Greta Linder var bibliotekarie och den första kvinnliga bibliotekskonsulenten. Hon var också en uppskattad lärare, föreläsare och skribent samt engagerad för bibliotekariernas fackliga rättigheter.
Greta Linder föddes 1888 som äldsta dotter till Nils och Gurli Linder. Ytterligare två döttrar föddes i familjen, Estrid och Tyra. Modern var en känd författare, journalist och barnbokskritiker med Svenska Dagbladet som sin främsta plattform. Fadern var lektor, uppslagsboksredaktör och riksdagsledamot. Han var 30 år äldre än sin hustru och hade varit hennes lärare på Högre lärarinneseminariet. Den stora åldersskillnaden påverkade äktenskapet och efter några lyckliga år gled föräldrarna isär. Slitningarna i äktenskapet gjorde att Gurli Linder tog det för den tiden ovanliga steget att lämna hemmet. Vid skilsmässan förlorade hon vårdnaden om flickorna, som bara fick träffa sin mamma vid enstaka tillfällen. Något år senare blev emellertid Nils Linder sjuk och avled och Gurli fick åter vårdnaden om döttrarna, som då hade svårt att finna sig i den nya situationen. Dessa familjeförhållanden fick förmodligen avgörande betydelse för de tre flickorna. Alla tre utbildade sig och blev självständiga yrkeskvinnor och ingen av dem gifte sig. De behöll pietetsfullt moderns hem som en mötesplats för bibliotekarier, författare och konstnärer.
Greta Linder fick sin utbildning vid Almquistska samskolan, en av samtidens modernaste skolor, där hon också tog studenten 1907. Hon siktade på lärarbanan och läste litteraturhistoria, nordiska språk, engelska och tyska vid Uppsala universitet. Med sin öppenhet och stora lätthet att knyta kontakter deltog hon självfallet i de kvinnliga studenternas kårliv, bland annat i Kvinnliga studentföreningens verksamhet. År 1911 tog hon sin filosofie magisterexamen. Våren 1912 tillbringade hon i England för att förbättra sina språkkunskaper och hennes avsikt var att därifrån söka ett lärarvikariat.
Valfrid Palmgren föreslog i sin stora biblioteksutredning 1911 att en biblioteksbyrå med bibliotekskonsulenter skulle inrättas för att bland annat fördela de föreslagna ökade statliga bidragen till folkbiblioteken, upprätta en mönsterkatalog och i övrigt bidra till utvecklingen av folkbiblioteken. Utredningen resulterade i en proposition till 1912 års riksdag. Fredrik Hjelmqvist och Knut Tynell från Lunds universitetsbibliotek utsågs till konsulenter. Genom Gurli Linder fick Greta Linder veta att den planerade biblioteksbyrån sökte en assistent. Hon sökte och fick tjänsten.
I början av 1913 började biblioteksbyrån sin verksamhet under namnet Bibliotekskonsulenterna. Greta Linder kom att arbeta där i stort sett under hela sitt yrkesverksamma liv, först som assistent och från 1929 som bibliotekskonsulent. Byrån låg inledningsvis direkt under Ecklesiastikdepartementet men inordnades senare under Skolöverstyrelsen. År 1915 fick Greta Linder ett stipendium för att utbilda sig vid The Library School of The New York Public Library under ett år och praktisera och göra studiebesök på amerikanska folkbibliotek. Resan avslutades med en period i Danmark, vilket gjorde att hon fick god kännedom om danska biblioteksförhållanden och ett nätverk av danska kolleger, som hon höll fortsatt kontakt med.
Att upprätta en grundkatalog som stöd för biblioteken i deras inköpsarbete och ur vilken de böcker som köptes för statsbidragen skulle väljas, blev den första stora arbetsuppgiften för Greta Linder och bibliotekskonsulenterna. Inspektionsresor till de bibliotek runt om i landet som sökte statsbidrag ingick i arbetet. Andra tidiga insatser som kom att betyda mycket för folkbibliotekens utveckling, och där bibliotekskonsulenterna var drivande, var bildandet av Sveriges Allmänna Biblioteksförening (SAB) 1915, utarbetandet av ett klassifikationssystem, det så kallade SAB- systemet, 1921, och nationella katalogregler 1934. Greta Linder var under många år ledamot av SAB:s katalogkommitté och hennes Katalogregler i sammandrag, 1938, utkom under mer än 20 år i ständigt nya upplagor. Hon ingick i den kommitté som förberedde byggandet av Stockholms stadsbibliotek och var sedan under åren 1925–1929 anställd som andre bibliotekarie där för att köpa in de böcker, cirka 200 000 band, som behövdes inledningsvis. Stadsbiblioteket invigdes 1928.
