Grete Möller var keramiker. Hon skapade kärl i klassisk form med ett rikt urval glasyrer.
Grete Möller föddes 1915 i danska Køge. Föräldrarna var köpmannen Erik Gissemann och hans hustru Jeanette Dagny, född Tengstedt. Grete Möller började 1930 på Kunsthåndværkerskolen i Köpenhamn och avslutade sin utbildning tre år senare. Tillsammans med keramikerkollegan Edith Sonne-Bruun startade hon 1934 en egen verkstad i Herlev utanför Köpenhamn. De arbetade tillsammans till 1937.
Grete Möller flyttade sedan till Sverige och var under några år gift med Christian Jacob Hausel. De fick tillsammans sonen Ib, född 1938. Paret bodde på Viggbyholms Internatskola, Sveriges första internat-samskola. Grundtemat var kultur och individuell kreativ utveckling. Teori och praktik fick lika stort utrymme och Grete Möller tjänstgjorde några år som lärare i ”handens arbete” på skolan som låg i Täby. Äktenskapet upplöstes så småningom.
Grete Möller träffade sedan keramikern och glaskonstnären Carl Torsten Möller, kallad Tom. De vigdes 1943 och startade en gemensam keramikverkstad på Söder i Stockholm. Året därefter föddes dottern Mette. Grete Möller demonstrerade sin skicklighet vid drejskivan på en hemslöjdsmässa i Blå hallen, i Riksradion pläderade hon för att låta barn skapa i lera och då NK-bo (Nordiska Kompaniet) presenterade The Swedish Room visade Tom och Grete Möller sin keramik tillsammans med konstnärliga storheter som Viola Gråsten och Astrid Sampe.
År 1947 hade Grete Möller tillsammans med maken sin första separatutställning i konstindustrihallen på NK. Hon hade drejat bland annat ”jydepotter” med inspiration från Danmark och Tom Möller hade dekorerat och skulpterat. Om en burk hade ett trälock var det Tom som snidat det eller modellerat fram ett litet djur till en tekannas lock. Deras verk fick god respons och utställningen var välbesökt. Tillsammans ställde de ut i Seattle 1949 och i New York 1952. Fem år efter debuten på NK var det dags för en ny utställning i samma lokaler. I Dagens Nyheter går att läsa: ”en ren och vacker utställning med spänstiga tunna kärlformer, mycken sträv grå chamottelera på ytan”. Även Grete Möllers val av glasyrer berömdes.
Grete Möller arbetade länge med lergods och hennes keramik var personlig om än i klassiska former. Hon gjorde vardagsting som skulle användas men också dekorativa pjäser. Hon använde sig av en hel karta olika glasyrer, salt- och askglasyrer, transparenta svagt grönaktiga celadonglasyrer och den mörka, klassiskt orientaliska tenmokuglasyren. Sina keramiska verk signerade hon med Grete och ett hjärta. Om hon skapat något tillsammans med maken märktes det med Grete – Tom.
Keramikerparet fick 1957 ett stipendium ur Kungafonden, Konung Gustav VI Adolfs 70-årsfond för svensk kultur, och två år därefter ett ur Helge Ax:son Johnsons stiftelse. De medverkade tillsammans med bland andra Signe Persson-Melin då NK visade danskt och svenskt stengods. På Svensk Hemslöjd visade Grete Möller på egen hand byttor och burkar i dova toner av jordbrunt, senapsgult och blågrått. Svensk Form arrangerade en utställning om bordsdukning som konst och vetenskap 1959 där Edna Martins och Astrid Sampes duktyger pryddes av keramik av Karin Björquist samt Tom och Grete Möller.
Hertha Hillfon och Tyra Lundgren var några av paret Möllers medutställare vid triennalen i Milano 1960. Grete Möller kunde i december 1962 glädja sig åt att erhålla Kågepriset för att vara en ”ytterligt formsäker och subtil rustik skåldrejerska med ett nyanserat glasyrregister”. Det dröjde inte många år förrän hon också fick två arbetsstipendier från Statens Konstnärsstipendienämnd och i Hantverkslotteriets pristävling på hantverksmässigt utförda bruksföremål i keramik 1967 erhöll Grete Möller ett tredjepris.
Grete Möller och Tom gick skilda vägar 1977. Hon började då arbeta som lärare på Nyckelviksskolan, en privat konstskola på Lidingö. Under 1980-talet var Grete Möller delaktig i Konstnärernas kollektivverkstad. Då hade hon börjat intressera sig för kinesisk och japansk keramik. Sista gången hon framträdde i utställningssammanhang var i mars 1983 på Japanska magasinet i huvudstaden. Då visade hon teskålar i keramik tillsammans med Bo Arenander, Anne-Sophie Runius och Jan Sisefsky.
Grete Möller är representerad vid Nationalmuseum i Stockholm, Victoria and Albert Museum i London och Museum of Modern Art i New York.
Grete Möller avled i Stockholm den 21 januari 2000. Hon blev 84 år och fick sin sista vila i Minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.
