Greta Holmgren, ofta kallad Sago-Greta, var författare som bland annat turnerade med föredrag och musikaftnar. Hon skapade Barnens Paradis, en lekpark för barn vid Göteborgsutställningen 1923, och hon redigerade barnsidan i Dagens Nyheter. På 1960-talet berättade hon sagor i Sveriges Radio.
Greta Holmgren föddes 1870 i Lund när föräldrarna var på genomresa. Hon var äldsta barn till professor Fritiof Holmgren och författaren Ann Margret Holmgren, född Tersmeden. Fadern var en internationellt känd fysiolog och Sveriges förste professor i ämnet. Modern var bland annat verkställande direktör för Upsala Nya Tidning mellan 1897 och 1898, och mycket engagerad i kvinnorättsfrågor. Greta Holmgren växte upp i Villa Åsen bortom Botaniska trädgården i Uppsala. Hemmet var under många år en samlingspunkt för Uppsalas akademiska radikaler. Till umgänget och vännerna hörde bland annat Hjalmar Öhrvall och Knut Wicksell. Familjens ekonomi blev bekymmersam när hustruns arv, som var placerat i bruksaktier, upphörde att ge avkastning. Villa Åsen öppnades då för inackorderingar och blev ett uppskattat hem för flera studentgenerationer.
Greta Holmgren hade sju yngre syskon, däribland läkaren och professorn Israel Holmgren och marinofficeren Björn Frithiofsson Holmgren, båda även riksdagsmän, samt elpionjären Torsten Holmgren och professorn Gunnar Holmgren.
Uppväxten var för tiden okonventionell och fri. Den unga Greta Holmgren kläddes på samma sätt som sina bröder. Fadern lät även bygga en gymnastikapparat på gården där barnen fick träna fysiska övningar. I familjen fanns ett stort intresse för musik, språk och dans. För att stimulera språkinlärning hos barnen anställdes en ung schweiziska, kallad Bonne Marie, till vårdarinna för barnen — hon blev en uppskattad del av familjen. Tillsammans med syskonen gav Greta Holmgren teaterföreställningar för gäster och för jungfrurna i hemmet. Släkten var också mycket musikalisk och hon följde ofta med sin mor när hon tog sånglektioner i Stockholm. Modern hade en vacker sopran och kallades även rösträttens sångfågel. Greta Holmgrens morfar var också musikaliskt intresserad och sjöng även han.
I de tidiga skolåren skedde undervisningen i hemmet i huset på Kungsgatan i Uppsala. I huset, som kallades Palatset, deltog också andra barn förutom syskonen Holmgren i undervisningen. Greta Holmgren sattes så småningom i Uppsala högre elementarläroverk för flickor (Alexandersonska flickskolan) på Trädgårdsgatan i Uppsala som var ett vanligt 8-årigt läroverk. Greta Holmgren hade redan i skolåldern utvecklat ett intresse för skrivande, och tillsammans med tre vänner gav hon ut en tidning i sin skolklass. Hon lämnade skolan innan hon tagit examen, för studier i Stockholm vid Musikaliska akademien. Hon studerade senare musik i Christiania (nuvarande Oslo) och Berlin. Hon kom också att ta plats som guvernant i Bois-Colombes utanför Paris.
År 1895 gifte Greta Holmgren sig med bankdirektören och blivande generalkonsuln Johan Olof Lilliehök af Fårdala, med vilken hon fick döttrarna Gerd och Birgitta. Paret bosatte sig i Göteborg. De skilde sig 1904. År 1912 gifte Greta Holmgren om sig med museimannen och konsthistorikern Sixten Strömbom. Familjen umgicks med framstående konstnärer som Carl Milles och Isaac Grünewald. De var bosatta i Göteborg och Lidingö. Paret skilde sig 1923.
