Eivor Olsson Lagman var landets bästa kulstötare från 1941 och två decennier framåt. Hon vann även SM-medaljer i andra kastgrenar.
Eivor Olsson Lagman föddes i Göteborg 1922. Hon blev tidigt i livet intresserad av idrott. Att hon hade talang för kastgrenar märktes redan i skolan när hennes boll vid kast med liten boll hamnade utanför skolgården. ”Men gymnastikkäringen ruskade bara på huvudet”, konstaterar hon själv något frustrerad. Hennes idrottsintresse uppmuntrades emellertid av fadern Knut Olsson som var en duktig idrottsman inom områdena cykel och skridsko. Hon var dock, enligt egen utsago, mycket blyg och vågade inte ta kontakt med någon förening. Först när hon fick hjälp av en kamrat togs det avgörande steget och då hade hon redan fyllt 18 år. Den första klubben blev Kvinnliga IK Sport. Där stannade hon dock bara ett år varefter klubbadressen blev Redbergslids IK. Efter tio år i denna förening tog hon steget över till Göteborgs Kvinnliga IK (GKIK), och där förblev hon resten av karriären.
Genombrottsåret för Eivor Olsson Lagman var 1941, hennes första år som föreningsaktiv. Detta år vann hon guld i DM i både kula, spjut och slungboll. I SM vann hon brons i såväl kula som diskus. Följande år vann hon DM-guld i kula, diskus och spjut och i SM erövrade hon silver i dessa tre kastgrenar. Nästkommande år, det vill säga 1943, tog hon sitt första SM-guld i kula och i denna gren kom hon att segra 14 år i följd. Under 20-årsperioden 1941–1960 vann hon totalt 34 SM-medaljer, varav 20 i kula, åtta i spjut, däribland två guld, och sex i diskus. I DM-sammanhang blev antalet guld totalt 31. Mellan 1943 och 1955 förbättrade hon det svenska rekordet i kula vid åtta tillfällen från 11,88 meter till 13,29 meter. Det kan noteras att närmade sig 40-årsåldern när hon vann sitt sista SM-guld, vilket var en ovanligt hög ålder för friidrottsaktiva damer - bortsett från fenomenet Ruth Svedberg.
I det tidiga föreningslivet tränade Eivor Olsson Lagman två gånger i veckan. När framgångarna började bli påtagliga i mitten av 1940-talet ökades träningsdosen till fyra gånger varje vecka. Bästa träningskompisen var spjutkastaren Ingrid ”Pyret” Almqvist. Under några år tränade de i stort sett varje dag under sommarhalvåret. Det mesta av träningen fick de sköta på egen hand, men när landskampsutbyte började äga rum fick de viss hjälp av landslagstränaren Martin Jansson. Sin första landskamp gjorde Eivor Olsson Lagman 1947 då det blev förlust mot Danmark, men då hon vann kultävlingen. Totalt kom hon upp i 30 sådana kamper och vid åtskilliga av dem fick hon ställa sig överst på prispallen.
Som kulstötare representerade Eivor Olsson Lagman Sverige i flera internationella sammanhang. Det första var EM i Oslo 1946, där hon blev femma. I OS i London 1948, då kulstötning för damer hade OS-debut, klarade hon enkelt kvalgränsen 12,30 meter genom att stöta 12,62 meter. I finalen fick hon nöja sig med 11,84 meter och elfte plats. Vid EM 1950, som ägde rum i Belgien, deltog Eivor Olsson Lagman i både kula och spjut. I förstnämnda gren blev placeringen 11 med resultatet 11,90 meter och i den senare 13 med noteringen 34,85 meter. I spjuttävlingen blev hon distanserad med flera meter av Ingrid Almqvist. Hon blev även uttagen till OS i Helsingfors 1952. Då hårdnade konkurrensen till följd av Sovjets deltagande. I kvalet stötte hon 12,70 meter medan det i finalen bara blev 12,46 meter. Detta resultat innebar att hon hamnade på plats tretton.
Under sin tid i Redbergslids IK sysslade Eivor Olsson Lagman förutom friidrott också med handboll. Hennes position var normalt målvakt - något märkligt för en person med en så omvittnad kastkraft. Vid två tillfällen 1947, i det ena fallet inne- och i det andra utehandboll, ingick hon i det lag som hemförde DM-guldet till klubben.
Eivor Olsson Lagman dog i Göteborg 2016.
