Astrid Sampe var textildesigner och en av landets främsta förnyare av textiltryck för heminredning och för offentlig miljö.
Astrid Sampe föddes 1909 och levde sina sex första år i Nacka, med föräldrarna Anna Sampe, född Larsson, och Otto Sampe. År 1915 flyttade familjen till Borås, släkten hade en bakgrund i den västgötska textilindustrin. Otto Sampe följde sin pappas textila spår och etablerade sig som strumpfabrikör i Borås 1919. Astrid Sampe gick på Elementarläroverket för flickor i Borås. På fritiden deltog hon i det dagliga arbetet på faderns strumpfabrik och lärdes upp i de olika delarna, något som säkerligen bidrog till hennes kommande yrkesval. Hon var kreativ och visade tidiga prov på entreprenörsanda. Hon tecknade och formgav redan som ung, och gjorde studieresor ut i övriga Europa. Dans var ett stort intresse, något som också räknades till modernismens estetiska uttryck. Hon ville bli yrkesdansare, men styrdes in på teckningslärarutbildningen, som ansågs tryggare ekonomiskt.
År 1928 inledde hon studierna på Teckningslärarinstitutet vid Tekniska skolan (nuvarande Konstfack), men hoppade av efter två år och började på Högre konstindustriella skolans textila avdelning (nuvarande Konstfack). Skolan kritiserades vid denna tid för att vara traditionell och för lite inriktad på de nya modernistiska strömningarna. Astrid Sampe hade sin förebild i Ellen Keys tankar om föremålens ändamålsenlighet, i Bauhausrörelsen och i funktionalismens ”form follows function”. Astrid Sampes stil utvecklades också till en sparsmakad, kvalitetsmedveten och enkel elegans, något som främjades av att hon på vårterminerna fram till 1933 följde undervisningen vid Royal College of Art i London.
Under studieåren reste Astrid Sampe en hel del – i Tyskland, Frankrike, Italien och dåvarande Tjeckoslovakien – och byggde upp sitt personliga nätverk inom textil och inredning. Detta fortsatte hon med hela livet och det kom till nytta inte minst i de konstnärliga samarbeten som arrangerades inom ramen för varuhuset PUB, där hon hade sin första anställning som broderikonsult och chef på handarbetsavdelningen.
År 1936 anställdes Astrid Sampe på NK som textilexpert. Hon avancerade snabbt och blev 1937 chef för det nystartade Nordiska Kompaniets textilkammare, en institution inom svensk textil. Samma år hölls Världsutställningen i Paris, där hon representerades. En nära samarbetspartner var möbelformgivaren Elias Svedberg, son till Andrea Andreen och The Svedberg, och bror till Hillevi Svedberg. Astrid Sampe och Elias Svedberg ställde bland annat ut tillsammans i New York 1939, och samarbetet med arkitekten Sven Markelius bidrog starkt till det lyckade utfallet av lanseringarna i USA, där skandinavisk design bröt mark. Men det kanske mest produktiva samarbetet stod Erik Ljungbergs Textiltryck AB i Floda för. Det var här NK:s textilier på metervara trycktes upp med filmtryckteknik. Projektet Signerad Textil, ett samarbete mellan tolv svenska konstnärer 1954, trycktes hos Ljungbergs. Under åren på NK var Astrid Sampe också en drivande kraft i utställningsverksamheten i galleriet på varuhusets bottenvåning. Som chef för Nordiska Kompaniets textilkammare hade hon en central roll i inredningsfrågor, inte minst inom textil- och möbelformgivning, och som opinionsbildare i smakfrågor. Hon formgav omkring 250 mönster i olika tekniker och material och samarbetade med en rad textilföretag, producenter och konstnärer. Serien Linnelinjen och mönstret Perssons kryddskåp är två starka signum från 1955.
Sin kanske största pionjärinsats gjorde Astrid Sampe inom industridesignens teknikfält. Hennes innovativa utveckling av glasfibertyger för främst offentlig miljö låg i tiden när de kom i början av 1950-talet. I USA hade Dorothy Liebes arbetat med detta sedan 1940-talet, men i Sverige hade det inte prövats nämnvärt. Nu kunde textilföretaget i Mölnlycke producera vävda tyger på uppdrag av NK:s textilkammare och en ny affärsnisch var född – den flamsäkra och vattenavvisande textilen. Omkring 1970 skapades de första textilmönstren med hjälp av dator, i samarbete med IBM och programmeraren Sten Kallin. Grafiska linjer med intryck av vågrörelser, med namn som Datorkolonn och Concorde, visar mötet mellan teknik och konst.
Astrid Sampe samarbetade med många producenter och fabriker genom åren: Borås Wäfveri AB, Kasthalls Mattfabrik och inte minst Klässbols Linneväveri, som ännu producerar textil av hennes hand. Med det amerikanska designföretaget Knoll Associates Inc. hade hon framgångar internationellt. Vistelsen hos Cranbrook Academy of Art i Michigan betydde också mycket för hennes konstnärliga utveckling, inte minst kontakten med Eero Saarinen.
Astrid Sampe formgav mattor, gardintyger och hemtextil. Textilierna användes för större inredningsuppdrag till ambassader, konsulat, rederier och hotell och andra offentliga byggnader, men också i hemmen från vardag till fest. För Almedahls fabriker i Dalsjöfors designade Astrid Sampe den omtyckta hemtextilserien Linnelinjen, som lanserades på Helsingborgsutställningen H55, 1955. Den blev en succé och lever vidare i nyproduktion, ett av mönstren också i form av frimärke från 1991. Under 1960-talet var Astrid Sampe mest fokuserad på stora inredningsprojekt för ambassadbyggnader och ett uppdrag för Dag Hammarskjöldbiblioteket i FN-huset resulterade i fem ryamattor med träd från de olika världsdelarna. Hon gjorde också inredningar för rederiet Svenska Lloyds båtar. År 1972 pensionerades Astrid Sampe, men inledde strax samarbete med Byggnadsstyrelsens Utrikesbyrå och andra uppdragsgivare genom sin konsultfirma Astrid Sampe-Design.
Astrid Sampes inflytande som textilaktör och inredare var starkt, i en tid då området präglades av skickliga formgivare och företag som AB Elsa Gullberg Textilier och Inredning, Svenskt Tenn AB med Josef Frank, Gocken Jobs, Märta Måås-Fjetterström i Båstad, Handarbetets Vänner och det kyrkliga företaget Licium (nuvarande HV Licium). Astrid Sampe var en tydligt framåtriktad designer, en modernist under epitetet ”Swedish Modern”, som också såg affärsmässighet och internationell samverkan som ledmärken i sitt konstnärskap. Hennes ”mondrianska” mönsterstil från slutet av 1940-talet, med inspiration från konstnären Piet Mondrian, utgörs av geometrisk enkelhet i svart, vitt och accentfärgerna blått, rött och gult. Gardintygerna Rutil och Fibra är ett par exempel på detta, liksom dukmönstret Campari. Många är också inredningsreportagen i veckopressen, där Astrid Sampes magnifika hem visades upp och blev stilbildande, liksom hon själv – moderiktig, exklusiv, elegant – men alltid praktisk.
Astrid Sampe gifte sig 1936 med direktören och formgivaren Sten Hultberg, och lade en period till hans efternamn, men de skildes 1951. Dottern Monica Backström blev en välkänd glasformgivare.
Astrid Sampe avled på nyårsdagen 2002. Hennes efterlämnade yrkesarkiv, minutiöst uppordnat och strukturerat, förvaltas nu av Nationalmuseum.