Att resa var ett stort intresse för Greta Linder. Hennes övertygelse om att bibliotekarierna måste göra resor för att få inspiration och nya perspektiv resulterade i att en fond, Greta Linders resestipendiefond, inrättades i samband med hennes pensionering. Den förvaltades av Svenska folkbibliotekarieförbundet (SFF, senare DIK) och genom den har många bibliotekarier genom utlandsresor fått möjlighet att bredda sina erfarenheter och knyta nya kontakter.
Samarbetet mellan biblioteken i de nordiska länderna var under första halvan av 1900-talet särskilt intensivt. Biblioteksföreningarnas årsmöten var givna tillfällen för sammankomster. Man ordnade gemensamma kurser och konferenser och ömsesidiga studiebesök. Greta Linder hade sedan studieresan 1916 mycket goda förbindelser med de ledande danska biblioteksföreträdarna och besökte flera gånger Danmark. Den dynamiske och karismatiske danske biblioteksdirektören och motståndsmannen Thomas Døssing hade hon nära kontakt med under många år. Hon ägnade honom också en uppskattande minnesskrift 1954, där hon ger en levande bild av Døssings starka personlighet. Hon vittnar också om vilket stort inflytande hans inspirerande och uppmuntrande förhållningssätt gentemot bibliotekspersonal och politiker under inspektionsresorna i Danmark fick på hennes eget arbete i Sverige.
Greta Linders största intresse gällde utbildningsfrågorna. Valfrid Palmgren hade från 1908 och några år framåt hållit kortare kurser. Korrespondenskurser ordnades för personal på mindre bibliotek. Men någon regelrätt biblioteksskola för bibliotekarier fanns ännu inte utan bibliotekarierna utbildades internt. Inför öppnandet av Stockholms stadsbibliotek var behovet akut och 1926 hölls den första längre bibliotekarieutbildningen under enkla förhållanden. Ända fram till sin pensionering var Greta Linder sedan en ambitiös och engagerad lärare vid den biblioteksskola, Statens biblioteksskola, som efterhand fick allt fastare form. Under trettio år var hon med om att utbilda praktiskt taget samtliga svenska bibliotekarier. Hon ledde även sommarkurser och korrespondensundervisning för olika kategorier av biblioteksanställda.
Utbildningsfrågor är också ämnet för många av de artiklar och uppsatser som Greta Linder skrev för SAB:s skriftserie, i olika tidskrifter och i andra sammanhang. Hon skrev om bibliotekarieyrket, om lönefrågor, arbetsvillkor och om vilka krav yrket ställde, men också om andra ämnen som ungdomsbibliotek och ungdomsläsning, sjukhusbibliotek, ”biblioteksreklam” och om förberedelsearbetet med Stockholms stadsbibliotek. Stilen är ofta rapp och livfull. Känd är hennes humoristiska uppsats ”När vi började – minnen från bibliotekskonsulenternas första år”, som publicerades i Idéer och resultat – nordiska biblioteksuppsatser tillägnade Ingeborg Heintze, 1961.
Greta Linder var utåtriktad och hade en mycket stor vänkrets. Hon var en flitig brevskrivare och hennes brevsamling på Kungliga biblioteket omfattar mer än 4 000 brev. Med bibliotekspionjären Valfrid Palmgren höll hon kontakten till sin död. Hon var aktiv i Föreningen frisinnade kvinnor (senare Svenska Kvinnors Vänsterförbund, SKV) och, som en naturlig följd av sitt stora intresse för kvinnors yrkesval, löner och arbetsförhållanden, i Yrkeskvinnors riksförbund.
Greta Linder dog i Stockholm 1963 och är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
