Anna Alin-Bosson var folkskollärare, folkhögskollärare och musikpedagog. Hon var under mer än tre decennier biträdande föreståndare vid Tärna folkhögskola med ansvar för de kvinnliga kurserna. Hon var även rektor för lanthushållsskolan vid Tärna.

Anna Alin-Bosson föddes 1883 som Anna Teresia Alin. Hon växte upp i Borlunda kyrkby mellan Eslöv och Lund, där fadern Olof Alin var skollärare och kantor. Modern Maria, född Andersdotter, födde totalt sju barn varav alla utom Anna Alin-Bosson och den äldre brodern Folke dog redan före tre års ålder. År 1899 avslutade Anna Alin-Bosson sju års studier vid Eslövs enskilda elementarskola för flickor och 1902 tog hon studentexamen vid Katedralskolan i Lund. Sedan följde examen 1904 vid det nya folkskollärarinneseminariet i Landskrona; därefter fick hon anställning som folkskollärare vid Klippans samskola. Här stannade hon under tre år men tog samtidigt organist- och kyrkosångarexamen i Strängnäs 1906.

År 1908 gifte sig Anna Alin-Bosson med Nils Hjalmar Bosson och de fick sedermera två döttrar tillsammans. Maken, som kom från en familj med stark folkhögskoleförankring, hade studerat geografi i Lund och sedan blivit folkhögskollärare. Han hade strax före giftermålet tillträtt tjänsten som föreståndare vid Hammenhögs folkhögskola i Skåne. Det blev nu den 25-åriga hustruns uppgift att bistå honom i det arbetet, som biträdande föreståndare med ansvar för de kvinnliga kurserna. Anna Alin-Bosson engagerade sig särskilt i den husmoderskurs som skapades, och bidrog genom sitt sätt att organisera den till utvecklingen mot en självständig lanthushållsskola, en reform som genomfördes nationellt 1913 då folkhögskolorna fick möjlighet att anordna kvinnliga lanthushållsskolor som en motsvarighet till de manliga lantmannaskolorna. Husmodersutbildningen i Hammenhög betonade således medvetet relationerna mellan lanthushållet och lantbruket men omfattade även hälso- och barnavård, barnuppfostran med psykologi samt hemvård där estetik och konststudier ingick.

Redan efter några år var det dock dags för Anna Alin-Bosson att lämna Hammenhög. År 1913 tillträdde maken befattningen som rektor för Tärna folkhögskola, belägen i Kumla församling utanför Sala i Västmanland. Här kom han och hustrun att stanna under hela 35 år, fram till pensioneringen. Tärna var en av de äldsta folkhögskolorna och även en av de mest kända, vilket hängde samman med den tidigare föreståndaren Teodor Holmberg och hans hustru Cecilia Bååth-Holmberg. De hade lett skolan under mer än tre decennier och varit mycket tongivande speciellt under de tidiga åren, för den allmänna utvecklingen och debatten inom folkhögskolerörelsen i Sverige. Mot slutet hade de dock isolerats alltmer på grund av sin politiska svängning åt höger, sina allt starkare nationalistiska sympatier och ett avståndstagande till den skandinavism som varit en viktig grundpelare i framväxten av folkhögskolerörelsen.

Det blev nu Anna Alin-Bossons uppgift att ta över efter Cecilia Bååth-Holmberg som ansvarig på Tärna för de kvinnliga sommarkurserna och för de husmoderskurser som omorganiserats till lanthushållsskola. Uppenbarligen lyckades hon bra redan från början; år 1915 slog de kvinnliga folkhögskole- och lanthushållskurserna på Tärna svenskt rekord i deltagande med 105 elever. Lanthushållsskolans utbildning låg liksom den kvinnliga folkhögskolekursen under sommarhalvåret, men 1917 utvecklade man även en kortare vinterkurs. När verksamheten löpte på under hela året blev det enklare att driva småjordbruket som var knutet till lanthushållsskolan. Dessutom fick man lättare att rekrytera kvalificerade lanthushållslärare eftersom de kunde garanteras arbete året om. Trädgården rustades också upp vilket innebar att utbildningen i trädgårdsskötsel kunde förstärkas. I skriften till Tärna folkhögskolas 50-årsjubileum 1926 konstaterar Anna Alin-Bosson att syftet med folkhögskolans och lanthushållsskolans kvinnobildning var att ”tjäna våra hem och vårt land genom sin strävan att dana vaket levande, arbetsglada, dugliga, varmhjärtade, goda kvinnor.” I mångt och mycket utgick nog verksamheten fortfarande från det ”maternella” bildningsideal Cecilia Bååth-Holmberg förespråkat, med fokus på praktiskt hushållsarbete i andras eller eget hem. Men successivt ställde samhällets omvandling nya krav på utbildningen för kvinnor, med större fokus även på teoretiska kunskaper. Folkhögskolan blev också efter hand en allt viktigare utbildningsväg för kvinnor som ville gå vidare till andra studier. År 1937 började man därför på Tärna folkhögskola ta emot kvinnliga elever även på vinterkursens andra årskurs, vilket innebar att man för första gången praktiserade samundervisning. År 1942 frikopplades Tärna lanthushållsskola helt från folkhögskolan och Anna Alin-Bosson blev då dess rektor fram till 1944. Vid folkhögskolan fortsatte hon sitt arbete fram till makens pensionering 1947.

