Jeanna Falk var dansare, danspedagog, koreograf och lärare i scenplastik. Hon påverkade starkt utvecklingen inom den moderna dansen i Sverige.

Jeanna Falks uppväxt var präglad av musik och dans. Hennes far, Ferdinand Falk, var kantor i den judiska församlingen i Stockholm. Hennes mor, Ida Rosenberger-Falk, var sångerska och mycket dansintresserad. Jeanna Falk och hennes syster Gabo Falk fick sin första dansutbildning i Anna Behles Plastikinstitut. Modern separerade från fadern och utbildade sig till sjukgymnast för att kunna följa Gabo Falk till musikpedagogen Émile Jaques-Dalcroze i Tyskland och Österrike.

År 1920 åkte även Jeanna Falk till Dresden för att studera musik och rytmik hos Dalcroze. Hon beskriver utbildningen som allsidig och musikaliskt perfekt. Mamma Ida tyckte dock att det saknades dans. Hon föreslog att Jeanna Falk skulle flytta till Mary Wigmans skola. Jeanna Falk hade turen att vara med under de första åren av skolans existens, när ”die Meisterschüler” Gret Palucca, Harald Kreutzberg och Hanya Holm var där. Jeanna Falk studerade i tre år vid skolan. Hon fick överta ledningen av den när Mary Wigman var på turné med sin grupp. I mer än ett halvår undervisade hon alla klasser på skolan och fick på så sätt en fantastisk praktik. Wigman och Jeanna Falk hade hela livet en bra kontakt.

Jeanna Falk återvände till Stockholm 1924 och öppnade ett institut för plastisk konst och artistisk dans. Det var den första svenska Wigman-utbildningen. Samma år debuterade hon i Stockholm med en egen dansafton och demonstration. Vissa recensenter klagade på att hon förstörde den svenska ungdomen med sina avspänningar och att eleverna förlorade sin hållning. Jeanna Falk menade att recensenterna inte hade en aning om vad avspänning innebar och det var därför hon gjorde sceniska demonstrationer. Efter en tid blev förståelsen större. Den danstekniska, fysiska drillen var inte i huvudfokus, utan i stället handlade det om en uttrycksteknik.

Vid Jeanna Falks skola fanns under 1930- och 1940-talen samma ämnen som vid Mary Wigmans skola samt plastisk dans och musikhistoria. Från 1935 var hennes rörelsevokabulär tydligt inspirerad av Kurt Jooss, men hon blev hela sitt liv trogen Mary Wigmans metodik. Musik hade en särställning i undervisningen och pianisterna var mycket skickliga. Några av Jeanna Falks pianister var Margareta Carlberg, Vera Backman, Brita Edén och Margit Öman. År 1925 hade skolan allt från femåringar till mormödrar i 50-årsåldern. De små barnen undervisades av systern Gabo Falk. ”Fruklasserna” utgjordes av medelålders societetsdamer och de undervisades i motionsdans på förmiddagarna. På kvällarna kom yngre amatörer och kontorsfolk. År 1939 hade skolan i huvudsak vuxna elever, från tonåringar och uppåt. I skolan gick även blivande dansare, danspedagoger och koreografer i den generation som stod för den moderna dansens genombrott i Sverige. I yrkesutbildningsgruppen fanns till exempel Birgit och Ulla Söderbaum, Birgit Cullberg, Barbro Thiel-Cramér, Agneta Prytz och Inge Södersten. Yrkesutbildningen var treårig.

Yrkesgruppen hade en lektion i ”plastisk dans” varje morgon. Även om rörelserna var kroppstekniska, ganska akrobatiska, var det inriktat på formen av rörelsen eller hur man kände när man rörde sig på ett visst sätt, om det kom från kroppens inre eller om det var perifera rörelser. Yrkeseleverna hade även en timmes privatlektion både i komposition och improvisation varje vecka. Inge Södersten menar att Jeanna Falks styrka var det pedagogiska och att hon lärde sina yrkeselever att bygga lektioner, att förklara rörelser och att kunna variera kroppens rörelser. Danspedagogen Birgit Boman har utförligt beskrivit sina minnen från sin tid som yrkeselev hos Jeanna Falk 1941–1943. Hon lyfter fram det som hon ser som det utmärkande för undervisningen – flödet och det musikaliskt-rytmiska skeendet, samt den stora variationsrikedomen i hur Jeanna Falk använde rummet.

