Elin av Skövde levde i Västergötland under 1100-talet, i slutet av den period då Sverige kristnades, och hon blev ett rikskänt helgon.

Elin av Skövde föddes av högbördiga föräldrar i början på 1100-talet. Det är okänt vilka föräldrarna var och exakt när de levde. Då Elin av Skövde var i giftermålsåldern ingick hon äktenskap med en man och tillsammans fick de flera barn, varav minst en var en dotter. Elin av Skövde blev änka i ung ålder och hon gifte aldrig om sig. Som änka fick hon själv styra över sina tillgångar, vilket bland annat visade sig i hennes donationer till den kristna kyrkan. Under sin livstid utmärkte Elin av Skövde sig genom att hålla fast vid den då relativt nya kristna lärans seder som att fasta, be böner för sina medmänniskor och utföra kristna, goda gärningar.

Elin av Skövde bidrog till uppförandet av en kyrka i Skövde samt eventuellt ännu en kyrka i Götene. Efter att hon blev änka hade hon möjlighet och råd att göra en pilgrimsresa till Jerusalem. Den resan ägde rum efter att hennes svärson mördats av sitt tjänstefolk. Enligt uppgift var de upprörda över att husbonden misshandlade sin hustru. Elin av Skövde anklagades för att avsiktligt ha vållat svärsonens död för att hon ville skydda sin dotter.

Det påstås också att Elin av Skövde hade haft en dröm om att hon skulle dö i Götene men begravas i den nya kyrkan som hon själv hade finansierat i Skövde. Detta skulle också bli sant. En kort tid efter hemkomsten från Jerusalem, på promenaden på vägen mellan sitt hem och där en ny kyrka i Götene skulle invigas, mördades Elin av Skövde av svärsonens släktingar som hämnd för dennes död. Kort därefter rapporterades det mirakulösa händelser i samband med hanteringen av hennes kvarlevor, vilket ledde till att hon lokalt vördades som helig kvinna och helgon.

Före 1300-talets slut var hon välkänd och vördad som helgon i hela det svenska riket. Hennes festdag firades den 30 juli i Skara stift och den 31 juli i övriga svenska stift. I sitt stadsvapen hedrar Skövde kommun än i dag Elin av Skövde.