Hedda Andersson blev år 1880 den första kvinnliga studenten vid Lunds universitet och 1892 den andra kvinnliga läkaren i Sverige.

Hedda Andersson föddes i Malmö som andra barnet till Jöns och Johanna Maria Andersson. Parets första barn avled som spädbarn och tre yngre syskon dog i tidig ålder, i mässling och scharlakansfeber. Hedda Andersson var därmed den enda överlevande bland barnen. Fadern, som arbetade som hamnkontorist dog endast 28 år gammal. Några problem med försörjningen blev det dock inte. I moderns familj fanns en lång läkedoms- och sjukvårdstradition som gav inkomster.

Hedda Andersson härstammade i rakt nedstigande led från sex generationer ”kloka gummor”, ända från 1600-talets slut. Dessa lekmannaläkare specialiserade sig på benbrott och på sårläkning. Sjukvårdskunskaperna fördes vidare från mor till dotter. Hedda Anderssons mormorsmor hette Marna Nilsdotter och arbetade både med människor och med djur. Hon kallades ”kokvinnan” och tillverkade i det sammanhanget en allmänt använd salva, som fanns att köpa på apotek ända in på 1960-talet. Hedda Anderssons mormor, Elna Hansson, och hennes mor Johanna Andersson var båda ansedda lekmannaläkare i Lund och Malmö. Båda fick tilltalsnamnet ”Lundakvinnan”. Men verksamheten hade sina risker. Elna Hansson blev åtalad för kvacksalveri, men kunde trots det fortsätta med sin verksamhet. Johanna Maria Andersson utbildade sig för säkerhets skull till fältskär, en gammal sjukvårdsutbildning som 1861 öppnades för kvinnor och fanns kvar fram till 1896. På det sättet kunde hon lättare klara sig undan anklagelser för kvacksalveri. Både Elna Hansson och Johanna Andersson hade stort förtroende hos allmänheten. Deras praktik omfattade både hög och låg – en av patienterna var Victoria Benedictsson. Flera läkare hade respekt för deras kunskap men det fanns också de som visade allt större avoghet mot vad de ansåg som ett intrång på sina områden. Så snart Hedda Anderssons mor och mormor fick veta att läkarutbildningen hade öppnats för kvinnor beslöt de därför att lilla Hedda, som då var nio år, skulle bli läkare.

Hedda Anderssons mormors och mors verksamhet hade gjort familjen välbeställd och gav möjligheter att bekosta en lång och dyr utbildning. Efter studentexamen skrevs hon in som första kvinnliga student någonsin vid Lunds universitet. Det väckte uppseende och visst motstånd, men hon vann snart respekt och aktning hos sina kamrater och lärare. Under utbildningen praktiserade Hedda Andersson både på Lunds lasarett och vid Karolinska institutet i Stockholm. Där lärde hon känna Sveriges första kvinnliga läkare, Karolina Widerström. Efter sin läkarexamen fortsatte Hedda Andersson sina studier utomlands, först på sjukhus i Köpenhamn, därefter i Leipzig hos specialisten på gynekologi och obstetrik, professor Max Sänger. På somrarna tjänstgjorde hon först som praktikant och sedan som underläkare vid Ronneby Brunn. År 1892 öppnade hon egen läkarmottagning i Malmö, men flyttade redan 1895 till Stockholm. En anledning till flytten var att moderns och mormoderns goda rykte ledde till en sådan tillströmning av patienter att Hedda Andersson hade svårt att ta emot alla. En annan anledning torde ha varit att Stockholm gav närhet till kollegan Karolina Widerström och möjligheten att lägga in patienter på den sjukavdelning denna drev i anslutning till sin läkarpraktik. Hedda Andersson uppskattade Karolina Widerströms arbete mycket och de båda var nära vänner genom hela livet.

I Stockholm hyrde Hedda Andersson först en lägenhet på Malmskillnadsgatan. Med sig från Malmö hade hon sin hushållsföreståndarinna Anna Sofia Eriksson. En del av lägenheten inreddes till praktik – det var brukligt att läkare, tandläkare och sjukgymnaster hade sin mottagning i den egna bostaden. Hedda Anderssons mor fortsatte under tiden sin verksamhet i Lund. År 1903 gav modern dock upp sin verksamhet och flyttade till dottern i Stockholm. Tillsammans hyrde de då en åttarumslägenhet på Sturegatan.

Liksom Karolina Widerström hade Hedda Andersson specialiserat sig inom gynekologi. Också Sveriges tredje kvinnliga läkare, bonddottern Maria Folkeson från Helgesta i Närke, examinerad 1896, arbetade som gynekolog. De kvinnliga läkarna upptäckte snabbt att kvinnor visste mycket litet om sin anatomi, om sexualitet, barnafödande och också om könssjukdomar. Att upplysa kvinnor i de avseendena såg de som sin alldeles särskilda uppgift.

Hedda Andersson engagerade sig också utanför sin praktik och var ledamot av först Engelbrekts och senare Hedvig Eleonoras skolråd i Stockholm. Hon var sekreterare i Föreningen för sjukvård i fattiga hem, ledamot av pensionsnämnden och läkarrevisor vid Stockholms sjukhem. Hon var även medlem i Kvinnliga läkares förening och i Fredrika-Bremer-förbundet. I det sistnämnda var hon också ledamot av dess sjukvårdskommitté.

År 1917 flyttade Hedda Andersson till Växjö och öppnade praktik i det närbelägna samhället Rottne. År 1925 avslutade hon sin läkarverksamhet, flyttade tillbaka till Skåne och bosatte sig i en lägenhet i sin barndoms Lund. Då hade hon arbetat som läkare i 32 år. I Lund gjorde hon sig känd för den vänfasthet, gästfrihet och generositet som hade gjort henne populär redan bland kamraterna på medicinutbildningen i Lund. Enligt en av hennes levnadstecknare hade hon ”även på äldre dagar det vi idag kallar karisma”.

Hedda Andersson avled år 1950, åttionio år gammal och är begravd på S:t Pauli norra kyrkogård i Malmö.