Ruth Svedberg var den första svenska kvinnliga friidrottaren som tog olympisk medalj. Hon var också den kvinnliga friidrottare som fram till 2015 tagit flest individuella guldmedaljer i SM.
Ruth Svedberg föddes i Malmberget i Gällivare som fjärde barnet av sex till stenarbetaren Gustaf Oskar Svedberg och hans hustru Sofia Vilhelmina Johansson. År 1912 bosatte sig familjen i stadsdelen Gamlestaden i Göteborg. De flyttade senare till Stockholmsgatan 11 där Ruth Svedberg levde ogift fram till sin död.
I tjugoårsåldern började butiksbiträdet Ruth Svedberg träna tre kvällar i veckan på Slottsskogsvallen i Göteborg. En slump gjorde att hon började med kula och diskus. Hon och övriga flickor blev tillsagda att kasta en sten så långt de kunde. Ruth Svedberg kastade längst.
Den första stora segern i kula tog Ruth Svedberg 1925 på hemmaplan i en tävling mot England. Hon var fanbärare vid invigningen av ”damolympiaden”, de Internationella Kvinnliga Idrottsspelen, på Slottsskogsvallen året därpå. Hundra deltagare från nio nationer tävlade. Det blev en fjärde plats i diskus för Ruth Svedberg i de framgångsrika spelen, vilka har kommit att räknas som genombrottet för kvinnlig friidrott i Sverige.
Den första olympiaden med kvinnligt deltagande i friidrott ägde rum i Amsterdam 1928. Att döma av uttagningstävlingarna på Stadion i Stockholm såg det mörkt ut för herrarna medan damerna överraskade med storartade rekord. Ruth Svedberg satte nytt rekord i diskuskastning. Trots framgångarna vägrade Olympiska kommittén att ge anslag till kvinnlig representation eftersom den ansåg att ”idrotten maskuliniserar den kvinnliga ungdomen”. Privata insamlingar gjorde dock resan möjlig för de kvinnliga friidrottarna. Ruth Svedberg tog brons i diskus och blev därmed den första svenska kvinnliga friidrottaren att ta medalj i OS.
Diskus blev Ruth Svedbergs bästa gren och därefter trekamp. I den senare blev hon bronsmedaljör i den tredje ”damolympiaden” som hölls i Prag 1930. Vid femlandskampen i Blackpool 1936 satte hon nytt brittiskt rekord i både kula och diskus.
Pionjären Ruth Svedberg erövrade sina första SM-guld 1929 i diskus och trekamp och tog fram till 1949 medaljer i åtta grenar: diskus, kula, spjut, slungboll, trekamp, höjdhopp, längdhopp och 80 meter löpning. Valörerna var 22 individuella guld, åtta lagguld, 14 silver och sju brons, och 13 officiellt registrerade rekord. Sitt sista personliga rekord satte Ruth Svedberg som 46-åring i diskus på Ryavallen i Borås med 38,98 meter.
I februari 1926 bildades Cykelklubben Friggs damavdelning för gång-och damcykelsport samt fridrott och Ruth Svedberg blev medlem i september. Ordförande var en man. Tidigt ifrågasattes om ordföranden verkligen hade tid att ägna sig åt damavdelningen eftersom han var strängt upptagen av sin egen cykelsport. Frågan om kvinnligt ordförandeskap väcktes med bordlades. Diskussionen om damavdelningens inriktning var livlig och ledde till att stadgarna ändrades till förmån för den allmänna idrotten. Man bildade i slutet av året ett handbollslag med Ruth Svedberg som målvakt. Ett förslag att sära på kvinno- och mansavdelningarna i särskilda klubbar röstades ned, men damavdelningen kunde nu ta upp vilken idrott som helst och fick också en egen styrelse. I januari 1927 valdes den första kvinnliga ordföranden och i slutet av året röstade medlemmarna i damavdelningen enhälligt att skilja sig från Cykelklubben Frigg ”på grund av den manliga avdelningens olämpliga uppförande”. I fortsättningen var det en enskild damklubb med annat namn och andra dräkter, Kvinnliga Cykel-och Idrottsklubben Sport. År 1936 ändrades namnet till Kvinnliga IK Sport och 1938 blev Ruth Svedberg föreningens ordförande, en post som hon innehade i tio år. Föreningen styrdes av kvinnor ända fram till 1970-talet då de första männen fick inträde i styrelsen.
Ruth Svedberg var mycket aktiv i föreningsarbetet. Hon sydde upp förslag på klubbmärke och nya tävlingskläder, tog på sig att årligen söka lämpliga lokaler för gymnastik och handboll, anordnande av tävlingar, gav idéer till finansiering av verksamheten och så vidare. Hon fick under 1940-talet betalt som gymnastikinstruktör med en ersättning med drygt 90 kronor per år. Som ledare och instruktör inom den frivilliga idrottsrörelsen fick Ruth Svedberg möjlighet att utbilda sig till sjukgymnast i en kortkurs vid Gymnastiska centralinstitutet (GCI).
Föreningen fick många friidrottare, som exempelvis Ann-Britt Leyman och Mona-Lisa Englund, tack vare Ruth Svedbergs oegennyttiga arbete för klubbens utveckling. Hon startade framgångsrikt ett handbollslag där hon fungerade som tränare samtidigt som hon själv spelade med i laget fram till början av 1940-talet. År 1953 fick hon diplom ”för gagnande insats inom svensk handboll” av både Göteborgs Handbollförbund och Svenska Handbollförbundet.
Parallellt med sin egen idrottskarriär var Ruth Svedberg ledare och instruktör för kvinnliga idrottare. Hon åkte även runt i landet 1939–1945 som Svenska idrottsförbundets resande amatörinstruktör. För detta arbete mottog Ruth Svedberg ingen ersättning eftersom det inte var förenligt med dåtidens amatörregler. Hennes insatser var banbrytande och av stor betydelse för idrottande kvinnors tillträde till idrottsarenan. Ruth Svedberg valdes 1999 in i göteborgsidrottens Hall of Fame. Hon avled 2002, 99 år gammal och är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.
