Stina Quint var lärare, folkbildare, politiker och barnboksförläggare. Hon startade på 1890- talet utgivningen av Folkskolans Barntidning, som senare blev Kamratposten, för att stimulera svenska barns läslust.

Stina Quint föddes i Frillestad i Skåne år 1859. Hon var dotter till den indelte soldaten Ola Quint och hans hustru Elna Kristina. I soldattorpet där hon växte upp fanns också fyra syskon. Två av dem dog dock i det mässlingsutbrott som drabbade Frillestad i mars 1862. Stina Quint gick i folkskolan i Frillestad och därefter utbildade hon sig åren 1874–1875 vid Småskollärarinneseminariet i Landskrona. Hon arbetade sedan ett år som småskollärare i Skåne. Åren 1876–1879 gick hon Folkskoleseminariet i Stockholm. Efter utbildningen arbetade hon som folkskollärare i Hudiksvall och från år 1880 var hon folkskollärare i Nyköping.

Efter 15 år som lärare mognade insikten om behovet av lättillgänglig läsning som kunde stimulera barn att läsa, vilket vid tiden saknades. I början av 1890-talet väcktes tanken att själv ta initiativ till att ge ut en tidning för folkskolebarn varje vecka under läsåret. Hon var ordinarie lärare i Arnö utanför Nyköping och en mycket aktiv medlem av det lokala folkskollärarförbundet. Det var naturligt för henne att söka kontakter med Sveriges Folkskollärarförbund för att få stöd att realisera sin plan. Hennes idéer om en periodisk utgåva till barn fick dock inget stöd av förbundet.

Stina Quint hade kontakter i Stockholm, då hon hade arbetat på Maria folkskola där en kortare tid och lärt känna bland andra Sophie Adlersparre, välkänd skribent och kvinnosaksföreträdare samt utgivare av Tidskrift för hemmet och Dagny. Sophie Adlersparre bidrog med ett rekommendationsbrev för en kommande barntidning i ett upprop till en lång rad av Sveriges mest betydande konstnärer och författare, varav flera utlovade att skriva för tidningen.

För att tidningen skulle få stor spridning insåg Stina Quint att priset måste hållas lågt. Distributionen ordnades därför på så sätt att lärare tog upp prenumerationsavgiften för ett år i taget och sedan delade ut tidningen till prenumeranterna i skolorna. Stor betydelse för tidningens spridning fick också kungahusets stödprenumerationer till flera skolor i Stockholmsområdet, något som Stina Quint kunde påpeka i sin marknadsföring.

I Nyköping lärde Stina Quint känna Lilly Hellström, först som kollega och snart som god vän och mycket aktiv medarbetare i barntidningsprojektet. Lilly Hellströms far var bokhandlare i Nyköping med eget tryckeri och där trycktes de första årgångarna av Folkskolans Barntidning (FB). Det första numret utkom 16 mars 1892. Lilly Hellström medverkade både som översättare och författare och från och med 1911 omnämns hon som redaktör tillsammans med Stina Quint.

Någon samverkan med Sveriges Folkskollärarförbund förekom inte, då Stina Quint sågs som en konkurrent till förbundets egna utgivningsplaner. Hon fick däremot annonsera i deras tidning, Svensk Läraretidning, till gängse kostnad.

En rad namnkunniga författare och illustratörer medverkade i FB. Bland illustratörerna dominerade Jenny Nyström. Även Ottilia Adelborg och Elsa Beskow bidrog. Bland författarna kan nämnas Hjalmar Bergman, som kom att publicera nästan alla sina sagor i utgåvor från Stina Quints förlag, liksom Edvard Evers och Frithiof Holmgren som utlovat bidrag redan vid uppropet till tidningen. Mer sporadiska bidrag lämnades av Daniel Fallström, Gustaf af Geijerstam, Carl David af Wirsén, Zacharias Topelius med flera.

