon också hemliga teaterdrömmar. Hennes föräldrar blev dock inte förtjusta när hon lämnade sitt arbete för att i stället söka in vid teatern. När hon debuterade som 19-åring skedde det utan stöd och godkännande hemifrån. Tollie Zellman scendebuterade år 1906 i rollen som Signe i pjäsen Solitar på Örnsköldsviks teater. Victoria, vilket varit hennes dopnamn, blev nu Tollie, ett smeknamn hon fått som barn av sin farbror.

Tollie Zellman blev engagerad vid Alfred Lundbergs sällskap och turnerade med dem, men år 1908 lämnade hon turnélivet och sällskapet. Hon hade upptäckt att hon väntade barn och i mars 1908 födde hon en dotter, senare verksam som skådespelare under namnet Lill-Tollie Zellman. Vem som var far till dottern berättade hon aldrig. Till en början fick Tollie Zellman lov att ackordera ut sin dotter, då kontakten med föräldrarna bröts men den återupptogs något år senare. Tollie Zellman fick engagemang i August Bodéns operettsällskap och reste med dem på turné till Helsingfors för att kunna försörja sig och sitt barn.

Under sina tidiga år som skådespelare, innan hon ofrivilligt fastnade i komedifacket, spelade Tollie Zellman många skilda roller, däribland karaktärsroller i Strindbergpjäser som Kronbruden och Fadren. Hon studerade också teater i Paris och var under det sena 1920-talet verksam som regissör vid Svenska Teatern i Helsingfors och även på en del svenska scener. Hon medverkade också i flera operetter på Oscarsteatern under Gustaf Wallys era, däribland Blåjackor 1942. Hon kom strängt taget att arbeta på nästan varenda svensk scen under sitt yrkesliv.

Det var i rollen som Jenny i folklustspelet 33,333 som Tollie Zellman fick sitt genombrott på Folkteatern år 1911. Hennes största framgång på scen och även i radio var rollen som Mrs. Dulcie Baxter i komedin Mollusken. Men även änkedomprostinnan Julia Hylténius i Hans nåds testamente hör till hennes stora scenframgångar, liksom pjäserna Nu kommer Madame, Dulcie och som Grevinnan Sangiorgi i farsen Otrogen.

Tollie Zellman hade mycket charm och humor, men också ett stort djup som hon gav prov på när hon spelade mer dramatiska roller, på scen och på film. Hon hade dessutom en säregen spelstil som närmast kan beskrivas som aristokratisk. Hon var något av en primadonna både på och utanför scenen. Hon var berömd för sitt helt egna släpiga sätt att tala, som varken var tillgjort eller spelat. Genom att felbetona ord och genom sin unika pausering blev ingenting som kom ut ur hennes mun tråkigt eller förutsägbart, en tam replik kunde bli såväl fräck, ironisk som humoristisk när Tollie Zellman levererade den. Skådespelarkollegan Hjördis Petterson beskrev i sina memoarer att det kom ungefär "en stavelse i minuten".

Tollie Zellman kom att medverka i omkring 50 filmer under sin 50 år långa karriär. Hon filmdebuterade redan 1906 i Lika mot lika, en av de första svenska spelfilmerna, som dessvärre inte finns bevarad. Några av hennes främsta rolltolkningar på film är som skådespelaren Nanny Högfeldt i Karriär, 1938, patienten Lily Smith i Jag dräpte, 1943, samt den alkoholiserade före detta teaterstjärnan Cora Anker i Medan porten var stängd, 1946, för vilken hon belönades med en Charlie. Bland hennes filminsatser kan också nämnas Görel i Per Lindbergs filmatisering av Elin Wägners Norrtullsligan, 1923, fru Pontus i Vi som går köksvägen, 1932, Bobergskan i Anderssonskans Kalle, 1934, och fiskhandlerskan Amalia Blomkvist i Munkbrogreven, 1935, i vilken Ingrid Bergman gjorde sin debutroll.

