Agneta Wrede var en högadlig änka som under tidigmodern tid bedrev en aktiv och framgångsrik godsskötsel.

Agneta Wrede föddes år 1674 i Stockholm. Hon var dotter till Fabian Wrede som var president i kammar- och kommerskollegierna samt för statskontoret. År 1687, när Agneta var i de tidiga tonåren, upphöjdes fadern i grevligt stånd. Hennes mor, Brita Cruus, var dotter till översten Lars Jespersson Cruus och hans hustru, den välkända Agneta Horn, berömd för den levnadsbeskrivning som hon lämnat till eftervärlden. Den nyfödda Agneta Wrede fick, som ofta var brukligt, sitt namn vid dopet från mormodern. Agneta hade två bröder och en syster. De båda bröderna avled dock ogifta och utan barn i dryga 20-årsåldern. Den två år yngre systern Sofia gifte sig 1707 med riksrådet Erik Sparre af Sundby. Hon dog dock i barnsäng redan året därpå, men hade en överlevande son.

År 1693 gifte sig Agneta Wrede med den åtta år äldre Axel Johan Lillie, överstelöjtnant vid Pommerska kavalleriregementet. Axel Johan Lillie avled redan i oktober 1696 och begravdes i Kimstads kyrka i Östergötland, den socken dit hans gods Lövstad hörde. I äktenskapet föddes två döttrar varav den ena var dödfödd, medan den andra, Hedvig Catharina Lillie, uppnådde vuxen ålder och så småningom blev en förmögen arvtagerska.

Agneta Wrede gifte aldrig om sig. I stället ägnade hon sig med stor iver åt sina gods. Hon nöjde sig inte bara med att förvalta dem hon hade, utan bedrev också aktiva godsaffärer. Så kom hon exempelvis i besittning av Norsholm och Skattna, två sätesgårdar i Östergötland, som båda på 1700-talets första decennier, dels pantsattes, dels såldes till henne och lades under Lövstad. År 1725 skatteköpte hon Aspvik i Uppland. Allt detta är en indikation på att hon var aktiv i sin godsskötsel i stort sett hela tiden fram till sin död. Huvudsakligen bodde hon på sina slott Häringe, på Södertörn söder om Stockholm, och Lövstad i Östergötland. Båda var ståndsmässiga stenbyggnader, men Häringes övervåning brändes av ryssarna 1719. Hon vistades också i Stockholm. Andra säterier som hon vid olika tidpunkter fick i sin ägo var Myckelby i Östergötland, Sjöö, Skälby och Ålsta i Uppland samt Eksjö hovgård i Småland. Lövstad hade hon fått i morgongåva, medan hon ärvde en stor del av den övriga egendomen, däribland Häringe, från sina förmögna föräldrar. När dessa dog var hon redan änka sedan flera år. Hennes omfattande räkenskaper finns bland annat i Lunds universitetsbibliotek. Hon styrde också över de så kallade Wredeska stipendierna. Det var en donation på 10 000 daler silvermynt, som hennes mor Brita Cruus år 1713 hade givit åt Uppsala universitet.

Agneta Wrede intresserade sig för olika kyrkors vidmakthållande. Som vanligt gick sådana donationer hand i hand med en symbolisk manifestation av den egna och släktens sociala ställning. Hon tycks ha känt en speciell närhet till Klara kyrka i Stockholm. Här bekostade hon på 1720-talet uppförandet av ett nytt ståtligt trapphus, som kröntes med vapnen för släkterna Wrede och Lillie, det vill säga hennes och hennes avlidne mans vapen. I Kimstad, Lövstads sockenkyrka, påbörjades 1730 ett praktfullt nybygge som pågick några år framåt. Agneta Wredes och Axel Johan Lillies gravplatser fick därigenom en präktig inramning.