Greta Holmgren gav ut folksagor, propagerade för sagan som litteraturform och var en eftersökt sagoläsare och turnerade med föredrag och musikaftnar. År 1913 gav hon ut boken Ur den blåmålade kistan om författaren August Bondeson, som samlade och gav ut folkvisor och sagor. Bondeson, som var en kär vän till familjen, kom att betyda mycket för Greta Holmgrens eget sagoberättande. Hon beskrev honom som den allra käraste sagofarbrorn under sin uppväxt och i Ur den blåmålade kistan beskriver hon sina minnen av Bondeson. I en recension av boken i Ord och Bild 1914 gav Ellen Key en bild av Greta Holmgren som en mycket insiktsfull och känslig författare:
”De händer som här rört vid - en döds kvarlåtenskap - ha i detta fall varit mycket mjuka och milda. Men framför allt har Greta Strömbom-Holmgren själf inom sig ett sång- och sagolynne genom hvilket hon ägt makten att till nytt lif väcka det minne hon troget vårdat.”
År 1923 skapade Greta Holmgren lekparken Barnens Paradis vid Göteborgsutställningen. Lekparken kom att bli ett av de mest uppskattade inslagen under utställningen och i motsats till Göteborgsutställningen som helhet gick Barnens Paradis också med vinst. Projektet kom till i slutet av förberedelserna på initiativ av Greta Holmgren. Utställningsgeneralen Adelsohn blev genast förtjust i idén om att skapa en plats och ett ”paradis” för barnen under utställningen. I Barnens Paradis erbjöds karuseller och ponnyridning och här fanns en egen vaktparad med soldater i höga kaskar som var föregångare till blåsorkestern Göta Lejon. I värdshuset Äppleboda serverades choklad med vispgrädde och personalen var alla barn. Där fanns Pepparkakshuset och den sagolika gungan i form av en jättegubbe med två galoscher som barnen gungade i och ett flertal andra attraktioner och aktiviteter. Greta Holmgren beskriver arbetet med Barnens Paradis på följande sätt i en intervju i Dagens Program, en tidning för utställningen, den 27 juni 1923:
”Jag är överlycklig, säger Sago-Greta, jag känner mig som drottning i en saga, jag har allt vad jag kan önska och ser ständigt lyckliga och glada barn omkring mig i den underbaraste av alla trädgårdar. Hela denna sommar blir som en saga för mig och jag är så lycklig över att jag fått utföra och skapa detta Barnens Paradis.”
Greta Holmgren gav också ut barnens egen tidning — Paradisposten — som kom ut under utställningssommaren. Redaktör var Greta Holmgrens dotter Birgitta Lilliehöök, senare också känd författare. Ett år efter utställningen flyttade Barnens Paradis in på Liseberg och Greta Holmgrens skapelse har sedan dess präglat Göteborgs och Lisebergs profil.
Som om inte arbetet med Barnens paradis var nog skrev Greta Holmgren 1923 också barnoperan De tre mostrarna eller Flickan som spann guld av långhalm, vars musik komponerades av Kurt Atterberg. Hon fortsatte att ge ut sagoböcker, som Tant Lisas sagor, 1925, och Riga Rabels källa och andra sagor, 1956. År 1939 gav hon ut den självbiografiska boken Hemmet med de öppna dörrarna, med minnen från uppväxten i Uppsala. Boken inleds på följande sätt: ”Mitt första minne är karakteristiskt nog en öppen dörr. Det var vid St Larsgatan i Uppsala.”
Greta Holmgren fick efter Barnens Paradis också anställning på Dagens Nyheter där hon redigerade barnsidan. På 1960-talet berättade hon sagor i Sveriges Radio. Hennes kreativitet kom att hålla i sig under hela hennes levnadstid. På äldre dagar ägnade hon sig gärna åt att brodera fritt.
Greta Holmgren avled 17 november 1961, 91 år gammal. Hon är begravd i den Holmgrenska familjegraven på Uppsala gamla kyrkogård.