I filmer som Stackars Ferdinand och Fröken Vildkatt, 1941, Blåjackor och Idel ädel adel, 1945, spelade Tollie Zellman roller som paranta överklassdamer med stark vilja, utstrålning och ofta något förföriskt i blicken. I Kungen kommer, 1936, spelade hon Sophie Strååk, primadonnan i ett turnerande teatersällskap på 1860-talet. I den ovan nämnda Schamyl Bauman-filmen Karriär spelade hon återigen en skådespelare i ett turnerande teatersällskap, som har det svårt med nerverna och dricker lite för mycket, lite för ofta. Även i filmerna En trallande jänta, 1942, och Det brinner en eld, 1943, spelade Tollie Zellman lynniga teaterdivor med bett i repliken.

I filmen Medan porten var stängd gjorde Tollie Zellman sitt livs filmroll som den avdankade teaterstjärnan Cora Anker, som dricker något stärkande medan hon inväntar sin gamla teaterdirektör, i ett sista desperat försök att få göra comeback på scenen. Kritikerna hyllade hennes insats, ”ett fullständigt mästerverk, en kuslig pricksäker studie i mänskligt förfall”, hette det bland annat. Att manusförfattaren och regissören Hasse Ekman, som känt Tollie Zellman sedan barnsben, lånat drag av henne till sin tragiska och övergivna teaterstjärna Cora Anker var väl känt. Sin troligen allra mest vimsiga dam på film gjorde Tollie Zellman i crazykomedin Lilla Märta kommer tillbaka, 1948, där hon bland annat förlägger krut på de mest märkliga ställen, vilket resulterar i kraftfulla överraskningar för övriga familjemedlemmar.

Tollie Zellman har beskrivits som en originell och färgstark ysterhetsvamp, som ett slags svensk Mae West, men ändå helt sin egen och oefterhärmlig. Hon spelade ofta vällustiga och vimsiga adelsdamer eller nyckfulla primadonnor, såväl på teatern som på film, och tillsatte personlig prägel och krydda till varenda roll och scen hon uppenbarade sig i.

Tollie Zellman gifte sig 1916 med konsul Viggo Berck, men de separerade efter knappt ett år och äktenskapet upplöstes. År 1918 gifte hon om sig med kamrer Carl Holmquist, ett äktenskap som varade fram till 1923.

Tollie Zellman avled i Stockholm 1964 och är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.


Jennifer Vintkvist


Publicerat 2018-03-08



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Berta Alice Victoria (Tollie) Zellman, www.skbl.se/sv/artikel/TollieZellman, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Jennifer Vintkvist), hämtad 2024-03-28.




Övriga namn

    Gift: Berck, Holmquist
    Smeknamn: Mollen


Familjeförhållanden

Civilstånd: Frånskild
  • Mor: Betty Zellman, född Nilsson
  • Far: Carl Magnus Zellman
  • Syster: Signe Berta Maria Zellman, gift Bertilson
fler ...


Utbildning

  • Yrkesutbildning, Paris, Frankrike: Fortbildning, skådespeleri


Verksamhet

  • Yrke: Kontorist, Nordiska Kompaniets avlöningskontor
  • Yrke: Skådespelare, teater och film, hela Sverige samt Svenska Teatern, Helsingfors, Finland
  • Yrke: Regissör, Svenska Teatern


Kontakter

  • Kollega: Gösta Ekman d ä
  • Kollega: Mimi Pollak
  • Kollega: Sture Lagerwall
fler ...


Bostadsorter

  • Födelseort: Stockholm
  • Stockholm
  • Nyköping
fler ...


Prizes/awards



Källor

Uppslagsverk
Litteratur
  • Tygård, Britt-Marie, Tollie Zellman: damen i rosa, Bissens bok, Stockholm, 2012



Vidare referenser



Tollie Zellman. Foto: Atelier Jaeger, ca 1915. Vykort: Axel Eliassons konstförlag, Stockholm (Wikimedia Commons)
Tollie Zellman. Foto: Atelier Jaeger, ca 1915. Vykort: Axel Eliassons konstförlag, Stockholm (Wikimedia Commons)

Nyckelord

1900-talet Skådespelare