Tyra Lundgren var en av 1900-talets mest mångfacetterade konstnärer och modernister. Hon var verksam som målare, tecknare, skulptör, keramiker, glas- och textilformgivare, därtill författare och konstkritiker. Hon var den första kvinnan som formgav glas för Paolo Venini på Murano i Venedig och var också konstnärlig ledare på Arabia i Helsingfors i en tid då dessa roller oftast tillföll män.
Tyra Lundgren växte upp i Djursholm utanför Stockholm. Föräldrarna var John Petter Lundgren, professor vid Veterinärinstitutet i Stockholm och Edith Lundgren, född Åberg, som skötte hemmet och de sex barnen. I det borgerliga hushållet fanns också barnjungfru och kokerska. Familjen hade ett stort socialt umgänge, reste mycket och idkade ett rikt friluftsliv. Skolgången inleddes i Djursholms samskola, med lärare som Natanael och Elsa Beskow och Alice Tegnér. Skolkamrater var bland andra Greta Knutson-Tzara, Stellan Mörner och Ingrid Rydbeck-Zuhr.
Som femåring visste Tyra Lundgren att hon ville bli konstnär. Yrket lärde hon känna genom Axel Fahlcrantz, som hyrde ateljé på tomten där familjen Lundgren bodde. År 1913 började hon på Högre konstindustriella skolan (HKS), nuvarande Konstfack. Där studerade hon dekorativ konst, men också konsthantverk i olika former fram till 1917. Skolkamrat och vän var Estrid Ericson, som grundade Svenskt Tenn AB 1924. Parallellt med studierna vid HKS målade Tyra Lundgren i Althins målarskola. År 1917 kom hon in som aspirant vid Kungliga Akademien för de fria konsterna (Konstakademien), där hon var inskriven fram till 1922, med avbrott för studier utomlands. Ett par månader studerade hon för Anton Hanak i Wien och 1920–1923 var hon elev hos André Lhote i Paris.
Tyra Lundgren verkade huvudsakligen i fyra länder: Sverige, Finland, Frankrike och Italien. En stor del av sitt yrkesverksamma liv var hon på resande fot och betraktade sig själv som europé. Grekland och Mexiko var också viktiga noder i hennes konstutövning, liksom USA. Hon hade ett omfattande socialt nätverk som innefattade centrala personer i det europeiska och amerikanska konst- och kulturlivet under 1900-talet.
Tyra Lundgrens främsta motiv var fåglar, fiskar och människor, som varierades i olika tekniker och material. Uttrycken omfattar många riktningar och stilar. Hon var en av pionjärerna för stilen Swedish grace under 1920-talet, ett begrepp som konstkritikern Morton Shand myntade under Stockholmsutställningen 1930. Stilen var en svensk art déco, präglad av elegans och traditionellt konsthantverk i kontrast till dåtidens starka funktionalistiska ideal.
Tyra Lundgren debuterade i en samlingsutställning vid Kungliga Akademien för de fria konsterna (Konstakademien) 1921 och deltog i olika utställningar under 1920-talet. Därefter ställde hon ytterst sällan ut sitt måleri.
Tyra Lundgrens måleriproduktion kan delas in i olika perioder eller stilinriktningar. Den första och mest omfattande, den postkubistiska, inleddes 1920 då hon kom till Paris. Måleriet från denna period och till mitten av 1930-talet kännetecknas av porträtt, självporträtt, modellstudier, stilleben, interiörer och landskap i kubistisk anda. Många av det stora antalet självporträtt var utförda i nysaklig stil, med en bred variation av uttryck i kläder, poser och tekniker. Två av dessa, Huvud med vit duk, 1921, och Självporträtt, 1921, finns på Moderna Museet, Stockholm, men merparten finns på Gotlands Museum.
Under åren 1927–1929 inföll den andra perioden, som kännetecknades av nysaklighet och inspiration av medeltida tekniker och material (Giotto, Piero della Francesca). Motiven var stilleben och landskap. Tyra Lundgren var då bosatt i Rom och verkade nära kretsen kring konsttidskriften Valori plastici: rivista d’arte. Denna tid var ett genombrott i hennes utveckling som målare. Under 1950–1970-talen kan hon närmast beskrivas som konkretist, med ljusa pastelltoner i ett ljussökande måleri, ibland nonfigurativt men oftast med abstraherande fågelformer eller annan naturinspiration. Målningarna från denna tid är stora i format, med kraftfulla färger i gult, rött och blått.
Som tecknare hade Tyra Lundgren hela tiden en stor produktion, både vad gäller enskilda konstverk och skisser till mönsterritning och formgivning. Hon arbetade också som illustratör till sin bok Fagert i Fide. Årstiderna på en gammal gotlandsgård, 1961, men i yngre år också för reklam. De sista åren av sitt liv arbetade hon främst med litografier, som trycktes på Galleri Prisma, och motiven var ofta duvor, svalor, skat- och kråkfåglar.