Efter år 1900 infördes bidrag från allt fler kvinnliga författare: Anna Maria Roos, Mathilda Roos, Cecilia Bååth-Holmberg och många fler. Under perioden 1897–1908 utkom två gånger om året gratisbilagan Till föräldrar: tidskrift för spridande af goda uppfostringsgrundsatser.

Förlaget utökades med flera utgåvor. Julklappen tillkom som en julläsning för barn 1893 och fortsatte ända till 1955. Linnea, en tidning för barn som startats av Carl Anton Wetterbergh (”Onkel Adam”), inköptes av förläggaren Erik Wallin i Vadstena och utgavs av Stina Quints förlag 1895–1899. Där medverkade bland andra Selma Lagerlöf. Guldslottet, en julkalender, utgavs åren 1899–1955, en mindre och billigare utgåva var Lilleputt som utkom 1903–1931. Åren 1907–1973 utgavs dessutom en ny billig julkalender, Trisse. Vidare tillkom sagoboken Rosengull, 1908–1957, samt kalendrarna Tummetott, 1911–1929, och Gullebrand, 1917–1929. Författarna och illustratörerna var i stort sett desamma som i FB. Det billiga priset ledde till stora upplagor, vilket gav möjligheter till goda arvoden.

Trots konkurrensen från Svensk Läraretidnings Förlags AB lyckades Stina Quint uppfylla sin idé om att sprida lättillgänglig läsning för skolbarn. Redan andra året hade FB en upplaga på 7 500 exemplar som ökade till 40 000 år 1910. Också julböcker och kalendrar utgick i stora upplagor.

Stina Quint ägde ensam förlaget och förestod skickligt dess PR. Hon höll kontakterna med författare, illustratörer och pressen. Både hon och Lilly Hellström var framgångsrika yrkeskvinnor som bidrog till att bryta ny mark för kvinnor som företagare, båda drivna av ett patos att förse barn med god lektyr.

Efter flytten från Nyköping till Stockholm 1896 kom Stina Quint att engagera sig i både kvinnoföreningar och politisk verksamhet. Hon köpte en fastighet på Lidingö, Villa Hagen, som åren 1904–1917 blev något av ett kulturellt centrum. Hon var i 12 år med i Kvinnoklubben i Stockholm och blev en välkänd kulturpersonlighet inom skilda områden. I Fredrika-Bremer-Förbundet blev hon bland annat ansvarig för tidningen Dagnys ekonomi. Hon fanns med i Stockholmsavdelningen av Föreningen för kvinnans politiska rösträtts styrelse från dess start 1902 och som kassaförvaltare till 1913. Vid stadsfullmäktigevalet 1914 valdes hon in för Allmänna valmansförbundet (AVF), till Stockholms stadsfullmäktige, där hennes intressen framför allt var skolfrågor. Hon blev ledamot i folkskoledirektionen med den därtill knutna barnavårdsnämnden. När hon 1918 lämnade sitt uppdrag höll hon ett brandtal om behovet av att värdera lärarnas arbete och fortbildning samt deras kulturella betydelse. Hennes avslutningsord har ofta citerats: ”den som lägger hela sin själ i frihamnen eller Hammarbysjön eller ständigt har den på dyk i finansernas djup, har inte intresse eller förståelse för de samhällsproblem som är folkskolans.”

Stina Quint var med i Stockholms Moderata kvinnoförbund och då Moderata kvinnors rösträttsförening bildades 1917 blev hon dess vice ordförande. År 1919 verkade hon inför stundande kommunalval inom partiet genom Moderata Partiets Kvinnokommitté och arbetade aktivt för att öka kvinnornas inflytande såväl i samhället som inom AVF.

Den barntidning och det barnboksförlag som Stina Quint grundade finns ännu kvar (2017). I sex år efter Stina Quints död var Lilly Hellström ensam redaktör. Efter hennes död 1930 såldes förlaget till Albert Bonniers Förlag. Utgivningen av FB fortsatte, från 1950 som Kamratposten, då med en upplaga på cirka 130 000 exemplar.

Stina Quint dog 1924. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.