Elsa Svartengren var en socialdemokratisk journalist som bland annat bevakade riksdagsarbete för Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbunds tidning Morgonbris och för Svenska Kvinnors Vänsterförbunds tidning Tidevarvet.
Elsa Svartengren föddes 1892 som dotter till fabrikör Johan Larsson Wideblom och Karin Olsdotter Wideblom. Hon hade fyra äldre syskon och hon växte upp i Sundsvall. Som 21-åring lämnade Elsa Svartengren Sundsvalls Handelsinstitut (senare Sundsvalls stads handelsskola) och fick en plats som bokförare. Några år senare fann hon en anställning på företaget Hugin som sålde vitvaror, där hon både tog hand om ekonomin och samtidigt skrev redaktionella texter under 1914–1917. Senare fick hon samma slags anställning på Stockholms-Tidningen, där hon var fram till 1922.
1927 gifte hon sig med lektor Hilding Svartengren, som var intresserad av att paddla kanot. I boken Med tält och kanot. Sex veckor i midnattssolens land som hon samma år gav ut under flicknamnet Wideblom framgår att det var ett gemensamt intresse. Boken fick relativt goda recensioner och recensenten framhävde Elsa Svartengrens goda humör. Senare skulle hon också skriva om många paddelturer med sin man och andra, bland annat på floden Seine från Paris till Rivieran.
Elsa Svartengren var intresserad av att skriva. Det stod klart tidigt, lika tydligt visade det sig att hon sparade på tidningsklipp och tyckte om att skapa arkiv. I hennes arkiv på KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek, återfinns bland annat flera brev från 1960- och 1970-talet om det blivande Kvinnohistoriska arkivet (numera KvinnSam), där bibliotekarierna Asta Ekenvall och Rosa Malmström både bad henne om hjälp och tackade för gjorda insatser. Elsa Svartengren lyckades bland annat få Kerstin Hesselgrens arkiv till Göteborg.
Elsa Svartengren var socialdemokrat och ansåg att det partiet var det bästa för kvinnorna. Hon publicerade artiklar i Social-Demokraten och redan från 1933 även artiklar i det socialdemokratiska kvinnoförbundets tidning Morgonbris både under eget namn men också under signaturen Mix, och hon skrev om det mesta. Hon anställdes på Morgonbris under åren 1938–1942. Senare blev hon heltidsanställd sekreterare på Yrkeskvinnornas riksförbund. Då hade hon redan från 1930 börjat rapportera från riksdagsdebatterna under rubriken ”Från riksdagsläktaren” i Svenska Kvinnors Vänsterförbunds tidning Tidevarvet, vilket hon fortsatte med fram till 1936. Tillsammans med riksdagsledamoten Ruth Hamrin-Thorell, som också arbetade på Idun och Carin Hermelin, som arbetade med Tidevarvet och var syster till Honorine Hermelin, rektorn på Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad, gav hon ut boken Vår riksdag. Vad angår den oss? år 1941. I intervjuer talade Elsa Svartengren om sig som riksdagsjournalist.
Elsa Svartengren var aktiv inom både Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Yrkeskvinnors Riksförbund, YK. I den tidigare egenskapen engagerade hon på 1940-talet Ebba Holgersson, huvudläraren i kommunalpolitik från Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad, att leda kurser för socialdemokratiska kvinnor på kursgården Bommersvik. Denna kursgård beskrev Elsa Svartengren i lika positiva ord som andra har beskrivit Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad.
Under 1940-talet var hon anställd på YK, som arbetade inte bara för kvinnors rättigheter på arbetsmarknaden utan också inom bostadspolitiken med servicehus. Hon engagerade sig också i Samarbetskommittén för Svenska Kvinnors Vänsterförbund, där både Elisabeth Tamm och Ada Nilsson var medlemmar. Hon blev alltmer indragen i kretsen kring Fogelstadförbundet och dess tidning med samma namn, där hon regelbundet rapporterade. Hon medverkade också i Idun under de här åren. År 1956 medverkade Elsa Svartengren tillsammans med Ragna Kellgren i boken Fogelstad. Berättelsen om en skola, redaktör var Elsa Björkman-Goldschmidt. Boken handlade om Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad.
Elsa Svartengren var feminist och att hon såg som sin uppgift att rapportera om kvinnor och kvinnors insatser i samhället. Hon avled 1974 och är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