Tyra Lundgren är emellertid allra mest känd som keramiker och hon var en av Sveriges främsta. Hon arbetade inom porslinsindustrin som formgivare och som konsthantverkare och keramisk skulptör. Första anställningen var 1922–1924 vid S:t Eriks Lervarufabrik i Uppsala, därefter på Arabia från 1924 till 1937, inklusive Rörstrand och Lidköpings Porslinsfabrik. Hon var konstnärlig ledare vid Arabia inför Stockholmsutställningen 1930 och ställde ut på världsutställningar. Under åren 1934–1938 var hon knuten till porslinsfabriken Manufacture nationale de Sèvres i Paris.
Tyra Lundgren gjorde en pionjärinsats för den keramiska offentliga miljön i Sverige med cirka 20 stengodsreliefer i stora format, så kallade monumentalreliefer. En av dessa är Märkeskvinnor från 1947, i före detta flickläroverket på Bohusgatan i Stockholm. Från 1940-talet och framöver utvecklade Tyra Lundgren skulpturala objekt i chamotteleror och stengods, med varierade glasyrer. Hennes småfåglar är kända och omtyckta av många. När det keramiska arbetet blev för tungt under 1970-talet arbetade hon fram förlagor till bronsskulpturer. Sex sådana finns på olika platser i världen, bland annat Solfågel i Almedalen, Visby.
Tyra Lundgren inledde sin verksamhet som glasformgivare vid Moser i Karlsbad 1922, där hon ritade nya serviser och moderniserade gamla. För Riihimäki glasbruk i Finland hade hon frilansuppdrag 1924–1929. Under åren 1934–1938 var hon anställd på glasbruket i Kosta, där hon framför allt ritade tjockväggiga skålar och vaser, graverade med klassicerande motiv. I samband med Milanotriennalen 1936 lärde hon känna glasfabrikören Paolo Venini på Murano. Så inleddes ett samarbete som varade in på 1950-talet och där Tyra Lundgren som första kvinna formgav glas och uppfann nya tekniker tillsammans med glasblåsaren Arturo Biasutto. Motiven var fåglar, fiskar, snäckformer och bladskålar i traditionella tekniker men också med ny utformning. Den så kallade näsduksskålen uppstod under denna tid, vem som skapade formen är oklart, men Tyra Lundgren hävdade att det var hon.
Som textilformgivare var Tyra Lundgren verksam för det kyrkliga textilföretaget Licium (nuvarande HV Licium) och för NK:s Textilkammare i ledning av Astrid Sampe, där hon ritade 13 förlagor. Tryckta, blommiga textilier var på modet under 1940- och 1950-talen och ett antal mönster ritades av Tyra Lundgren, med motivnamn som Strelizior och duvor och Solrosor. Hon var också knuten till Hemslöjden och designade ullplädar och annan textil. Tyra Lundgren blev kontaktad av Märta Måås-Fjetterström 1937, och de inledde ett textilt samarbete. Tyra Lundgren medverkade i bildandet av aktiebolaget MMF AB efter Märta Måås-Fjetterströms bortgång 1941 och har fått några av sina mönster till bildvävar utförda i vävverkstaden, till exempel Trädet i Oaxaca.
Som konstkritiker och skribent var Tyra Lundgren aktiv under första hälften av 1900-talet. Hennes nära kontakt med Ingrid Rydbeck-Zuhr, redaktör för Konstrevy, ledde till återkommande artiklar för denna tidskrift. Hon medverkade också regelbundet under 1930- och 40-talen i Form. Hon skrev också ett antal reportage i tidskriften Svenska hem i ord och bilder. Som författare har hon publicerat tre böcker: Lera och eld. Ett keramiskt vagabondage i Europa, 1946, Fagert i Fide. Årstiderna på en gammal gotlandsgård, 1961, och Märta Måås-Fjetterström och väv-verkstaden i Båstad, 1968, samt den självbiografiska utställningskatalogen Tyra Lundgren. Ett liv i konst, 1978. För sin digra verksamhet och produktion erhöll Tyra Lundgren Litteris et Artibus-medaljen 1950 samt en guldmedalj vid Triennalen i Milano 1951.
Tyra Lundgren levde som ensamstående under sitt långa liv och hade inga barn. År 1949 skaffade hon Bredkvie gård på Gotland, där hon bodde under delar av året. Vännen och vävkonstnären Margit Graffman disponerade också gården.
Tyra Lundgren avled 1979 och är begravd på Fide kyrkogård. Gravstenen är infattad stengodsrelief med blommotiv av konstnären. Hon testamenterade stora delar av sin konst, arkivmaterial och personliga tillhörigheter till föreningen Gotlands Fornvänner, vilka nu ingår i Gotlands Museums samlingar.
