Hilma af Klint var en av de första kvinnorna som utbildades vid Konstakademien i Stockholm. Hon var en pionjär inom den abstrakta konsten.

Hilma af Klint föddes 1862 på Karlbergs slott i en familj bestående av sjöfolk. Hon var sondotter till sjömilitären och kartografen Gustaf af Klint och hennes far var kommendörkapten. I unga år visade Hilma af Klint talang inom tecknande och blev familjens första utbildade kvinna på eftergymnasial nivå. Syskonskaran bestod av fem barn, men endast Hilma af Klint, hennes storebror Gustaf samt lillasystern Ida uppnådde vuxen ålder.

Efter utbildning på Tekniska skolan (senare Konstfack) fortsatte Hilma af Klint till Konstakademien. Samtidigt tog hon kurser i porträttmåleri hos Kerstin Cardon i Stockholm. År 1887 avslutade hon sin utbildning, och kom därefter att försörja sig genom naturalistiska landskapsmålningar och porträttmålning. Hon tilldelades också ett stipendium för goda studieresultat och fick tillgång till egen ateljé vid Kungsträdgården.

Det andliga var ständigt närvarande i Hilma af Klints liv. Hon och hennes väninnor hade genom åren spiritistiska sammankomster. År 1889 gick hon med i Teosofiska Samfundet, som hade bildats i Viktor Rydbergs lägenhet i Stockholm samma år. Hon blev kvar inom samfundet, men kom 1896 också att bilda gruppen De fem, även kallad Fredagsgruppen. Gruppen bestod förutom henne själv av ytterligare fyra kvinnor, bland andra den nära vännen Anna Cassel från Konstakademien. De fem samlades för spiritistiska möten och samtal. Seanserna gav dem kontakt med dem som gruppen kallade “De höga” och Hilma af Klint kom att föra noggranna anteckningar genom alla år om de signaler hon sa sig motta. Gruppens medlemmar kom genom åren att få stor betydelse för Hilma af Klint och hennes utveckling inom konsten.

Intresset för det andliga hade kommit i dagen redan när Hilma af Klints lillasyster Hermina gick bort år 1880, och intresset blev grunden till sökandet inom symbolism och det formspråk som hon kom att använda. Resultatet blev en stil som hon utvecklat många år före de konstnärer som blivit synonyma med den abstrakta konsten. Hilma af Klint var före både Piet Mondrian, Wassily Kandinsky och Kazimir Malevitj, vilka kom att verka från 1900-talets första årtionde. Hilma af Klint utgick i sin konstform från den inspiration och de budskap hon sa sig få från tillvarons andliga dimension. Hon arbetade med automatisk skrift, där det omedvetna styrde handens rörelser. Hon kom även att teckna automatiskt, detta innan surrealismens mästare uttryckte sig med samma teknik.

När fadern dog 1898 flyttade Hilma af Klint hem för att ta hand om sin mor. Hilma af Klint försörjde sig bland annat som tecknare vid Veterinärinstitutet. Konstnärligt utvecklade hon under 1900-talets första år ett intresse för det astrala planet och hon målade och antecknade de budskap och uppdrag hon fick via seanser. Hon tilldelas av “De höga” 26 stycken astrala bilder till att börja med. Det blev så småningom samlingen Målningar till Templet. Hon studerade under de följande åren filosofi och mötte antroposofins grundare Rudolf Steiner, när han besökte Stockholm 1908. Tillsammans med honom diskuterade hon uppdraget hon sa sig ha fått av andarna, och visade honom några verk. Han rådde henne att inte visa de astrala målningarna för någon, i alla fall inte inom de närmsta 50 åren. Rudolf Steiner trodde inte att någon skulle förstå det hon skapat. Hilma af Klint lade efter mötet med Rudolf Steiner ner arbetet med sina målningar under ett helt år. Först 1915 var hon färdig med alla de 193 målningar som ingår i serien Målningar till Templet. Efter 1915 följde en period då Hilma af Klint utvecklade sitt metafysiska måleri. Det resulterade i ett flertal serier där hon utgick från sina studier av religion, växter, djur och mineraler.

Efter moderns död flyttade Hilma af Klint och mammans före detta sköterska, Thomasine Andersson, till Helsingborg, där hon 1920 blev medlem i Antroposofiska Sällskapet. Hon företog en resa till Schweiz och vistades i Dornach i flera år. Där studerade hon bland annat Goethes färglära, något som även Ellen Key gjort före henne. Efter dessa studier började Hilma af Klint använda akvarell, men avbröt sedan sitt målande i fem år. År 1927 var hon färdig med sin nästa samling, en esoterisk systematisering av naturen. När den var klar lämnade hon över hela sin samling av växter, lavar med mera till Naturvetenskapliga biblioteket i Dornach. Den samlingen finns tyvärr inte längre kvar.

När hon kom tillbaka till Sverige 1932 målade hon två stycken förutsägande målningar av något som kom att utspela sig knappt tio år senare. Det var målningarna Blitzen över London och Sjöslagen i Medelhavet. På 1930-talet flyttade hon till Lund. År 1940 flyttade Hilma af Klint tillbaka till stockholmstrakten och bosatte sig i Ösby i Djursholm hos sin kusin Hedvig af Klint.

Hilma af Klint råkade ut för en trafikolycka 1944 och avled i sviterna av den. Hon är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.

När Hilma af Klint dog lämnade hon genom sitt testamente tydliga direktiv för de målningar, anteckningar samt skissböcker som hon lämnade efter sig. Alla 1 300 verk och de över 25 000 sidorna i hennes anteckningsböcker fick enligt testamentet inte öppnas förrän 20 år efter hennes död. Hon önskade även att de 1 300 nonfigurativa verken ska hållas samman. Dessa verk debuterade hon med i Los Angeles 1986 på utställningen The Spiritual in Art – Abstract Paintings 1890–1985, alltså långt efter sin död. Hilma af Klints arbete fick en stor genomslagskraft och vände upp och ner på vad konstvetarna dittills trott sig veta om den abstrakta konstens historia. Utställningar av hennes nonfigurativa arbeten har sedan dess visats på konsthallar över hela världen. Intresset för hennes uttrycksform samt de efterforskningar hon byggde sitt måleri på väcker än idag både intresse och frågeställningar om hennes arbeten. Även inom modevärlden har hennes målningar använts som tryck på tyg och kläder. Idag (2017) finns Hilma af Klints verk och samling intakt. Den förvaltas av Stiftelsen Hilma af Klints Verk.