Om Anna Alin-Bosson hade ett starkt engagemang i de kvinnliga folkhögskolekurserna och i lanthushållsskolan, så var det ändå sången och musiken som var hennes främsta intresse. Den unisona sången var generellt viktig inom folkhögskolerörelsen och betonades också starkt av de tidigare föreståndarna på Tärna. Anna Alin-Bosson stärkte dess ställning ytterligare. Hennes förmåga att få med sig människor i sång beskrevs av omgivningen som enastående, vilket märktes både i den vardagliga undervisningen och vid samkväm och fester. Hon var en skicklig pianist och sångerska, en framstående sångpedagog och karakteriserades som ”en uppfostrarinna genom sång”. Hon betonade den unisona sångens betydelse och främst var det den hon arbetade med i sångundervisningen. Hon undervisade både de manliga och kvinnliga eleverna på Tärna i sång. Hennes mål här var framförallt att väcka lusten att sjunga och att lära in sånger som gav eleverna en rik repertoar med uttryck för olika stämningar, sånger som de sedan kunde bära med sig och använda såväl i hemlivet som i förenings- och församlingslivet. En viktig uppgift för Anna Alin-Bosson var också ledningen av skolans kör. En sådan fanns alltid på Tärna och där dominerade stämsången. Kören hade även framträdanden i Kumla kyrka.

Tärna förblev under Anna Alin-Bossons och hennes makes tid en stor och viktig folkhögskola, som kom att fostra många unga lärare och blivande folkhögskolerektorer. År 1934 organiserades en kurs för unga folkhögskollärare på uppdrag av Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, SFHL (föregångare till Förbundet Folkhögskollärarna). Man hade täta kontakter med andra folkhögskolor, bland annat med Bollnäs folkhögskola där makens syster Ingeborg Bosson var rektor under 1930- och 1940-talen. Man stärkte de internationella kontakterna och skapade många personliga förbindelser med människor i övriga Norden och i andra länder; åtskilliga konstnärer, pedagoger, vetenskapsmän och representanter för tidens kulturliv besökte skolan. Man försökte också tydligare knyta an till den danska folkhögskolerörelsens traditioner. Många elever kom från isolerade gårdar och byar på landsbygden eller från krävande förhållanden inom arbetslivet och under 1930-talet rådde svår arbetslöshet. Man fick också efter hand alltfler internationella elever från olika länder. I ett sådant sammanhang blev den Grundtvigska tanken om folkhögskolan som en hem- och familjeliknande gemenskap extra viktig. Här fick Anna Alin-Bosson en viktig roll inte minst för sin förmåga att bygga gemenskap genom sången och musiken. Hon blev mycket beundrad och älskad i den centrala position hon hade på skolan. ”Tärna gjorde säkert sin största förlust någonsin, när Anna Bosson pensionerades samtidigt som maken”, konstaterade en före detta elev när han långt senare såg tillbaka på sin tid vid folkhögskolan. ”Ingen kommer någonsin att få en sådan ställning som hon hade”, var ett annat omdöme.

Anna Alin-Bosson hade även ett stort engagemang i föreningslivet, knutet till den kristna tro som var viktig för henne under hela livet, samt till sången och till kvinnofrågan. Under studietiden sjöng hon i flera körer i Skåne. Hon grundade Kumla församlings kyrkokör 1933 och var dess ledare fram till 1947. Hon deltog också flera gånger i Västerås stifts kyrkosångshögtider. Anna Alin-Bosson var bland annat medlem i Fredrika-Bremer-Förbundet, Riksförbundet kvinnlig samhällstjänst och Vita Bandet samt styrelseledamot i Västmanlands husmodersförbund och i Västmanlands läns hemslöjdsförening. Hon ingick också under några år i styrelsen för Svenska Folkhögskolans Lärarförbund. Hennes publikationer är dock få; exempelvis bidrog hon vid några tillfällen med personliga betraktelser i stiftets julbok. Hon skrev även en artikel om Alice Tegnér i Sveriges K.F.U.K., huvudorgan för Kristliga föreningen av unga kvinnor, KFUK. Den redigerades under 1930-talet av förbundssekreteraren Signe Bosson-Alin som var änka efter Anna Alin-Bossons bror Folke, men även syster till maken.

Anna Alin-Bosson flyttade vid pensioneringen 1947 till Stockholm. Hon och maken fortsatte dock att vara engagerade i internationella folkhögskolesamarbeten under ytterligare några år; bland annat undervisade hon på en fransk-nordisk folkhögskolekurs i Rambouillet, Frankrike, under början av 1950-talet.

Anna Alin-Bosson avled i Enskede församling 1962. Hon jordfästes i Kumla kyrka och är gravsatt på Kumla kyrkogård.