Birgit Rosengren var en populär skådespelare kring 1900-talets första hälft.
Birgit Rosengren var dotter till grosshandlare Hugo Rosengren och hans maka Thérèse. Hon föddes i Stockholm år 1912. Rosengren hade två äldre syskon, brodern Kurt och systern, sedermera operettsångaren Margit Rosengren. En scenkarriär låg nära tillhands, då en konstnärlig ådra löpte genom familjen. Morfadern, August Hallner, var källarmästare på Hamburger Börs, målare och författare. Modern hade sjungit på Svenska teatern och hade egentligen gärna tänkt sig att fortsätta vid Operan, men istället gift sig och då fått lov att skrinlägga den drömmen. När sedan storasystern tidigt kom in vid teatern blev detta lillasysterns läxläsningslokaler och ibland fick hon ännu i småskoleåldern hoppa in som statist, på så vis drogs hon alltmer in i teatervärldens magi. När Birgit Rosengren sedan själv avklarat sina studier i Anna Schuldheis Flickskola läste hon privat hos Gabriel Alw och arbetade som telefonist innan hon sökte in och studerade vid Dramatens elevskola åren 1931–1933.
En tidig större roll gjorde Birgit Rosengren 1933, som Blenda i en uppsättning av Hjalmar Bergmans Hans Nåds testamente, på Skansens friluftsteater − mot Olof Sandborg i titelrollen. Hon var sedan verksam vid ett flertal stockholmsteatrar, däribland Dramaten, Blancheteatern, Komediteatern och Vasateatern. Hon medverkade även i teaterturnéer, bland annat med Riksteatern, samt i uppläsningsaftnar, det senare fortsatte hon med högt upp i åren. Hennes specialitet var Nils Ferlin.
Birgit Rosengrens genombrottsroll var som Linda Brown i Tonvikt på ungdomen på Komediteatern 1935. Bland hennes scenroller kan även nämnas Viola i Trettondagsafton 1935 på Komediteatern, fru Larsson i Melodien som kom bort 1937 på Vasateatern, Elisabeth Dohna i Gösta Berlings saga 1938 vid Riksteatern, Monica Breedlove i Maxwell Andersons Ont blod på Alléteatern 1957 och som lektorsfrun Wanda i Gökunge i boet 1962 (tillsammans med maken Elof Ahrle och dottern Carina) på turné samt på ABC-teatern i Stockholm. Hon medverkade även i Kar de Mumma-revyer, 1934 och 1937, vilka då hade sin hemvist på Blancheteatern.
Birgit Rosengren filmdebuterade 1934 i Schamyl Baumans folklustspel Flickorna från Gamla sta’n. Hon blev en mycket populär ungdomsidol under 1930-talet, liksom Ingrid Bergman och Birgit Tengroth, vilka alla slog igenom ungefär samtidigt.
Birgit Rosengren hann medverka i 15 långfilmer under sin karriär. Bland dessa kan nämnas Flickor på fabrik 1935, Kvartetten som sprängdes 1936, Skicka hem n:r. 7 1937, Kloka gubben 1938, Efterlyst: En modern Stockholms-historia 1939, Sextetten Karlsson 1945 samt Moderskapets kval och lycka 1945. Hon medverkade även i ett antal TV-produktioner, däribland TV-serien Här kommer Petter 1963 och Sveriges Televisions julkalender 1966, En småstad vid seklets början.
Birgit Rosengren verkade under många år vid Sveriges Radio, med debut som tolvåring 1925 hos Sven Jerring i Barnens brevlåda. Därefter följde små roller i radiopjäser, diktuppläsningar samt ytterligare radioteaterroller. Under ett antal år arbetade hon även i radioarkivet. Birgit Rosengren spelade in tre skivsidor med sånger från revy och film. År 1945 drabbades hon av polio och tvingades dra sig tillbaka från karriären, det dröjde omkring tio år innan hon kunde återvända till scenen.
Birgit Rosengren gestaltade på film ofta välartade, rosigt söta och pigga flickor och kvinnor, först i ingenyroller senare som makor och mödrar. Hon var i sig själv varm, gladlynt, lättsam och humoristisk, detta nådde ut från scen och filmduk, och bidrog säkert till hennes popularitet.
Birgit Rosengren var gift med skådespelaren och filmregissören Elof Ahrle från 1940 fram till hans död 1965 och därefter med skådespelaren och sångaren Eric Gustafson från 1977 fram till hans död 1981. I hennes första äktenskap föddes barnen Anita, Carina och Leif Ahrle, de två yngre barnen kom även de att bli verksamma på scenen.
Birgit Rosengren dog i Bromma 2011. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna tillsammans med sin första make.