Nästan varje sommar reste Jeanna Falk ut i Europa och studerade. Sommaren 1935 for hon till Kurt Jooss i England. Hon tog med sig sina bästa yrkeselever, Birgit Cullberg, Barbro Thiel och Ulla Söderbaum. Jooss var imponerad. Ulla Söderbaum blev solist i Jooss-baletten.

Jeanna Falks skola blev dels en plattform för dans och koreografi, dels en etablering av en yrkesutbildning. Jeanna Falk själv dansade i huvudsak på scener i Stockholm. De första åren dansade och koreograferade hon mycket själv, men efter att hon etablerat sin dansgrupp, gav hon mer utrymme för den. Ett vanligt program för en dansafton på 1920-talet bestod av ett flertal solon med Jeanna Falk, varvade med dansgruppens inslag. Jeanna Falks tidiga koreografier bär tydliga spår av Wigman, dels i arbetet med slagverk och gong-gong, dels i kopplingen till det övernaturliga, magi och ritual. Titlar, som är typiska för koreografierna vid tiden är Furie, Måndyrkan, Bön, Trance, Mörkrets marsch, Drömbilder, Danse des Diables och Vision.

De mörka, fula sidorna i danserna togs inledningsvis inte emot positivt. Publiken förväntade sig att dans skulle vara lättsam underhållning. Dock hyllades Jeanna Falk av andra recensenter för att hon var okonstlad och för sina utsökt vackra armrörelser. Efter vistelsen hos Jooss ändrade hon tydligt sin dansvokabulär, danserna blev mer lättsamma. Jeanna Falk var under det tidiga 1930-talet på höjden av sin egen dansarförmåga. Förmågan och skickligheten i att koreografera, instudera och utbilda andra minskade aldrig. Hon gjorde inte längre soloföreställningar, utan var en del av sin grupp. År 1940 var sista gången Jeanna Falk gjorde en stor föreställning med grupp.

Jeanna Falk undervisade i scenplastik på Dramatens elevskola 1926–1934. Under de år hon var verksam där fick hon göra många plastikinstuderingar för scenen. Hon undervisade allt från amatörer till professionella och hade även privatelever, bland andra Greta Garbo och Ingrid Bergman.

Jeanna Falk arbetade mycket med regissören Olof Molander, bland annat hjälpte hon honom att sätta upp En midsommarnattsdröm 1927. Våren 1934 sade hon upp sig från Dramaten som en protest mot att regissör Helge Wahlgren blivit avskedad. Därefter började hon undervisa på Operaskolan och även på Kungliga Operan.

Jeanna Falk gifte sig 1933 med flygofficeren Björn Bjuggren. Hon flyttade under åren med sin man till hans olika stationeringar. År 1943 flyttade de till Frösön. Där bodde de i fyra år, sedan återvände de till Stockholm. Efter två år i Stockholm blev maken eskaderchef i Göteborg och de flyttade dit. De bodde i sju år i Göteborg på 1950-talet. Där fanns två av Jeanna Falks gamla elever, Karin Kavli, chef för Stadsteatern, och Bernhard Sönnerstedt på Stora Teatern. Jeanna Falk fick direkt arbete som lärare och koreograf på båda teatrarna. I slutet av 1950-talet kom familjen åter till Stockholm. Jeanna Falk hade då slutat undervisa.

Jeanna Falk var en betydelsefull person i Stockholms dansliv. Med sin utbildningsbakgrund och sina europeiska erfarenheter kunde hon kräva respekt för den nya, moderna dansen. Trots blandade åsikter och recensioner fanns hela tiden en stor respekt för hennes gärning, både inom dans och inom teater. Hon förde in en professionell modern dans, men framför allt en väl utvecklad metodik inom dansen som är aktuell även idag (2017).

Jeanna Falk dog 1980.