Astrid Ahnfelt är främst känd för sina insatser för kulturutbytet mellan Sverige och Italien.

Astrid Ahnfelt föddes 1876 i Stockholm och tillhörde en akademisk och litterär släkt. Hennes far Arvid Ahnfelt skrev den första avhandlingen om Carl Jonas Love Almqvist och verkade som tidskriftsredaktör och liberal skribent. Hennes mor Hilda Ahnfelt grundade 1879 Stockholms Plymfabrik som hon drev i egen regi fram till 1912, då sonen Edmund Ahnfelt övertog ledningen. Astrid Ahnfelt växte upp i Stockholm och befann sig i kretsen kring Ellen Key, vilken 1897 hjälpte henne att ordna plats som barnflicka hos den svenska familjen Steffen i Compiobbi utanför Florens i Italien. Astrid Ahnfelt stannade ett år i Toscana och flyttade sedan till Rom med förhoppningen att kunna försörja sig som pianolärare. I Rom kom hon i kontakt med den svenska kolonin i staden och i stället för att bli pianolärare började Astrid Ahnfelt att arbeta som kulturkorrespondent för svenska dagstidningar och kulturtidskrifter. Hon introducerade italienska kvinnliga författare och presenterade 1904 skalden Giosue Carducci, Nobelpristagare i litteratur 1906, för den svenska publiken.

Astrid Ahnfelt drevs av litterära ambitioner och skrev både på italienska och svenska. År 1902 publicerades La lacrima nel mare del dolore e La sposa della morte, ett verk som innehåller två berättelser (på svenska lyder titlarna på berättelserna ”Tåren i smärtans hav” respektive ”Dödens brud”). År 1905 utkom hennes roman Nutidsungdom och sagosamlingen Sagor och legender. Hon publicerade också sagor på italienska. I blindo, en 400 sidor lång roman med motiv från svenskars liv i Italien utgavs 1908 i Sverige. Innehållet har vissa självbiografiska drag. Klara Johansons recension i Stockholms Dagblad av romanen är mycket negativ, liksom Marika Stiernstedts omdöme i Idun, även om den senare fann viss utvecklingspotential i Astrid Ahnfelts författarskap. I samma nummer av Idun medverkade Astrid Ahnfelt själv med ett reportage från Messina på Sicilien, som drabbades av en stor jordbävningen i slutet av 1908. Astrid Ahnfelt reste dit för att arbeta som tillfällig sjuksköterska och bistå de drabbade. Arbetet resulterade i flera texter i Idun. Texterna gavs senare ut i bokform.

Astrid Ahnfelt arbetade också som litterär kontaktperson. Hon gjorde en resa tillsammans med den italienska författaren Antonio Beltramelli till Sverige, där hon agerade ciceron. Efter resan gavs Antonio Beltramellis bok Attraverso la Svezia ("Genom Sverige") ut 1908, en bok som också innehöll 13 noveller på italienska av Astrid Ahnfelt. Några av Antonio Beltramellis böcker publicerades på svenska i Astrid Ahnfelts översättning. År 1903 presenterade Astrid Ahnfelt Selma Lagerlöf för den italienska publiken, och 1912 publicerades artikeln ”Selma Lagerlöf i Italien” i Stockholms Dagblad. År 1912 gavs även August Strindbergs Mäster Olof ut på ett förlag i Milano, översatt av Astrid Ahnfelt i samarbete med italienskan Maria Pascolato Pezzè. Astrid Ahnfelt introducerade också svenska författare i tidskriften Nuova Antologia: Carl Jonas Love Almqvist 1903, Gustaf Fröding 1911 och Verner von Heidenstam 1924. Den senare stod hon i korrespondens med sedan 1909 och hon besökte honom på Övralid 1930.

År 1909 eller 1910 fick Astrid Ahnfelt, som ogift, sonen Silvano Attico, vilken hon själv uppfostrade och vars fader är okänd för eftervärlden. Under första världskriget bodde hon i Florens, där hon tycks ha drivit en pensionatsliknande rörelse och haft planer på att starta en skola med moderna uppfostringsmetoder. Efter kriget bodde hon i Neapel där hon tjänstgjorde i ett bibliotek och arbetade på svenska konsulatet. År 1922 publicerades hennes översättning till italienska av August Strindbergs Tjänstekvinnans son.

Astrid Ahnfelts ekonomiska situation var ständigt kritisk. Hon tycks ha bett att få låna pengar av Selma Lagerlöf och 1930 gick Verner von Heidenstam i borgen för ett lån i Riksbanken. Astrid Ahnfelt var mycket positivt inställd till Mussolinis fascistiska regim, något som försvårade hennes möjligheter att publicera sig i Sverige. Från och med 1934 försörjde hon sig som korrekturläsare på Il Giornale d’Italia. Någon gång vid denna tid drabbades hon av ett hårt slag, när hennes son dog i en motorcykelolycka.

År 1938 gavs Heidenstams Karolinerna ut i Astrid Ahnfehlts italienska översättning med titeln Carolus Rex. 1939 tilldelades hon ett mindre pris på 500 lire av den göteborgska Svensk- Italienska föreningen. Hon tilldelades också en kunglig medalj, Vasamedaljen i guld, 8:e storleken. Under 1950-talet lär Astrid Ahnfelt ha arbetet med översättningen av ett urval noveller av Gabriele d’Annunzio till svenska, som dock aldrig trycktes. Hon dog 1962, sannolikt i Rom.