Släkten Lillie hade under en lång tid fungerat som Kimstads kyrkas välgörare. Agneta Wredes svärfar hade på egen bekostnad låtit bygga ut kyrkan och hade även skänkt kyrkan en ny predikstol, altare, golv och stolar och flera andra föremål. Hennes svärmor hade som änka testamenterat en stor summa pengar till kyrkan, vilka skulle gå till ett nytt kor och till den Lillieska familjegraven. Enligt tidens sätt att se hade den som på detta sätt fungerat som en stor välgörare åt kyrkan också speciella rättigheter. I detta fall ansökte Axel Johan Lillie, och efter hans död hans änka Agneta Wrede, om att få patronatsrättigheterna (”jus patronatus”) över socknen. Detta innebär att rätten att utse socknens kyrkoherde i framtiden skulle tillfalla dem som gett dessa gåvor och deras efterkommande. År 1699 fick Agneta Wrede och den Lillieska ätten sådana rättigheter, vilka senare i framtiden kom att följa Lövstads slott. I forskningen sägs det ibland att både kvinnor och män under äldre tid kunde utöva makt. En skillnad var att en kvinna endast fungerade som en förmedlande länk mellan två män och att det bara var män som kunde skapa makt. Makten att utnämna en kyrkoherde, som bland annat var sockenstämmans ordförande, visar att patronatsrätten innebar en tydlig lokal politisk maktposition. I detta fall är det intressant att konstatera att denna makt inte bara utövades av en kvinna, utan att Agneta Wrede också var en viktig bakgrundsfaktor till att den skapades.

I en biografi från 1800-talet beskrivs Agneta Wrede med följande ord: ”Det var hennes lust att hjelpa fattiga och nödlidande, bygga hospitaler, med nödtorftiga underhåll försedda, hon sågs nästan alla sön- och helgdagar, i högmessor och aftonsånger, veckopredikningar, samt alla morgon- och aftonböner, på sin plats i Clara kyrka i Stockholm; i sitt hus förmanade hon sina tjenare till gudsfruktan och ärbarhet” (Anteckningar om svenska qvinnor). Det låter närmast som en dåtida idealbild av hur man ansåg att dåtidens kvinnor i det högre skiktet skulle vara, och det är precis vad det är. Karakteristiken går sannolikt tillbaka till den likpredikan som hölls vid hennes begravning. Som sådan bör den tas med en stor nypa salt.

I nutiden finns en kontrasterande karakteristik av Agneta Wrede. På Häringe slotts hemsida står det: ”Vårt mest kända spöke är Agneta Wrede”. Sådana berättelser finns det också om flera andra adelskvinnor från 1600-talet. Historiken Peter Ullgren är emellertid osäker på ”autenciteten” hos slottsspöket Agneta Wrede. Han tror snarare att det handlar om en sentida konstruktion i kommersiellt syfte. Ullgren finner i vilket fall inte mycket i Agneta Wredes liv, som skulle tyda på en osedvanlig hårdhet från hennes sida. Den karakteristik han gör av henne är mer nyanserad. I den versionen blir Agneta Wrede, som änka i mycket unga år, en engagerad och skicklig godsägare, med tydliga ”patriarkala” drag gentemot sina underlydande. Vid flera tillfällen visade hon omsorg mot dem, särskilt i tider av nöd, och hon värnade om fattiga och tiggare som kom på besök. Enligt detta synsätt blir Agneta Wrede en mer representativ högadlig människa från tidigmodern tid, som värnade om sina underlydande, men samtidigt förväntade sig respekt (samt naturligtvis tjänster och avgifter) av dem. Som änka var hon också tvingad att anta de patriarkala drag som annars var utmärkande för högadelns män: en ansvarstagande godsägarinna, men också med en viss hårdhet mot dem som inte uppfyllde sina undersåtliga förpliktelser.

Agneta Wrede avled den 23 juli 1730 på Lövstad, efter att ha druckit brunn på Medevi. Hennes grav finns i det Lillieska gravkoret i Kimstads kyrka.