Anna Behle var en betydelsefull svensk danspionjär, grundare av en skola som kom att påverka den fria, moderna dansens utveckling.
Anna Behle föddes utom äktenskapet och adopterades av familjen Granbäck. Under en senare studieperiod i Paris bytte hon namn till Behle. Hon studerade tidigt musik och sång, bland annat i Uppsala, och tog organistexamen i Stockholm 1896. Studierna i musik fortsatte och 1898 antogs hon till Kungl. Musikkonservatoriets klasser i piano och solosång, där hon studerade i fem terminer. Hon gavs också möjlighet till studier i Paris, för sångpedagogerna Eugène Crosti och Emile Wartel.
I maj 1906 såg Anna Behle den amerikanska dansösen Isadora Duncans gästspel på Östermalmsteatern i Stockholm. Behle har i sina opublicerade memoarer ”Att dansa Behle” beskrivit hur det förändrade hennes liv och yrkeskarriär och fick henne att vilja bli dansare. Tillsammans med väninnan Louise Wikström (1857–1943), som var utbildad gymnastikdirektör vid Gymnastiska centralinstitutet, reste hon samma sommar till Berlin för att ta lektioner vid Isadora Duncans skola. Paret reste sedan vidare till Genève och fortsatte studierna hos tonsättaren och musikpedagogen Émile Jacques-Dalcroze (1865–1950), som är känd för att ha utvecklat den så kallade rytmiska gymnastiken. Hans metod för att lära sig musik genom rörelse har fortsatt att utvecklas och förekommer bland annat vid Kungl. Musikhögskolan. Anna Behle återkom till Jacques-Dalcrozes skola 1910–1911 och erhöll ett lärardiplom.
Hösten 1907 öppnade Anna Behle och Louise Wikström Anna Behles Plastikinstitut, förlagt till en lägenhet på Brahegatan i Stockholm. Där undervisades det i Duncaninspirerad dans, gymnastik och Dalcrozebaserade övningar för barn och vuxna. Kurserna beskrevs som en del av en ny kroppslig fostran för den moderna människan, snarare än som en utbildning för blivande professionella dansare. Trots det kom flera studenter att längre fram skapa sig professionella danskarriärer. Systrarna Falk, Gabo (1899–1975) och Jeanna (1901–1980), blev båda betydelsefulla för framväxten av en modern danspedagogik. En annan av Anna Behles elever var finska Maggie Gripenberg (1881–1976) som studerade hos Anna Behle 1909 och som bidrog till den fria dansens utveckling i Finland.
Vid sidan av det egna institutet arbetade Anna Behle också i olika perioder som plastiklärare vid Kungl. Teaterns operaskola och som lärare i rytmisk gymnastik och solfège (ett speciellt övningssätt inom sångundervisning) vid Musikkonservatoriet. Hon tilldelades den kungliga medaljen Litteris et Artibus 1933. Under åren 1935 till 1951 arbetade hon som sångpedagog i Malmö.
Anna Behle dog 1966.
